Det blåser småspik … eller det regnar småspik heter det förstås … men blåser så att regnet måste kännas som just småspik mot huden.

Han heter visst Emil den här gången, stormen …

Och Skatan kraxar … många ord om ingenting …

Det är alltså som vanligt när huvudet  är upptaget med annat.

Mannen är så gott som färdigpackad … Skatan har  … som vanligt … inte börjat ännu.

– Vad är det för feeel, kan man undra

– Vill hon inte åka, eller?

– Separationsångest?

Men hon har i alla fall tvättat och strukit allt som tänkas kan, hon har plockat undan och ner julen, fixat en del med blommorna … satt in dom i skafferiet där det är kallt och inte helmörkt och hoppas de ska överleva.

Hon har funderat en del på det här med hatten/hattarna och tar den/en … i alla fall … i en påse till Arlanda för att sedan gå ombord med den på huvudet.

Och …

Skatan har inte heller glömt att väcka Lilla E  … som hon gjort nu några dagar och samtidigt fått en kort pratstund på morgonkvisten. Har man så viktiga saker för sig som Lilla E så  fååår man inte bara försova sig. Då är det bra med både ”hängslen och livrem” d v s både sin egen och mamma Skatans ”väckarklocka”.

Skatan och Mannen åker till värmen … men man kan ha det bra i kylan också.

Som synes …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är Svärson II som tagit de fina bilderna … på Karl Axel och Agnes

Här är det Karl Axel och Agnes som har det sååå kul och härligt i vit, fin snööö  hos farmor och farfar medan deras mamma får lugn och ro  med sitt och jobbar och sliter i sta´n … som bara f … som bara den. 🙂

Morgonrundan med StinaFina … nästa!

– Bara det inte blåste  få förbannat … 😦

Godmorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om resfeber, Emil, barnbarn