… blev det på Mammografin.

När Skatan satt där i väntrummet såg hon plötsligt två små … verkligen pyttesmå … gubbar genom fönstret ut mot korridoren.

De sprang fram och tillbaka och velade vilset omkring.

De var inte  dvärgar med stort huvud och korta ben och armar … men så smååå … och med egendomligt metalliska röster.

Och de var i sällskap

De fick Skatan att tänka på den där dvärgen i Twin Peaks, om ni minns …  ”Mannen från en Annan Plats” … i Agent Coopers drömmar.

Båda hade tunt hår och glasögon med väldigt tjocka linser som gjorde att ögonen såg  väldigt små ut de också.

Sen klev de  små gubbarna in i väntrummet.

– Det här är väntrummet till Mammografin, sa Skatan

– Då så … sa den ene med sin metalliska röst och försökte tränga sig före Skatan.

Men det var hon som ropades upp så den ”gubben gick inte”.

Innan dess hade  Skatan försökt ta reda på fakta, sneglat diskret på eventuella utbuktningar under gubbarnas tröjor  o s v,  letat efter skäggstubb på de renrakade kinderna.

Kunde en av gubbarna vara kvinna,  tänkte hon.

Gör karlar också mammografiundersökningar?

Efter att Skatan hade mammograferats och var tillbaka i väntrummet var de borta …

Var gubbarna  verkligen verkliga eller var de en surrealistisk dröm … som Agent Coopers ”Mannen från en Annan Plats”?

eller var de …just music in the air?

Metallisk sådan …

Läs även andra bloggares åsikter om Twin Peaks, dvärgen, Mannen från en Annan Plats, Agent Cooper, surrealism, mammografi