Skatan har varit på stan denna Måndag för att uträtta några ärenden och gå och fika … som det ju heter … på Ohlsons Brödbod på öster … som alltid har funnits där … men som bageri.
Har det inte?
Hette det inte Ohlsons Ångbageri dåförtiden?
Nåväl.
Där satt hon och åt sin macka med Skagenröra och drack sitt kaffe när en man i hennes ålder kom fram och frågade om han fick växla några ord. Han var nyinflyttad i Nyköping … eller ja … bodde i alla fall i närheten av Nyköping … i Ålberga närmare bestämt … och han hade lite funderingar och frågor om Nyköping.
Vilket härligt samtal det utvecklades till.
De kom in på än det ena och det andra, ”svåra” frågor blandade med mera lättsamma.
I sin ungdom hade Olle … som mannen hette … varit så kallad ”motorburen ungdom” eller raggare kanske vi med ett tydligare ord ska kalla det.
Samtidigt som han gick i gymnasiet och var pingstvän.
Pingstvännerna fick han lämna vid 17 års ålder. Då förtiden ”krockade” den tron med så mycket som Olle gjorde eller som ingick i gymnasiestudierna … han läste romaner t ex … och gick på bio … och att vara med i Pingskyrkan blev då ohållbart.
Däremot gick det bra att vara raggare och gymnasist 🙂
Och efter gymnasiet fortsatte Olles liv på samma sätt. Det var knappast någon rak linje efter studierna på KTH … samtidigt som han var chef för något tekniskt… äsch … Skatan kom inte ihåg allt men samtidigt höll Olle t ex i kurser i teknik OCH i massage ! (Astra Zeneca) och var för övrigt engagerad i så mycket …
Han var verkligen en äkta ränässansmänniska med många strängar på sin lyra.
Men det är egentligen inte om Olle Skatan ska prata om … utan om Mötet.
Än en gång frågar Skatan sig hur det kan komma sig att vilt främmande människor, unga som gamla, jämnåriga och barn så ofta tar kontakt med Skatan (och ibland tvärtom förstås, ibland tvärtom ) och börjar prata och berätta och ofta, ofta utvecklar sig dessa möten till något högst givande.
Det är ungdomar på bussen till Stockholm, det är barn i lekparken och killar i hennes barnbarns ålder.
Står det skrivet eller lyser det om Skatan … att Människor är det bästa hon vet, kom och snacka bara …
Hur som helst Möten är en krydda i vardagen som fler borde unna sig.
Skatans tankar 
Jag har märkt att du är ovanligt social och intresserad av människor. Det är en alldeles särskild begåvning som du har och inte är det konstigt att människor dras till dig. En människa som kan lyssna drar till sig människor som vill berätta och vem vill inte berätta. Jag är mer åt det hållet att folk ringer och frågar mig om de mest märkliga grejor, allt från blommor till kontakt med andra sidan. Så var glad för din förmåga. Förresten så såg den där mackan alldeles otroligt god ut. mmmm
Jo jag är faktiskt glad för min ”förmåga”. Jag får ju då uppleva så många spännande möten. Men ibland vill man ju stänga av och ”vara ifred” och på något sätt lyckas jag med det också när jag vill. Måste ha ett väldigt tydligt kroppsspråk.
Kram!
sånt händer ibland. ÅLBERGA? JASÅ VAR DET HAN, SÅ TREVLIGT!
MARGARETA
Känner du Olle från Ålberga? Eller?
Det var ett trevligt möte … inte tu tal om det.
Kram!