På kvällen i Weissenfels läste jag klart Bodil Malmstens bok Sista boken från Finistère. 
Mina bloggvänner vet mitt ”förhållande” till Bodil Malmsten. Jag fullständigt avgudar henne (hon skulle ”ramla av pinn” om hon visste det) Men jag avgudar ju inte henne utan ”jaget” i hennes böcker om livet i Finistère… och det ”jaget” är ju faktiskt inte Bodil… fast lite..Bodil. Det är i alla fall hon som håller i pennan… eller trycker på tangenterna.
Handlingen i boken avslöjas helt och hållet genom titel…Sista boken från Finistère. Inte så mycket att orda om. Bodil… eller Jaget lännar sitt älskade Finistère … för Nantes … av icke känd anledning och sjunger ”svanesången” på sitt omisskänliga sätt…
Oj.
”Konstruerat och forcerat? Nej, faktiskt inte. För Bodil Malmsten har en enastående förmåga att förvandla motsägelsen till självklarhet, med hjälp av sin uppenbarligen osvikliga språk- och formuleringskompass.” (Paulina Helgesson SvD) Fyra (4) skator av fem.
Skatans tankar 
Så trevligt det är med boktips i bloggarna! Alltid inspirerande att göra nya bekantskaper.
Kram!
Znogge! Visst är det… Och … förresten.. vad hette den där boken du läste för inte allt för längesedan.. Boktjuven ?? Den skall jag låna när jag är på hemmaplan igen. 🙂 Kramar!