Det blev för mycket ändå

Det ihållande regnet … blev droppen …

De har flyttat.

Det har regnat så gott som hela tiden efter den där stormen och det  blev  väl för mycket för det där söta lilla sädesärleparet som hade flyttat in på vårat tak …

De  som kvittrande brukade  flyga och sätta sig i  tallen när de blev skrämda … eller långt bort på kabeln till lillstugan och fortsätta kvittra sitt tschivitt …  tsivitt  på tryggt avstånd.

Vi trodde ju inte de hade några ungar för det var mest stickor och strån som de flög hit och dit med.

Men de försökte kanske bara förstärka sin bräckliga boning.

För igår när Skatan kom hem från sin Stockholms-sejour så … så fick hon meddelandet.

Stupröret hade inte bara fört med sig regnvatten i stora mängder utan ut med allt det forsande kom också två små, små fågelungar …

Då gav de  upp … vårt sädesärlepar.

Vem skulle inte göra det?

Och det har blivit så tyst igen … däruppifrån taket.

Paret på taket

Vi har ett sädesärlepar på vårt tak som bygger bo …

”De flyger hit, de flyger dit ” … med sina stickor och strån och sitter ibland och vilar sig där på taknocken.

Så kom stormen …

Ingen hade väl kunna tro att deras bo skulle finnas kvar.

Efter den stormen och de vattenmängderna.

Efter  vindarna och  slagregnen.

Boet var ju byggt där i rännan … trodde vi åtminstone … men … kanske ändå att det var byggt … tryggt och säkert … under någon av  tegelpannorna … i alla fall …  precis där vid stuprännan …

Idag sitter det lilla sädesärleparet i alla fall på elkabeln igen som går till vår lillstuga … med sina stickor och strån i näbben och vippar på sina små stjärtar och fortsätter bygga på sitt  bo …

Skam den som ger sig …