… ingen dans blev det …. men väl glada grabbar… och… ja, vi som inte var grabbar var glada vi me´..förstås.
Ända se´n början på 60-talet kretsade mitt och Mannens umgänge runt ”Norrbyligan”… som var kärnan i det hä´r gänget… Fyra syskon med olika bekantskapskretsar från början… men som mer och mer smälte ihop… ju äldre vi blev … till ett enda stort umgänge…. som träffades …. hade fester … ibland allihop nästan… ibland i mindre grupperingar…. och igår var en hel del av Norrbygänget på plats….
Mannen och jag har ju bott långt från Stockholm och Sörmland långa tider. och haft andra vänner och umgänge.. och långa tider träffades vi inte heller så mycket… men när vi träffas … är det alltid lätt att komma tillbaka och ha lika kul….
Vi åt och drack… och vi drack och åt….och pratade…
Och som det blir när man nu är äldre…blir det ju mycket…Kommer du ihåg? … Du har väl inte glömt den gången…. etc…
Jag satt mitt emellan P S och värden och det var längese´n jag träffade båda.Vi kom in på att prata om resor, Thailand förstås och Afrika och…. P S berättade att han rest mycket, både i jobbet och nu efter pensionen….
Bl a var han som sextiofemåring i Swaziland och räknade svarta noshörningar…. den svarta noshörningen är inte svart… och den vita är inte vit… fick jag lära mig. Han hade lyssnat på ett program om ungdomar som gjorde den här resan (något miljöprojekt)…. mycket primitivt… man vandrade miltals… sov i små tält… lagade mat med hjälp av brasor vars grenar och kvistar man själv fått samla ihop…. Duschen var en ytterst enkel anordning…En gång när han skulle tvätta sig och just skulle stoppa händerna i baljan… såg han att det låg en orm…. en kobra eller nå´t hopringlad där….
Vi kom ju också in på att bli äldre… vad som är OK att göra och inte göra…. Vi tyckte förstås båda att man skall passa på att göra det manvill …. vare sig man har ”passande” ålder eller inte… Margith och jag åkte på rockfestivaler när vi tillhörde det äldre gardet… Mannen har fått en hel del ”anmärkningar” och höjda ögonbryn över sina vandringar på hög höjd i Nepal och Indien…
Det är också mest i Sverige som vi är så … lagom… att man inte får sticka ut… åtminstone förr… deet har ändrats en hel del… även här… det här åldertänkandet i alla sammanhang….
Nu har jag kommit långt från…. ja … men jag får fördjupa mig en annan gång… i tankebanorna om det här… för jag blev avbruten…
Mannen står och hoppar… som vanligt…. StinaPinaFina och Mannen och jag tar bilen igen… söderut… stannar till i Furuboda, Yngsjö…. och i Weissenfels i Tyskland och sen vidare till Bad Ischl… så nu dröjer det med kommentarer och inlägg några dagar… kanske…
Skatans tankar 
Så härligt det låter och vad roligt att ni har smält samman så, allihop!
Visst har vi kommit en bit här…något att vara tacksam för!
”Landet lagom”, är ju inte så kul eller inspirerande i någon form alls.
Nej, framför ”olagom” och människor som vågar vara sig själva oavsett ålder!
Kram!
🙂