Idag har molnen lyft… är ljust ljust grå och himlen hög…

… och… Skatans humör har stigit åtskilliga grader….

Då…

…slår saknaden efter Margith till … som ett knytnävsslag mitt i veka livet… igen…. nu ?

Så mycket kul som vi haft… som vi aldrig kan ha igen… Det är bara det…

”Mister vi en nära anhörig i familjen…, alla förstår att vi har drabbats av en förlust. Vi bemöts med respekt och medkänsla….

Den som mist en vän, en vanlig vän, förväntas leva vidare som vanligt. Lite nedstämd kan man väl vara några dagar. Men sedan……

Ingen kan fylla ut det tomrum som uppstår efter en förlorad vänskap”

(Karin Thunberg i Mellan köksfönstret och evigheten)

3217431911_65553cdf67

Här sjunger Margith på den irländska puben på Mallorca…  Såå mycket kul vi haft…

8 reaktioner på ”Idag har molnen lyft… är ljust ljust grå och himlen hög…

  1. Visst är det så! Man kan sakna en vän precis lika mycket som en släkting. Hoppas det snart känns lite lättare och lite gladare.
    Kram!

  2. Ja, så är det ju…och ibland kan man sakna en nära vän mer än en bortgången släkting.

    Jag heller aldrig riktigt förstå varför man inte ”får ” sörja en bortgången vän lika mycket (eller länge) som anhöriga.

    Det enda jag kan säga är, ge det tid.
    Knytnävsslagen slutar – så småningom – att drämma till och de avtar i styrka.

    Nu låter ju detta som en kliché…men det är så det fungerar, saknaden finns kvar, men den andlösa smärtan försvinner.

  3. Znogge, Nina och Stora B! Det känns redan bättre… men saknaden kommer nog alltid att finnas där efter Margith… och tanken och frågan… vad skulle vi gjort idag. Jag tänker ofta på att hon alltid kommer vara 59 år medan jag…. kanske blir 75, 80, 85, 90… vem vet. Men Margith är alltid med mig och är 59 år. Kram på er alla, ni fina bloggvänner!

  4. Skatan.
    Ja, saknaden kommer alltid att finnas där, men med tiden göra mindre ont.
    Är så glad att du mår bättre!

    Jag tycker så mycket om din tanke, att Margith alltid kommer att vara 59.
    Det är ju så det är!
    Kram.

  5. Svårt det där… just själva tanken på att ha delat och inte kunna dela mer.. att åldras vidare, leva, uppleva vidare utan… oron att den man saknar ska förblekna, tomheten som hastigt slår till i den lyckliga stunden man ville dela… så där går det ju på, tills det lägger sig en slags stillhet över minnena som bara liksom är…
    KRAM!!!!

  6. Nina! Min Margith är inte ens 59… hon är 25… eller 12 eller… Hon var så barnslig. Hon hade egentligen ingen ålder…och inte jag heller…då. Den, åldern har liksom dykt upp nu. Att jag är en äldre kvinna. Hade aldrig kommit på tanken förut…. Jo kanske… men ändå. Kram!

    Loll! Just de där hastiga dråpslagen… som kommer utan förvarning. Insikten. Aldrig mer. Men… det kaaan man ju faktiskt inte veta… aldrig mer. Våra själar kanske kommer att sjunga kanon i Himmelens kör.. Även om min sångröst inte är den bästa…Kram!

  7. Skatan.
    Ja, ålder (i synnerhet ens egen) blir så mycket mer gripbar när man förlorar någon.

    Nu är jag inte en människa som oroar mig över ålder, varken egen eller andras…men jag minns frågetecknet som dök upp för ett tag sedan.

    Hur det kom sig att jag förlorat så många på så kort tid?
    Att jag – detta året – fyller vad mamma fyllde bara någon månad innan hon dog…

    Det om inget annat, fick mig att bli medveten om årens gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.