Etikett: Hemma igen

Skatan vågade

ställa sig på vågen …. så småningom … i alla fall …

Aj aj aj …

Nu får det bli  andra bullar än mat och öl varenda dag.

Mat kanske det måste bli förstås … i en eller annan form  … men ööölet.

Ölet går bort … och mycket av kolhydraterna  (de ”dåliga” kolydraterna förstås) och inte så mycket mat …  lite mindre portioner alltså … och … *suck*

Skatan som älskar mat …

Det är att börja från början men svälten och … motioooonen  … men på egen hand. Så mycket slantar som Skatan lagt ut på ”bantning” genom åren … dom lägger hon  inte ut mer.

Never … ever …

Men så  talar Skatan lugnande med sig själv …

Ääär det meningen att hon ska vara lite rundhyllt på äldre dar …  så … tant pis … hon är alltså en liten rulta till skata och får va´glad att hon är en skata i alla fall 🙂 .

Och landar mjukt OM ifall att hon skulle drutta omkull igen.

Mannen och StinaFina mötte upp på Arlanda  i den … som det skulle visa sig …  strålande solvinterdagen och de körde hem direkt och Skatan inspekterade och förstod att det var en hel del att göra i den nya våningen

Björnen

(hm … björnhuvudet var på plats ovanför ytterdörren … osv osv ) … kul kul kul … men först och främst gick hon en runda med sin StinaFina i solen och sen fick hon middag av maken … kors i taket flera gånger om (han lagar så gott som aldrig middag nuförtiden): torsk med äggsås som han lagt upp på tallrikarna på ett mycket sofistikerat och originellt sätt … torsk för sig, något överkokt potatis … men potaaaatis … för sig, ägget för sig och så kom han med en kastrull med smält smör i (för sig).

Per Morberg-style

Inget finlir direkt, inte Per Morberg-stil   … eller det kanske var  just det det var … Per Morberg-stil.

Och så underbart gott.

torsk med äggsås

Skatan hade ju längtat efter  torsk med äggsås redan efter halva tiden där i solen … på Koh Chang.

Jodå, Skatan vet

… att hon varit hemma hos sig i Villa Skogsberg i Nyköping ända sen tisdags kväll.

Hon och Mannen och StinaFina.

De har redan gjort sin första Morgonrunda här och hade förstås glömt bort hur det kunde smälla från skjutbanan så här i älgtider … Då hjälper inga ”lugnande droppar” för StinaFina. Panikslagen drar hon hemåt så fort hon kan och kan dra med sig Skatan.

Idag skall Skatan och StinaFina ge sig iväg lite tidigare innan de där jägarna börjar sina mordiska övningar.

De hade uppackning, de hade tvättstugan, de hade högar med post, de hade bibblan … där Skatan hittade en borttappad sko strax utanför, … en högerdoja …

De hade planeringen inför Höstfesten i Villa Skogsberg  nu på fredag. Mannen och Skatan  skall  ju gubevars vara värdar tillsammans med de andra på samma våning. Så hemma hos L o G planerades menyn och inköpslistan  över en kopp kaffe med kaka… och  ingredienser som sedan inhandlades av Mannen och Skatan.

Idag skall det lagas Höstgryta minsann … (Förrätt blir kräftor … några stycken bara … med dillbröd och ostabit. Efterrätt blir Punchparfait som L skall laga till)

Men festen kommer att få hållas inomhus i samlingslokalen …  inte så tokig den heller att vara i … eftersom det blivit alldeles för kallt vid poolen trots infravärme och allt … Skatan har redan letat fram gamla ärvda damastdukar som nu kommer till användning.

– Visst är det trevligare med ”riktiga” doningar?

Och …

igår kunde Skatan också hämta sina nya glasögon … de röda som hon inte kunde låta blir att ta ett kornigt foto av … osminkad och allt … med sömndruckna ögon och allt … trots allt.

Bara så ni får se  u n g e f ä r  hur de kommer att te sig.

– Häftiga va?

Men bilden gör dom inte riktigt rättvisa ändå. Förgen är knallandes röd … inte som här rödbrun.

Morgonrundan med StinaFina närmar sig … och Skatan … som tillsammans med skatan Elster som också den har satts på plats … skatan Elster alltså … på en spik ovanför sängen … hälsar er en riktigt God Morgon och en riktigt Fin Höstdag idag …

Skatan Elster … här dock inte mot Skatans hemmavägg  … varifrån bildbevis kommer senare. Mannen sover och Skatan vill inte störa.

Och livet här hemma går snart vidare 🙂 … i sin vanliga ”gamla” härliga lunk.

Vi gick upp i ottan …

Mannen, Skatan och StinaFina för att hinna köra upp Sonens bil till Arlanda och möta dem  när de landade klockan sex i morse …

En kopp kaffe hann Skatan med i alla fall … det var alldeles nödvändigt … och Mannen ett rostat bröd till sitt te.

Skatan körde Sonens bil och Mannen vår … och hon körde som en riktig thailändare sa Mannen … eller biltjuv … och han hängde inte alls med.  Vi hade för säkerhets skull stämt träff vid informationsskylten innan själva terminalerna. Där gick Skatan en sväng med StinaFina.

Man få ju alltid vänta ändå.  Även om man kommer något sent. Så är det ju bara.

Och klockan 06.35 kom de så äntligen …

med sitt pick och pack …

Åh vad roligt att se dom igen. Även om det inte var sååå länge sen för just Skatan.

Visst kände Alice igen sin ”ja” (farmor) men lite avvaktande var hon allt … Hon kunde väl inte för sitt liv fatta hur Skatan kunde vara här när hon alldeles nyss var där.

Ett skönare väder än det som mötte Ida och Skatan när de landade var det i alla fall med sol och någon plusgrad … men ack så kallt ändå för ”thailändarna”

Och så spändes hon fast i sin bilstol Alice och  Skatan och Mannen och StinaFina  vinkade adjö och vi skiljdes åt än en gång … Dom till sitt i Borlänge och vi hem till sängen i Nyköping …

Om ni tittar riktigt noga ser ni henne där bakom rutan i sin stol … Alice

Skatan ääär hemma igen

… kroppsligen men inte i anden. Hon har liksom inte hunnit ifatt sig själv, är en aning eftersemesterdeppad … och trött trött trött.

Natten innan hemresan sov hon en (1 ) timme, och natten dessförinnan tre (3 ) timmar och på flyget hade hon RLS hälften av tiden i luften … sex (6 ) timmar och sov ingenting. Så när de väntade på anslutningsflyget i Berlin var hon mer död än levande.

Varför blev det så, kan man fråga sig. Jomenvisst. Skatan hade förstås räknat fel så tabletterna som håller benen i schack tog slut, räckte inte tiden ut …

Så hon får faktiskt skylla sig själv.

Och Ida var ledsen att åka hem från sin semesterförälskelse …

Paparazzin Skatan var framme med kameran förstås …

Så det  var deppigt värre när vi steg av planet på Arlanda och mötte minus sju (7) graders kyla i luften  i våra tunna tröjor.

Som väl var mötte Mannen upp med vår vinterkläder. Och som väl var har vi  automatkoppling på vår nya bil så han kunde köra den …

Nu måste Skatan hitta sig själv igen och komma tillbaka till verkligheten.

I morgon bitti klockan sex landar Sonen. Pa och Alice och vi åker upp med deras bil så de kan sätta sig och åka direkt hem till Borlänge. Mannen kör vår och Skatan deras så vi har något att åka hem i vi också. 🙂

De har varit borta i fyra månader så vilken chock det måste bli för lilla Alice … med kylan och språket. Hon har hunnit bli en riktig liten thailändska under den här tiden.

På torsdag skall vi lämna in bilen för den blev krockad redan efter två veckor i vår ägo. Som tur var inte vårt fel men ändå … så himla trist …

Vi får en lånebil.

Skatans tankar i  bloggen har svårt att komma igen … känns det som. Bara idag har har hon suttit med sina alla fotografier och försökt få någon ordning … men allt tar ju sån tiiid !!!

Hav tålamod. Snart är Skatan tillbaka i sina vanliga gängor och rytm igen.

å, ä och ö

Skatan har landat och är tillbaka hos sina å, ä och ö.

Men det vill sig inte riktigt.

Fingrarna ”slinker iväg” så det krävs en del överseende från er några inlägg framöver när å blir till a av ”gammal” vana. Så fort går det alltså för fingrar (och hjärnan också, antar Skatan) att få en ny vana som sitter som berget … i det här fallet att ett ö blir ett o eller ett ä eller å ett a. Fingrarna går som om de vore styrda av en högre makt mot ”fel” tangenter.

Men, som sagt, Skatan har landat. Redan klockan sju i morse svensk tid klev hon av planet  …  från 38 grader plus i Bangkok till 5 grader plus i Stockholm … i sandaler, utan strumpor och kappa … men Mannen mötte upp  med en varm bil. Och StinaFina förstås. Mötte upp. Hon ylade av glädje att få se sin gamla matte igen. Det hade hon väl nästan slutat att  hoppas att få gora.

Skatan är trött men benen ”hoppar” och trots att ögonen, ögonlocken skulle kunna falla igen vilket ögonblick som helst, så djäklas benen med Skatan genom att hoppa till när hon precis är till att somna …

Det är den gamla vanliga tortyren …

Men … i alla fall … nu skall Skatan göra ett nytt försök att gå och lägga sig.

Sov gott!

Det går undan i svängarna …

När det vänder, vänder det snabbt …

Skatan förstod nästan igår …  när jag såg de överfulla salarna, sängarna i korridoren och Sonen på benen i dagrummet … åt vilket håll det så att säga … lutade.

Hemåt … lutade det.

Han hade slutat med penicillinet och dränet var ur trots en liten kvardröjande spalt i lungan. Så  …

klockan åtta ringde telefonen och en omsomnad, yrvaken skata fick beskedet att nu var det dags för hemfärd. Det var bara att sätta sig i bilen och tuffa iväg.

Och lika bra var nog det. Att komma hem och vila i lugn och ro i egen säng utan gubbar som skriker eller snarkar eller plötsligt  gått fel och vilse och vill lägga sig bredvid en i sängen … som inte vet var de är, vad som hänt …

Så lika bra är nog det.

Det som bekymrar honom mest just nu är lungan. Han bara väntar på en ny kollaps.

Och det är ju inte så kul …