Efter lunch träffade  StinaFina sina hundkompiar Urax och Molly och Skatan och de andra mattarna gick en rejäl runda med sina telningar …

Skatan kände sig inte så bra. Hade hon ”fått i sig” något olämpligt till lunch kanske? Det gick inte bättre än att hon var tvungen att våldgästa Urax matte när hundrundan var avslutad … för hon skulle då rakt inte ha hunnit hem.

Sen åkte Skatan och StinaFina  till Linn … den bästa av hundtrimmare och hundfrisörer man kan tänka sig …  för att klippa klorna på StinaFina. Skatan har misslyckats så många gånger att hon med varm han överlåter denna syssla åt expertis  🙂 … och StinaFina känner sig nog också lättad över det beslutet.

Väl hemma igen mådde Skatan fortfarande inte så bra … och skulle ta fram mobilen (där numret finns) och ringa återbud till Kinesen …

Men var fanns mobilen ? … Skatan letade och letade, ringde till sig själv … men hörde ingen signal … gick ner till bilen och genomsökte varje skrymsle man kunde tänka sig  … och snön runtomkring och gick som en spårhund med sin nya ”hökblick” i backen tillbaka upp till huset igen. Hon ringde till Urax matte … men nej … hon ringde till Linn som hon ännu inte fått tag på men talat in ett desperat meddelande till .

Slutligen ringde hon också återbud till Kinesen.

Skatan åkte tillbaka till stället där hon parkerat bilen hos Urax matte och tittade noga i alla snödrivor … Förgäves.

Vad skulle hon göra nu? Spärra mobilen förstås …

Men det var lättare sagt än gjort. Då måste man först polisanmäla. Fick hon veta. Tjugosju före i kön … men det gick snabbt ändå och hon blev väldigt vänligt och trevligt bemött och slutligen med ett diarienummer från polisen och mobilens IMEI-nummer kunde hon spärra sin mobil.

Skatan  saknar sin lilla röda sååå … tänk ändå vad beroende hon blivit av den där  … mojängen.

Hoppas hoppas den finns hos Linn … annars blir det ännu mer bekymmer.Alla nummer hon har lagrat där … bara som ett exempel …

Oj oj oj …