Säg inte Nej, säg kanske, kanske, kanske …

Skatans svärfar sa alltid omedelbart Nej på alla frågor, önskemål etc … för att sedan … i och för sig …  kunna ändra sig.

Och säga Ja.

Det rörde sig antagligen om att få betänketid innan han bestämde sig. Men varför inte säga kanske, jag ska tänka på saken eller vi får se .

Mannen sa då … när vi var unga alltså … att så där ska jag ALDRIG bli …

🙂

Men, men, men … sådan far sådan son. Då och då har Mannin allt fallit dit och sagt Nej innan han hunnit blinka eller tänka över saken.

Jo, ganska ofta faktiskt.

Och då är det Skatan som påminner.

Skatan gillar inte Nej-sägare  (Hon gillar förstås Mannen men han är ingen ”riktig” nej-sägare … 🙂 … och hon gillar inte när han säger Nej utan att tänka till … )

Och så finns det somliga … många … som propagerar för att man ska lära sig säga Nej oftare. Det skrivs böcker och hålls kurser och allt möjligt …

Och i många fall har förstås  Nej-förespråkarna rätt. Det finns många som nästan inte kan säga NEJ … (undertecknad hör till dessa) … och säger ja till saker som de egentligen inte vill göra, hinner eller har lust med.

Natuuurligtvis ska man säga nej då. Lära sig … om inte annat … att säga Nej då.

Och i barnuppfostran har Nejet sin alldeles speciella plats. För att lära barn att det finns gränser …

Men att säga Nej … och på frågan Varför svara …

– Bara för att jag säger det.

Det säger Skatan ett rungande NEJ till.