Sörmland runt … eller längs väg 223

och med en hel del avstickare.

Efter Skatans akupunktur hos Linnea i morse bestämde sig Skatan och Mannen att åka på konstrunda längs väg 223 mot Malmköping.

Akvarell målad av Elisabeth Rapp

De tänkte i och för sig bara göra ett enda stopp … på Café Östergården … och se på  Elisabeth Rapps utställda akvareller som de sett fram emot länge att få se.  Bland alla de finstämda målningarna … blomster och fina små landskap … föll både Mannen och Skatan för den här som hade döpts till Promenaden.  Skatans slarviga fotografering gjorde den sannerligen inte rättvisa.

Väg 223 är en fin slingrande väg genom det sörmländska landskapet. De såg både svanar som vilade sig på en äng och en trana … en … nej, två … nej, fyra tranor.

Skatan, som hade vettiga skor på sig,  och StinaFina gjorde en liten avstickare in på en skogsväg bland vitsippor och blåsippor och leriga stigar … så att  också StinaFina skulle få lite kul-tur. 😛 … (nu var väl Skatan riktigt fyndig va?  ).

Efter Café Östergården åkte de vidare till Gnesta och Gnesta Strand (Elisabeths svägerska Dorothées restaurang) som preciiis hade stängt efter lunchen halv två. Men det gick bra att  beställa ändå eftersom det fortfarande fanns lite mat kvar som redan var färdig så att säga … rostbiff på mörkt saftigt rågbrök … ett riktigt smörrebröd faktiskt … och en del kvardröjande gäster också.

Där satt nämligen Leif G W Persson i egen hög person.

Rummet är ganska litet och Skatan såg till att bänka sig mitt/snett emot så att hon både såg och hörde bra 🙂 Men att dra upp mobilen och ta ett foto … så långt sträckte hon sig inte.

Det är klart att hon kunde ha frågat … men … det kändes liksom inte OK. Någon gång måste de väl ändå få vara ifred de här ”stackars” kändisarna.

Bara så ni vet är det Leif G W Perssons ben som skymtar här under bordet … mittemot personen med lila tröja 😛

De åkte tillbaka via Norrby och hälsade på A och fick lite nyheter där med … många nyheter … om ditten och datten … och beundrade hans nya bil som stod parkerad framför flygeln.

– Ja, se gubbar!

A och Mannen

Väl hemma igen rusade StinaFina genast till sitt favoritställe på soffryggen för att spana efter sina harar och katter …

Som om hon inte fått nog …

Borta bra men hemma bäst … så är det.