Med vilket mod, tålamod, viljestyrka, uthållighet, kärlek och ”djävlaranamma ” hon möter världen. Med vilken humor …
Modet och styrkan och det där ”djävlaranamma” är bara förnamnen. Kärleken som hon ger och visar de sina . Så klok, så varm, så tapper. Utan minsta självömkan. Vill inte ha medlidande. Skyr medlidandet som pesten. Och för att hålla uppe den här hållningen måste hon slåss som en galning. Varje dag och varje stund. Och hon räds varken fan eller trollen.
Så himla beundransvärd. Jag har faktiskt inte ord.
Skatans tankar 
Vad läser jag här, Jos räds inte trollen. Skulle hon det?
Tackar allra ödmjukast för dina fina ord. Och nej, jag är inte rädd för mycket mer än att mina barn ska tas ifrån dem eller jag från dem. Det är dock en ganska stor rädsla att handskas med. För alla föräldrar.
Nu ska jag utforska din blogg. Tack för att du fick mig att hitta hit!
Vi ses. 🙂
Ibland förstår jag inte var människan får fin kraft och styrka ifrån? Visst är det förbluffande!
Tandgnisslur! Troll och troll … det fiiiins ju elakingar både bland Troll och människor, eller hur. Jag menade inget illa alls, du Tandgnisslur. Inget illa alls. 🙂
Jos! Välkommen och tack för att jag hittade dig. Jag har förstått det, att du har lagt undan alla andra ”rädslor” . Utom den största av dem alla som vi som har barn kanske har känt någon gång. Har känt någon gång. Det är nog oundvikligt. Vi ses med all säkerhet 🙂 Kram!
Znogge! Jag mötte den här kraften och styrkan hos Margith också. Jag vet faktiskt inte hur jag själv skulle förhålla mig till livet om jag drabbades så hårt som Jos. Jag vet inte. Men hoppas förstås att jag skulle få den där kraften och styrkan att leva och hoppas och kämpa. Kram!
Hallå där Skatan
Älskar ditt bloggnamn. Jämmersnok, min sambo älskar fåglarna. Jag smög in till dej efter att jag sett din kommentar hos Jos. Skrattade när jag läste att hon inte räds varken fan eller troll. Tidigare idag läste jag att de kallar elaka stalkers för troll också. Inte min dag idag, hahaha. Bloggdansen är ljuvlig, ser fram emot att få dansa lite mer med Skatan. Inte tog jag illa upp. Skojade bara, men jag har på sistone förstått att jag inte har nån humor. Ingen skrattar liksom.
Tandgnisslur! Visst skrattade jag gott. Och själv har jag upptäckt att när jag skriver något ironiskt eller som jag tycker kul, har en del tagit det på fullt allvar. Och då faller ju allt. Liksom. Fallerala. Eller hur? Vi skall nog förstå varandra. Jag med mitt kraxande och du med dina trollerier … 🙂 Kram!
Jag såg den hos min pappa också. Obegripligt men så var det.
Kram!
Så gavs oss mera perspektiv, djupare och viktigare. Tack för alla ögonöppnare och tack för livet…
Skator och troll vet väl alla att de funkar ihop.
Znogge! Ja, obegripligt och så beundransvärt. Kram!
Peace in mind! Det är Jos och hennes styrka som gav oss alla perspektiv på livet. Leva och låta leva – här och nu är ju mitt motto och då är det bra och fint att bli påmind om att livet inte alltid levs så lätt. Eftertanke … 🙂 Kramar!
Tandgnisslur! Just det. Det är ju allmänt känt … 🙂 Kram!