– Näääe
– Aha
– Mmm
– Säger du det ..
– Nej, det menar du inte …
– Va?
– Mmm
– Det är ju inte klokt asså …
– Scary ,,,
– Va …
– Jaha …
– Jaså … ja
– Mmm
— Na verligen inte …
– Puss då … (när hon snackade med en Janne)
– Va hemskt …
– Jag känner mig så otillräcklig …
– Vad tycker du …
– Ja-a
– Mmmm
– Skall jag lägga av …
(- Jaaa, tänkte Skatan så att huvudet knakade och hoppades hennes tankeöverföring skulle göra susen… men inte la den mobilsnacksaliga av för det)
– Hej då …
– Vi hörs …
– Mmmm
osv osv osv i flera timmar (2) … från Skövde där hon, mobilsnackerskan, steg på, till Södertälje där hon, Skatan, klev av …
Så fort mobilsnackerskan avslutat ett samtal påbörjade hon nästa …
Och inte kunde Skatan klaga heller för det FINNS ju så kallade ”tysta” vagnar och en sådan hade inte Skatan bokat sin plats i. Nu satt hon där, en ofrivillig lyssnare, och försökte djupandas, sparka lite med benen så inte dom skulle sätta fart och leeed. Ja, det är dagsens sanning.
Hon leeed verkligen alla helvetes kval … och hon var inte ensam. Många huvuden vändes åt deras håll och glodde … och suckade.
Skatan önskade att hon haft hörselskydd med sig på färden … rejäla hörselskydd
Läs även andra bloggares åsikter om mobil, mobiletikett, blaj
Skatans tankar 