Igår förflyttades Skatan till början av 70-talet. Nutid och dåtid möttes och avhandlades i en salig blandning.

Hon satt i Birgitta Klangs trädgård, mitt emot deras Femöre, och åt en härlig sallad och pratade och skrattade och mindes. Birgitta hade ringt och bjudit henne. Som gumman i lådan dök hon upp. Visst har de träffats genom åren i vimlet på vernissager eller hos HENNE och skam att hon inte varit här hos Skatan. Men det ska det bli ändring på. Hädanefter MÅSTE Skatan ta sig i kragen. Birgitta är inte ensam av Skatans vänner att ha blivit försummad. Nästan alla de senaste åren😢🫣

Birgitta och Bosse (som dog alltför tidigt för länge sedan bara 54 år) umgicks i gänget som bildats när de bodde i Söderfors (1972 – 1974). De träffades både till vardags och till fest, mest till fest 😍🍾🥂☕️ och redan innan Mannen och Skatan återflyttade till Nyköping (efter många andra boplatser) 2006 hade Birgitta och Bosse slagit ner sina pålar i Oxelösund.

Bland Söderfors-minnena letade Birgitta och Skatan bl a fram uppgifter om Wivianne och Per Hellman som idag lever på Öland och har varit gifta i 65 år vilket de googlade fram (Barometern). Per var Skatans chef och Wivianne en mer än busig kompis trots åldersskillnaden. De gjorde bl a en oförglömlig resa till Rom 🤣 tillsammans men det är en annan historia. Birgitta hittade Wiviannes mobilnummer och de skickade sms och fick svar. Så himla häftigt! Per fyller 90 år i januari, Wivianne 89 och Skatan 80 2026. Det ni!

Ni märker att jag sprudlar av entusiasm igen och det har jag mycket Birgitta att tacka för. Visserligen hade Skatan bestämt sig tidigare i somras att försöka börja leva igen trots krämpor och elände, trots Mannen som ju är sjuk i Alzheimer och som hon vill finnas så mycket som möjligt för så länge han lever så tänker hon själv börja leva lite mer fullt ut.

Oj … nu springer tiden iväg och för att inte det här inlägget ska stanna som sparat innan utlägg som så många andra bryter Skatan här.

Kram på er och hoppas min sinnesstämning håller i sig ett tag .