Etikett: Vardagligt

Handlingsförlamning

Hemma igen i Villa Skogsberg och flyttröran …

och det grå … gråare … nej,  gråaste väder man kan tänka sig.

Skatan blir alldeles handlingsförlamad.

Så förutom att hon gjort vissa ärenden så ligger hon som en död skata … inte som den döda skatan som flyttat in i lufttrumman hos Sonen och dött där och som Mannen hittade när han höll på att renovera hos Sonen i Borlänge  … inte sååå död …

men … i alla fall handlingsförlamad.

Och det enda hon egentligen behöver tänka på idag är vad de skall äta till middag.

Skåningarna är inga fiskälskare som Mannen och Skatan så härhemma  kommer det  nu att serveras fisk  hela veckan lång …

Dagens rätt blir torsk med äggsås …

I morgon någon laxrätt … i övermorgon tonfisk …

På torsdag … hm … ja den dagen den sorgen.

Märker ni hur mycket Skatan har på hjärtat …

Inte så mycket att komma med men ord ord ord i alla fall.

Och så ska hon ligga på sofflocket och lääääsa. Också.

Hon läser sista delen på 1Q84 av Haruki Murakami … ja det går långsamt när man läser så mycket annat  emellan … tidskrifter mest  … Den är fortfarande  spännande och överraskande men som Skatan ändå tycker kunde varit en hel del kortare …

Fast då hade det kanske inte blivit någon trilogi förstås.

Imorgon sätter hon igång igen ordentligt och röjer … det tar emot ordentligt … men hon mååååste ju …

Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?” frågade Nasse
”Jag undrar vad jag får till frukost”, sa Puh.
”Vad tänker du Nasse?”
”Jag undrar vad det skall hända för något roligt idag”, svarade Nasse
”Mmm”, sa Puh tankfullt, ”Det är samma sak”. (Källa: Nalle Puh)

Det skulle ju bli vackert väder …

Nu börjar det dra ihop sig …

Igår anlände de första lassen … Dalfolket och Skåningarna …

StinaFina får vara hos Titti och Jägar-Kent över helgen och lite till eftersom hon inte gillar när det är mycket folk och trångt och byschigt …

Titti och StinaFina

För det kommer det bli i stugan … med ungar och hundar … gamla Bessie förstås … men också den alldeles nya lilla Nikki som bara är en valp och så liten så liten …

Och idag när Skatan vaknade var det inte blå himmel och sol … utan grått grått grått …

Och så blåser det.

De hade ju lovat …

Väderprognoserna alltså. Fast förstås. En prognos är alltid en prognos.

Men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Dagen kunde börja men började

…med att  Skåningarna åkte till Strömsholm med Nikki som mått dåligt inatt. Öronen …

Skatan är uppe med tuppen

Det brukar hon ju i och för sig.

Men idag har hon jobbat!!! … gjort en stor äppelpaj redan.

Och diskat.

Igår lagade hon mat från klockan tre till sex. Det var en stor höstgryta med svamp och allehanda som de skall äta till lunch idag och så var det köttfärssås och så en laxrätt som de inmundigade till middag.

För de fick och får besök i helgen, Mannen och Skatan och StinaFina. Gänget från Borlänge (Sonen, Pa och Alice) kom igår … och gänget från Örebro (Lilla E, Svärson II, Karl Axel, Agnes och Bessie, förstås) idag.

Vi skall njuta av Femöre en sista hösthelg … och stänga. Det är trädgårdsmöbler som skall in, bryggor som skall upp, löv som skall räfsas ihop och allehanda smått och gott.

Och så skall Skatan … i alla fall … gå på vernissage på Galleri Sjöhästen: Larissa Stenlander och Tommy T.C. Carlsson. Det vill hon inte missa.

Men först en tidig Morgonrunda med StinaFina …

Sjusoverska … med huvudet under vingen

Vi smälter bort, StinaFina och Skatan

… och Starry inte att förglömma … i denna överdrivet varma sensommar i Linz .. och det finns heller inte mycket nytt att rapportera.

Den ena varma dagen är den andra lik.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Varje morgon släpar de sig genom redan heta gator ner till sitt favoritcafé där de intar frukost respektive vatten (som trots två påstötningar inte hade serverats StinaFina denna morgon som idag 😦  )

Idag fick de inte heller någon plats utomhus och vid beställningen hade Skatan passat på att reservera en i morgon bitti för att vara på den säkras sidan. Det var kanske därför vattnet inte serverades.  För att det var ”ny, annan” personal. Skatan blev i alla fall något putt och avbeställde morgondagens reservation när hon betalade sin nota.

– Sooo, Sie kommen nicht Morgen wieder?

– Nein, sa Skatan och svepte iväg med StinaFina i släptåg. (Men StinaFina hade fått dricka Skatans vatten ur glaset när hon inte fick eget så egentligen gick det ingen nöd på henne. )

Att Skatan kan reagera så surt hade ni väl ingen aning om … men värmen tar knäcken på den bästa. Och visst kommer de dit i morgon också, StinaFina och Skatan.  Bara ännu lite tidigare så att de säkert får en plats utomhus.

Sedan gick dei i sakta mak ner till Donau och längs med floden, passerade konstmuseet, där man hade en kul grej: ett ambulerande slags bibliotek. Skatan fattade inte riktigt hur det gick till, men man kunde uppenbarligen låna böcker och slå sig ner och läsa, dricka en öl eller kaffe eller ett glas vin … och läsa.  Om man sedan fick ta med sig böckerna hem och lämna tillbaka på ett vanligt bibliotek eller köpa dem fattade aldrig Skatan riktigt.

De vandrade vidare och slog sig ner vid en fontän där Skatan försökte  få  StinaFina att dricka … StinaFina  som haaatar vatten i sjöar, vattenpussar, bäckar och det som ramlar ner från himlen i form av regn … och ymnigt snöfall.

Det gick ju som det gick. Inte alls alltså …

Hem till Haus Waltraud en kort vända och sen raka spåret till sjukhuset och Husse/Starry. Det fattar StinaFina direkt att de är på väg dit och har väldigt bråttom. Inga kisspauser vid några lyktstolpar nu inte.

Och så hem igen … helt slut… utslagna …

Idag spår man att det skall bli 37 grader. I skuggan alltså. I stenstaden Linz …

Puuuuhhhst …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Just nu är det 30 grader:

Väder för Linz, Österrike

30°C | °F fre lör sön mån
Klart Risk för regn Mestadels soligt Molnigt
Klart
Vind: Ö – 10 km/h
Luftfuktighet: 45% 36° 17° 25° 11° 23° 12° 28° 15°

Skatan läste i sin bok, som hon har på gång, i säkert en halvtimme

och låg och snodde in sig i lakanen i värmen innan hon till slut bestämde sig för att gå upp.

Det är mer än varmt … redan 18 grader fast klockan bara är sex.

Idag skall de resa till Stockholm. Mannen för att gå till kontoret, Skatan för att besöka pappa. För hon vet inte riktigt när det blir av nästa gång så det är bäst att passa på.

Pappa i sin älsklingsfåtölj med nya glasögon på näsan … 99 år om några månader. Fotot tog Skatan för en vecka sedan …

Tavlorna är nerpackade  i flyttkartonger för transport och utställningen som närmar sig med stormsteg. De skall tas till Galleri Sjöhästen i eftermiddag.

Skatan känner sig mer än obekväm med utställningen … men men … nu finns det ingen återvändo.

Det skall bli skönt när den är över så Skatan kan komma igen i sin älskade blogg helt och fullt. Det är svårt att komma tillbaka i en bloggrytm när det har haltat …  som det gjort på sistone …  med tiden och  med massa annat i huvudet.

Nu vill Skatan leva livet IRL och skriva och läsa och njuta av sommaren …

Skatan har blivit ringrostig … hon har kommit av sig. Tiden har inte räckt till. Det är hur länge som helst sedan hon besökte många av sina trogna bloggvänner till exempel.  😦

Är det sommaren, var det våren eller var det bara hennes splittring med målningen och annat, frågar hon sig. Eller tryter det överhuvudtaget med inspirationen. En sak är hon i alla fall ganska säker på. Tror hon. Måla skall hon fortsättningsvis göra ”för sig själv”, inga fler utställningar. Och så skall hon koncentrera sig på att skriva, berätta, blogga.

Och läsa läsa läsa … alla de där böckerna som ligger på vänt …

Igår hittade Skatan sin första fyrklöver för i år

och hade sällskap av lilla a  som sovit över på sin resa norrut och som Skatan vinkade av framåt eftermiddagen.

Vi hade en trevlig träff och hann prata lite. När Skatan är i Borlänge hinner hon inte med sina vänner som hon skulle vilja.

På kvällen mingel och buffé för att fira Galleri Sjöhästens 25-årsjubileum.

Och så är hon tröttare än trött …

Sover dåligt.

Men nu skall hon måla … fast först lite kaffe kanske …

Back in track …

Svarta Malin har återigen iklätt sig sin skepnad av Skatan och nu skall hon hålla sig på land ett tag …

Morgonrundan med StinaFina är rundad. Hennes plats längst därute på Femöre där hon kan stå och springa vänd mot havet,  var upptagen av en kvinna i djup meditation. Skatan kunde inte gärna ställa sig där och börja vifta med sina ”löpararmar” …

Men de fick en härlig runda i alla fall, StinaFina och Skatan i det ljumma sommarvädret (+19 grader) och med en sol som kämpade för att bryta fram genom molnen … men som ännu inte lyckats …

Ha det …

Ha en underbar tisdag den här tisdagen också …

Med nackspärr, hälsporre och ont i hela kroppen

… vaknade Skatan igår …

Nackspärren, hälsporren och det onda i hela kroppen är kvar i dag också  … men om några timmar skall hon till Kinesen …Skatan kan inte låta bli att kalla honom så den käre Johannes Mao … och bli omhändertagen. Han kommer att bli bra paff att få träffa en skröpligare skata igen …för hittills har allt ju gått ”framåt” och åt rätt håll med henne och hennes krämpor.

Nackspärren fick hon säkert av att hon satt så länge och ”möblerade, tapetserade” och fixade med sitt nya blogghem … Hon hade hela tiden tyckt att typsnittet i sidhuvudet var så grovt i sitt gamla  och nu fann hon (genom Lilla Blås blogg) ett tema och sidhuvud som passande henne bättre.

Så igår kurade hon ihop sig under den där sentimentala, melankolifilten och blev omstoppad av Bob Dylan … som hon alltid vill ha som omstoppare och hans raspiga nasala stämma som  ”snuttefilt” …

Konstigt det där …

Skatan vet inte i det här fallet vad som är hönan och vad som är ägget … blir hon melankolisk och känner sig sentimental när hon lyssnar på Bob eller lyssnar hon på honom och söker hans sällskap när hon är melankolisk …

det är frågan.

Bob Dylan – Born In Time – Unreleased, Oh Mercy

Paret på taket

Vi har ett sädesärlepar på vårt tak som bygger bo …

”De flyger hit, de flyger dit ” … med sina stickor och strån och sitter ibland och vilar sig där på taknocken.

Så kom stormen …

Ingen hade väl kunna tro att deras bo skulle finnas kvar.

Efter den stormen och de vattenmängderna.

Efter  vindarna och  slagregnen.

Boet var ju byggt där i rännan … trodde vi åtminstone … men … kanske ändå att det var byggt … tryggt och säkert … under någon av  tegelpannorna … i alla fall …  precis där vid stuprännan …

Idag sitter det lilla sädesärleparet i alla fall på elkabeln igen som går till vår lillstuga … med sina stickor och strån i näbben och vippar på sina små stjärtar och fortsätter bygga på sitt  bo …

Skam den som ger sig …

Somliga trotsar väder och vind

Även om vinden mojnat något så regnar det fortfarande och är kallt … inte lika kallt som igår … men kallt. Femton grader max så det kanske inte är en sån bragd ändå att krypa i vattnet som håller en temperatur på arton grader …

Bryggan och vattnet sett genom verandafönstret …

Skatan skulle aldrig ge sig på det … bara vägen dit ner i böljan avskräcker den badkruka hon är. Men Stora E väjer inte för lite regn och blåst. Så fort hon får tillfälle tar hon sitt morgondopp vare sig vädret är tjänligt eller inte …

Här ser vi henne balansera ner i vattnet från den hala klippan …

Morgonrundan med StinaFina gjorde Mannen idag men snart skall vi bylta på oss regnkläderna och ge oss av ut till klipporna … och Stora rundan genom skogen.

Lite får man ju tåla … även av den här väderleken.

Både StinaFina och vi andra.

Kvällen och natten var varm som vid Medelhavet

och vi satt utomhus hela kvällen ända till klockan var halv ett då gästerna bröt upp och packa in sig i en bil för färden hem. Två av dom hade ju kommit över havet hit och  tog  förstås båten tillbaka över ett stilla spegelblankt vatten.

Kvällen var helt enkelt magisk … som så många kvällar och nätter varit den här sommaren.

Visserligen störde först getingar friden och sedan tog myggen vid lite senare … men med myggstift och en del rökare bland gästerna höll vi stånd …

Och utsikten var precis den som för två år sedan där över fjärden …

Vädret idag på Femöre klockan 14.40:  Det är 29 grader, vindstilla och kvavt. Det har kommit en skur men inget muller eller förlösande oväder hörs ens på avstånd. Det är så fuktigt att Skatans mobil har lagt av precis som den gjorde i Thailand flera gånger då jag var tvungen att lägga den ”på tork” inomhus på hotellet.

Först nu

kan Skatan dra på sig baddräkten och slänga sig i vattnet, ett något kyligare element  än vad luften haft att erbjuda. Nu klockan 16.35 är det 29 grader och lite lite vind. Det klingar till i vindspelet som hänger vid stugknuten då och då.

Redan klockan fem i morse … åkte vi från Femöre med riktning Stockholm.

Sonen, Pa, Alice och Skatan.

Vi skulle först ut till Arlanda och möta Em, kusinen, som kommer hit för att stanna i tre månader och hälsa på moster J och kusinen Pa  (och plocka blåbär men det fick hon inte säga hemma i Thailand för då hade hon aldrig fått visum).  Hon skulle ha med sig ett viktigt papper också  … som Alice behöver för att få sitt thailändska medborgarskap.

Alice är redan svensk medborgare och föräldrarna vill att hon också blir thailändsk. Om ett år eller så blir också Pa svensk medborgare och då är det bara Sonen kvar som är ”bara” svensk.

Det blev ett kärt återseende kusinerna emellan och så for de åt sitt håll … till Borlänge … och vi in till den thailändska ambassaden.

Då …

när Sonen frågade  Pa efter de andra papperna visade det sig att  … *suck* och oj oj oj … dom hade hon glömt … hela pärmen med alla papperna hade hon glömt på Femöre.

Vad gör inte värmen och den tidiga timmen med våra hjärnor?

Vi åkte i alla fall till ambassaden för Sonen tänkte hämta lite papper och blanketter för sin visum-ansökan i alla fall. I vinter tänker han nämligen göra ett nytt försök att vara pappa-ledig i Thailand (nov – feb) … lyckosten.

Peppar, peppar ta i trä … måste Skatan väl kraxa lite vidskepligt.

Ambassaden öppnade inte förrän klockan nio så vi promenerade i Humlegården, StinaFinas park där som valp hon lekt sin första månader i livet innan vi flyttade till lugnare trakter.

Sonen, Pa och Alice …

… och så Skatan och Alice i Humlan

Sen åkte vi till pappa och tog honom verkligen på sängen … han satt fortfarande i pyjamas och morgonrock i  sitt stökiga vardagsrum med alla sina papper och tidningar och böcker och läste morgontidningen när vi dök upp …

Alice hade nyss vaknat och ville inte släppa sin napp … ens inför fotograferingen. Vi drog in några köksstolar och satt där och pratade ända tills klockan var elva och pappa bara hade en timme kvar till lunch …

Väl hemma fick Skatan åka in och handla och höll på att få värmeslag i sin iver att hitta alla ingredienser till dagens middag Grillad citronkyckling med primörsallad och tryffelsky …

Men först ett dopp …

Morgonrundan med StinaFina

… är rundad.

StinaFina poserar på sin sedvanliga sten  så att matte kan ta sin bild med mobilen. Hur många såna här bilder kan det finnas, tro?

Frukosten är också intagen och nu väntar en lång varm dag på Skatan och StinaFina igen. Mannen har åkt till Stockholm och vi slapp följa med …

Morgondoppet väntar …

Vädret: Idag är det något molnigare, något svalare … Nu, klockan 9.30 är det 25 grader i luften och blåser sköna svalkande vindar. Nästan myggfritt.

En av många sommardagar

Tvättdag och in till Nyköping direkt efter Morgonrundan och frukost.

Medan tvättmaskinerna gjorde jobbet, slappade Skatan nere vid poolen, läste och tog sig ett svalkande dopp allt  emellanåt. Svalkande och svalkande förresten. Vattnet var visst  28 grader.

Trädgården prunkade verkligen av alla blommor även om gräsmattan var torr som fnöske.  Vinden förde med sig en stark röklukt. Det brann någonstans och brandkårens signaler tjöt som bara den men Skatan orkade knappt lyfta på huvudet …

Vid lunchtid åkte vi ner till hamnen och åt pasta med köttfärssås. Mannen hade gått med SitnaFina en sväng så henne hade vi lämnat hemma. Det var alldeles för varmt för en svartpälsad hund även om hon skulle ha kunnat ligga i skuggan.

Frmåt eftermiddagen var vi färdiga med tvätten och packade in oss i bilen och for tillbaka till stugan på Femöre. Men trots att det blåste ganska friskt hade vi blivit genomvarma igen och satte oss  nere vid bryggan med våra böcker och tidningar och  tog oss ett dopp i havet lite då och då. Det kändes nästan kallt efter poolbadandet men det var faktiskt 23 grader. Uppochnervända världen när man tycker att 23 grader är kallt, va?

Skatan, som egentligen är en badkruka,  inte bara doppade sig som hon brukar göra.  Nej, nu … när  hon väl kommit  i det ”kalla” vattnet … simmade hon omkring en bra stund  och flöt och njöt …

Efter en sen middag och  Allsång på Skansen somnade Skatan framför Morden i Midsomer, vaknade till och sitter nu hääär.

Solen, värmen och vattnet har gjort sitt idag …

Skatan kommerhelt säkert att somna ovaggad.

Morgonrundan

Trots en urusel natt för Skatan med krypande, hoppande ben och ständiga väckningar skulle StinaFina ut på sin Morgonrunda förstås.

Så det var bara för Skatan att pallra sig upp i ottan för att få sällskap i skogen som vi ju bestämt …

Skatan och StinaFina har de senaste Morgonrundorna sökt sig till gamla välkända marker. Förr gick  dom alltid  i en skog nära där dom bor  i Nyköping med ett gäng andra hundekipage men  … så dog matten till  StinaFinas  bästa hundkompis Ruffa och Ruffa blev flyttad ut till landet nånstans och det hade liksom mest varit dom … och ingenting var som förut.

Porträtt av Ruffa målat av Skatan

Men nu är Skatan och StinaFina  tillbaka igen.

De har träffat Urax, en av StinaFinas värsta antagonister.   StinaFina  gillade honom  verkligen inte alls då det begav sig för några år sedan.  Hon tyckte han var framfusig och på och usch och nej …

Det gick bara inte.

Men nu …

Urax

Inte  är de bästisar precis idag heller men StinaFina fräser ifrån när Urax retas för mycket och de springer och nosar tillsammans och leker lite ihop,  kissar på samma fläckar och travar på som hundar gör.

En sak som Skatan ser tydligt nu är att  Urax är  bra mycket mer fotogenisk än StinaFina, som mest ser ut som en moloken svart fläck … om nu svarta fläckar kan se molokna ut.

Urax och StinaFina i solen …

Här ska det poseras … Urax´ matte instruerar …

Nu var ni allt bra duktiga …

Så  var Morgonrundan avklarad  … och nu fortsätter dagen  i ett enda fläng.

Grannen ställer ut och skall ha vernissage …

Världsmiljödagen skall uppmärksammas genom att hänga tvätt utomhus att torka genom hela stan … Det är Soroptimisterna som uppmärksammar miljöfrågorna  genom den här installationen …

Ha det … som Sonen brukar säga.

Ha det …

Solen skiner idag med … från den där klarblåa himlen.

Det bästa i livet ääär faktiskt gratis.

Sol, vind och vatten …

Idag har man lovat regn i Södermanland

men ännu skiner solen utanför köksfönstret så Skatan har bestämt sig för att ta tillfället i akt och gå en riktigt tidig Morgonrunda med StinaFina.

… och plocka mer ramslök.

Sonen har fått hem sin lilla familj, Pa och Alice …

men moster J blev kvar.

I Bangkok. I Thailand.

Jo, det är alldeles alldeles sant.

Och vådan av den thailändska livsstilen och vad vi kallar ”thaitid” , thailändarnas tidsuppfattning.

De har helt enkelt ingen tidsuppfattning alls.

Moster J är svensk OCH thailändsk medborgare men köpte resan på sitt thailändska pass som var på väg att gå ut. När hon köpte resan var hon ännu inte svensk medborgare.

Vad gör man då?

Fixar man nytt pass så fort man kommer till Thailand och Bangkok?

Nej, man väntar … och väntar … och väntar.

Ända till dagen innan man skall åka hem. Dååå först går man till den myndigheten som har hand om passen i Bangkok. Samma dag, den som var Skatans sista dag som ju också nästan gick upp i rök av sistaminutenpappersarbete. Förmiddagen åtminstone. På grund av thaitiden …

När Skatan ringde på kvällen för att höra hur det var … om allt var OK där på flygplatsen i Bangkok … fick hon veta att visst, allt var OK. Snart skulle de vara i luften, Pa, Alice och P.

Men moster J hade blivit stoppad vid passkontrollen. Moster J:s pass var inte längre var giltigt. Och något nytt hade hon inte hunnit få. Ännu.

Så, kvar blev moster J ännu en dryg vecka , 9 000 kronor fattigare för hon kunde ju inte boka om returen med just den typen av biljett som hon hade haft heller. 😦

Men hennes bagage kom med hem till Sverige. All maaat som hon köpt kom med hem till Sverige.

När Skatan ringde till moster J var hon thailändska ut i fingerspetsarna (Det som sker, det sker). Hon var ledsen förstås men tog ändå saken med fattning och lyckades se det från den ”ljusa” sidan.

Moster J hade ju fått chansen att köpa ännu mer mat och ta med sig hem till Sverige.

Ännu mer thaikäk …


(På bilden ses moster J i mitten vänd mot kameran i färd med att hugga in …)

Så sens moral: Inget ont som inte har något ”gott” med sig … i dubbla bemärkelser. 🙂

StinaFinas femårsdag … och Retur Sverige

Bilen är packad så gott som, alla sover och Skatan är som vanligt uppe före tuppen. Idag bär det av hemåt igen. Via Wittenberg och Yngsjö … som vanligt.

Men …

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag, för det är Stinas födelsedag.

Hurra, Hurraa, Hurraaa!

Idag är Stina fem år.

Fem år!

Som med all tid känns det som om den både har gått fort och långsamt.

Mycket har hänt och ändå var det som igår.

Snart skall vi gå vår sista Morgonrunda för den här gången. Igår regnade det hela dagen men vi gick våra rundor ändå. Det är ju så det är när man inte har ”dasset” inomhus.

Pfarrgasse den regnig Morgonrundan igår

Men på påskdagen sken solen även om det var lite kallt och StinaFina mötte sin lustige kompis, en hund som släpps ut mol allena på sina morgonrundor och gör sina lovar runt hela stan … utan matte eller husse  … men med halsband på. Skatan har sett honom zickzacka sig fram när det varit mycket trafik. På något sätt klarar han sig. Jag har frågat vår veterinär här om det var hans hund för han har en likadan … han kände till den också … men nej, hans hund får inte gå ut ensam.

Här har han fått syn på StinaFina … och sätter kurs.

Det något avmätta mötet. StinaFina är alltid måttligt intresserad …

Vi tog vägen genom stadsparken där man planterat lite blommor som omringar tulpanerna i mitten … En blomsterprakt utan like i den parken … när den väl står i blom för fullt om någon månad …

… slängde vår fulla påse i tunnan och tog en ny … Sådana här ”bajamajor”  finns uppsatta överallt med nya plastpåsar att förse sig med. Men så är det en ren stad också …  Så gott som alla plockar upp efter sina jyckar.

Vi fortsattte över bron, förbi statyn på broräcket till allén … på väg hem …

… mötte grannparet som bor i våningen ovanför oss som hälsade …

– Guten Morgen, Frau Anderson

Då skulle jag ha svarat

– Guten Morgen, Herr … , Frau …

men kom förstås inte ihåg deras namn.

De gick så gulliga och höll varandra i handen.

Igår firade vi också Brigitte som fyller år idag, alltså på samma datum som StinaFina, med middag hemma hos oss. Det var också sista middagen i lägenheten som vi sagt upp …

Mannen och Sonen åker ner i juni och packar ihop.

Vi tycker att det blir dum-dyrt med en lägenhet som vi utnyttjar så lite, bara några månader om året … De pengarna som vi sparar på att inte ha ”eget” kan vi hyra Ferienwohnungen för, bo på Gasthaus eller hotell. Då  känns det också  enklare att röra på oss … om vi vill förstås …  se andra städer och trakter.

Men Bad Ischl i Österrike blir för alltid mitt ”andra hem”. Skatan bara älskar den stan.

Pa och Sonen funderar över AIKs förlust mot Leksand … kanske … efter maten.

Mannen och StinaFina i sitt hörn av soffan …

och

en allvarstyngs Brigitte i sitt hörn … som en smal Buddha.

Men över allihopa skrattar och ler vår

egen sol

Alice med sin mamma

Tschüss!

See you!

Unterwegs – På väg

Det blåste 12-14 sekundmeter ute på Östersjön men ombord på färjan kändes det bara som en lätt skakning då och då eller  som om man var lite på lyran.

Både Alice, Pa, Skatan och Sonen klarade överfarten galant. Mannen och StinaFina sitter eller halvligger alltid i ”vilorummet” och sover. Mannen för att han har en lång dags färd mot natt framför sig och därför att han gått upp i ottan och StinaFina för att hon … sover bara.

Väl iland i Tyskland for vi någon mil till vår bokskog och  parkerade Golfen föra att gå ner till strandrestaurangen för att få lite i kistan innan färden söderut och också gå en vända med StinaFina i den fantastiska bokskogen där på Rügen, en fin ö som är första anhalten innan vi så  småningom kör  vidare till fastlandet och Stralsund via en hög otrolig bro … som man kan tro skall ta oss till himlen …

Här skymtar stranden mellan träden däruppifrån parkeringen …

Restaurangen var stängd (förstås) och skulle öppnas först den 1 april så det var bara att packa in sig och ta första bästa ställe som dök upp.

Det var en Burger King … fortfarande på Rügen. Burger King är ju Burger King vare sig man är i Sverige eller Tyskland.

Den enda skillnaden på Burger King i Sverige och i Tyskland var att man fick betala extra för ketchupen … om man nu ville ha det till pomme friten …

Vi tittade lystet på vagnen mitt emot som sålde grillade kycklingar men  det var ju ingenting för oss. Vi hade ju inte bestick och sånt med oss på färden …

… och sen for vi vidare på de ändläsa autostradorna med sina lastbilskaravaner  mot söder,

förbi Berlin … ännu mer söderut till Wittenberg där vi alltid övernattar på Piesteritzer Hof  som tidigare var bostäder för arbetarna till ett kemisk fabrik men nu renoverats och byggts om till hotell.

Vi fick en svit med två sovrum längst upp under taket med utsikt ner mot receptionen och restaurangen …

Storkboet på skorstenen till höger var fortfarande tomt på sitt storkpar som brukar häcka där. Sååå tidigt hade inte våren kommit till att de tyckt det var läge att slå sig till ro …

Medan vi var och åt väldigt goda pizzor i hotellets restaurang fick StinaFina sin föda från locket på sin matlåda … Vi hade glömt hennes kåsa …

… och Alice fick sin kvällsmat på sängen …

Väl framme i Bad Ischl gick vi som Skatan redan berättat en ljum kvällspromenad och åt en god österrikisk måltid och drack förstås en lagom kyld öl därtill.

Alice installerades på goldet där hon ligger bra (dagtid alltså)  under ”tygtavlan” tillsammans med StinaFina …

Vi har gjort flera turer på stan idag … plockat Bärlauch (ramslök) som vi åt till en omelett hemma med lite korv av starkare sort därtill … och så Gösser förstås. Alltid Gösser om vi får välja …

Ramslöken var liiite besk. Kanske skördade vi för tidigt?

Skatan plockade vårens första bukett vitsippor också på morgonrundan som fick pryda upp frukostbordet …

Som ni förstår har vi en behaglig tillvaro som Skatan nu berättat om lite huller om buller …

Vi har hunnit med ett första besök på stadens anrika konditori Zauner också förstås … och flanerat några gånger fram och åter på Esplanaden

Det är Traun som flyter genom Bad Ischl som skulle synas i bakgrunden men vattennivån var så låg så man får tänka sig …

Och nu ser Skatan i kors, Mannen snarkar tillsammans med StinaFina i soffan, den unga familjen sover så Skatan ger sig för ikväll …

Det är en dag i morgon också.

Skåne mötte oss verkligen inte med något vårväder

Det blåste som bara attan och regnade … spöregnade …  när vi kom fram till Johannagården efter resan hemmifrån.

Det var  ”en bil kommer lastad” … Mannen, Skatan, Sonen, Pa, Alice och StinaFina i en alldeles vanlig Volkswagen Golf …  som körde upp på gårdsplanen och tömde sin last.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Idag är det bara mulet och blåser lagom … om det nu finns någon lagom blåst … i Skåne.

Vi gick i alla fall längst stranden en runda … som vi gör i ur och skur och idag när det  varken var ur eller skur,  gick vi förstås vår runda som vi brukade

(Stranden nedanför Furuboda … i horisonten skymtar Åhus )

Annars pratar vi och skrattar och äter och är tillsammans … och det är alltid sååå roligt att vara här och traffas igen.

Johanna och Pa kollar fotoresultat medan vi försöker samla ihop gänget och ge oss iväg …

… mot havet och stranden och blåsten

Till och med StinaFina och Coco är de bästa vänner … så snart de lämnar huset och är ute i Guds fria natur

Vi gick längs stranden med blåsten i ansiktet …

och genom furuskogen hem till …

Johannagården och några av hästarna som stod och väntade på oss.

Och nu väntar flickorna på att jag skall klä på mig och komma ut och se dem rida också … så … då gör jag väl det .,..

Johanna red barbacka på sin Trix och anmärkte på hans höga ”huvudföring”  … när hon såg bilden

och Ida hoppade så småningom med sin unika Unique och anmärkte på något annat som inte var bra …

Mormor Skatan tyckte förstås allt var alldeles perfekt och häpnade över dessa  flickor och hur de kunde hantera sin bjässar till hästar.

Nu skall mormor och farmor Skatan knyta sig. I morgon bär det av ytterligare söderut och vi måste vara i Trelleborg senast klockan sju. GPS:en säger en och en halv timme … men man kan ju hamna i någon slags måndagsrusningstrafik så …

Det är bäst att ha god tid på sig.

Ses om några dagar … då från Bad Ischl …