I går kväll på vår bröllopsdag  fick Skatan veta om ett lustigt sammanträffande.

Sonen ringde och berättade att när han kom hem från jobbet och berättade för Pa, att idag, idag är det mammas och pappas bröllopsdag så började hon skratta och sa

– Vad konstigt, jag har precis målat dom i Paint …, Vill du se?

Mannen skickade målningen till Skatan och här är den …

En förskönad Skatan … utan glasögon … och Mannen med  dito.

I Österrike, kanske?

Inte visste Skatan att Pa var så bra på att måla. Och i Paint dessutom som är så svårt …

xxxxxxxxxxxxxxxxx

Och så påminnelsen … påminnelsen om svunna tider …

Mannen och Skatan satt där på Storan och åt sin bröllopsdagslunch då Skatan tittade upp och såg … såg någon som såg väldigt bekant ut … fast i fel sammanhang.

Fast ändå inte.

– Kunde det vara han från Scandic, tänkte Skatan.

Hon frågade Mannen om han kände igen killen. Men, nej.

Då gick det upp ett ljus … det var ju en av Scandic-killarna som Margith och Skatan hade haft så vansinnigt roligt med på en kryssning till Helsingfors … så barnsligt vansinnigt lössläppt kul.

Och det var längesen … på 1990-talet.

Skatan måste bara fråga.

Så hon stolpade fram och hmm-ade och frågade om sällskapet kom från Borlänge.

– Jo

– Känner du igen mig? … (den dummaste frågan i universum … känner du igen mig … ha ha )

Jovisst kände han igen Skatan  och kom ihåg hur kul de hade haft den där gången, gänget från Scandic och Margith och Skatan.

Skatan sa att hon bara MÅSTE säga ”hej” om det var så att det var han som det var.

Och så gick hon tillbaka till Mannen med sina minnen och bubblade och berättade om den där kryssningen …

– Ni var allt bra barnsliga, du och Margith, sa Mannen … och vad kul ni alltid hade.

Ja, kanske var det det som utmärkte dom allra mest. Att  de var så barnsliga och tillät sig  också att vara det. Kunde släppa loss och ha riktigt, barnsligt kul.

Någon annan gång … kanske …  skall Skatan berätta om en del tokigheter som de hade för sig …

Åh, vad Skatan gärna hade velat kunna ringa upp Margith och utbrista …

– Veeet du vem jag har träffat?  Alldeles nyss! Hääär …  tänk att jag kände igen honom och han kände igen mig … osv osv

Mannen sa

– Jag förstår verkligen hur mycket  du saknar Margith …

Klockan tickar … nu måste Skatan skynda sig. Tåget till Stockholm väntar inte. Det är en sån dag idag …