Skatan förfasar sig över att andra förfasar sig över att andra inte förfasar sig

Skatan  blir så trött på FB ibland.

Jovisst hon vet att man väljer sin egen FB.  Vem man följer, vad man gör, vad man läser, länkar osv. Skatan älskar sitt FB som medium , och förstås sina vänner där  men börjar bli mer och mer trött på den pseudodebatt som  nu tycks bre ut sig  (jämsides med mobbingen)  och

… att ”folk” så ofta förfasar sig över vad andra gör eller inte gör.

Och det gäller det mesta.

Skatan blir så trött.

Nu senast förfasar en del sig över att  alla … tidningar, TV och sociala medier inte har lagt lika stor ”vikt” vid Beirutdåden som de i Paris.

Men är det så konstigt?

Lisa Irenius skriver så bra om det i sin krönika idag i Svenska Dagbladet:

Betyder liv i Paris mer än liv i Beirut eller? Många som upprört ställer frågan har dock inte själva bidragit till att sprida information om Beirutdådet när det inträffade, utan förfasar sig alltså i efterhand över att andra inte gjorde det.

Det är en tydlig tendens i sociala medier – folk älskar att förfasa sig över att andra inte förfasar sig.

— en av de mest delade artiklarna någonsin på SvD Kultur är ”Världens största krig är osynligt i medierna”. Det är en intressant och välskriven text av Håkan Lindgren, som absolut förtjänar en stor läsekrets. Samtidigt finns det något hycklande i att så många delar en text som handlar om att medierna inte skriver om världens största krig – samtidigt som de artiklar i medierna som faktiskt handlar om dessa krig knappt delas alls på sociala medier.

Det är tyvärr en allmän tendens, där metadiskussionerna tar över sakfrågorna.

Skatan kommenterade själv på ett inlägg i FB (som nu verkar ha avlägsnats) med ungefär samma argument som Lisa Irenius.

Men är det då så konstigt att medier och medborgare engagerar sig mer i dåden i Paris än i dåden i Beirut? När en skola i Trollhättan attackerades för några veckor sedan var det mig veterligen ingen som hävdade att det var märkligt att detta uppmärksammades mer än en skolskjutning i USA, och att det betydde att svenska liv ansågs mer värda än amerikanska liv.

Men Frankrike är inte lika mycket utland som Libanon, inte bara på grund av gemensam historia, geografisk närhet samt att många svenskar har kopplingar till Frankrike (det finns många svenskar som har en relation till Libanon också), utan framför allt för att Sverige genom EU delar lagar och politiska institutioner med Frankrike. Ur ett svenskt perspektiv är det därför helt rimligt att uppmärksamma utvecklingen i Frankrike mer än den i Libanon, för det som sker i Paris nu får direkta återverkningar på Europasamarbetet.

Mycket citerande blev det … men Skatan är som sagt trött … kanske ska hon hålla fingrarna i styr på FB … bara läsa, och inte ”lägga sig i” så hon blir så där trött 😉

Och att Att Facebook, ett globalt företag, engagerar sig särskilt i Frankrike är en helt annan sak. När företaget rullar ut profilbilder med franska flaggan och en ”safetycheck”-funktion för människor just i Paris (tidigare har den enbart använts vid naturkatastrofer) är det helt i sin ordning att ifrågasätta logiken.

Men för den skull inte förfasa sig över de (inkl Skatan) som också en tid la ut sin profil med franska flaggan  för att visa sin solidaritet med Paris och det franska folket.

Det är bara Facebook som ska ifrågasättas.

Så det så …