… kroppsligen men inte i anden. Hon har liksom inte hunnit ifatt sig själv, är en aning eftersemesterdeppad … och trött trött trött.

Natten innan hemresan sov hon en (1 ) timme, och natten dessförinnan tre (3 ) timmar och på flyget hade hon RLS hälften av tiden i luften … sex (6 ) timmar och sov ingenting. Så när de väntade på anslutningsflyget i Berlin var hon mer död än levande.

Varför blev det så, kan man fråga sig. Jomenvisst. Skatan hade förstås räknat fel så tabletterna som håller benen i schack tog slut, räckte inte tiden ut …

Så hon får faktiskt skylla sig själv.

Och Ida var ledsen att åka hem från sin semesterförälskelse …

Paparazzin Skatan var framme med kameran förstås …

Så det  var deppigt värre när vi steg av planet på Arlanda och mötte minus sju (7) graders kyla i luften  i våra tunna tröjor.

Som väl var mötte Mannen upp med vår vinterkläder. Och som väl var har vi  automatkoppling på vår nya bil så han kunde köra den …

Nu måste Skatan hitta sig själv igen och komma tillbaka till verkligheten.

I morgon bitti klockan sex landar Sonen. Pa och Alice och vi åker upp med deras bil så de kan sätta sig och åka direkt hem till Borlänge. Mannen kör vår och Skatan deras så vi har något att åka hem i vi också. 🙂

De har varit borta i fyra månader så vilken chock det måste bli för lilla Alice … med kylan och språket. Hon har hunnit bli en riktig liten thailändska under den här tiden.

På torsdag skall vi lämna in bilen för den blev krockad redan efter två veckor i vår ägo. Som tur var inte vårt fel men ändå … så himla trist …

Vi får en lånebil.

Skatans tankar i  bloggen har svårt att komma igen … känns det som. Bara idag har har hon suttit med sina alla fotografier och försökt få någon ordning … men allt tar ju sån tiiid !!!

Hav tålamod. Snart är Skatan tillbaka i sina vanliga gängor och rytm igen.