Skatan har en gammal studentkamrat som bor i London sen många många år. Nu vet Skatan att hon har byggt ett sommarhus lite längre norrut vid kusten och vi kom på att vi kanske skulle försöka bjuda hit henne och hennes engelska man. Men hur sjutton skulle vi få tag på henne. Vi hade inget telefonnummer här i Sverige till henne, kände inte till hennes mobilnummer och visste bara ungefär … i vilket område hon bodde. Men tänkte vi. Vi chansar och åker dit till det där nybyggda området och letar. Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och for i väg … genom Nyköping, och strax innan slottet skulle vi svänga höger ner till ringleden förbi slottet och ut ur Nyköping …
– Men där är hon ju … , skrek Skatan. ”Stanna. Det måste vara hon. Därborta. Vid museet.”
Mannen tvärnitade, backade tillbaka och vi körde fram för att titta på den kvinna som jag fått en skymt av vid museets utomhusutställning.
Jovisst var det hon. Inte klokt helt enkelt. Skatan tyckte nästan det var lite otäckt … som att bli bönhörd eller nå´t.
Vi fick vägbeskrivning och skulle köra i förväg och hittade trots beskrivningen inte rätt hus. Men sen dök hon ju upp med sin engelskregisgtrerade bil.
Och vi blev bjudna på kaffe … och pratade om alla våra gemensamma vänner och hur fantastiskt det var. Slumpen? Neej, inte slumpen, tror Skatan.
Och nu är min studentkamrat och hennes man bjudna till oss på en liten fest framöver.
Vaaar inte detta ett sammanträffande så säj! Ingen slump. Ett sammanträffande.
Skatans tankar 
Vilket fantastiskt sammanträffande! Helt klart var det meningen att ni skulle träffas. För det är så att verkligheten överträffar dikten.
Det påminde mig om när sonen och jag var ute och körde. Plötsligt skrek han att jag skulle stanna. Jag undrade varför och fick svaret ”Där ligger en tjuga i busken!” Med andra ord, man ska ha ögon och öron med sig 😉
Kram!
hhaha, gud vad roligt… det måste varit ödet, eller något liknande. det var så det skulle bli, eller hade ni bara tur. för det händer ju det med. mormor du är cool, kram. 🙂
Oh, vad mysigt! Det var bara meningen att det skulle hända med andra ord! Glad för er skull.
Znogge! Ja, det var på så långt avstånd också som jag såg henne så där hade jag verkligen ögonen med mig. En helt fantastisk upplevelse. Och så måste det ju ha känts när ni stannade för den där tjugan också 🙂 . Kramar!
ooonly fifteeen! Du med … är ”cool”. Tur, slump, sammanträffande. Jag tror på sammanträffande … att det ”var meningen” liksom. 🙂 Kramar!
Emma! Visst var det fantastiskt! 🙂 Kramar!
Klart att det var meningen att ni skulle träffas. Du har väl bara använt dina bortglömda tankeöverföringsförmågor.
Skogsnuvan! Precis vad jag själv tänkte faktiskt. 🙂
Vad duktig du var förresten som vågade åka på den där stora grejen. Deet hade jag aldrig vågat!
Kramar!
Ja, det var så det var meningen helt enkelt. Spännande det där när liksom bara faller på plats. Jag har varit med om att lyfta telefonluren för att ringa någon och så är han redan där i luren, utan att jag slagit en siffra! Då känns det verkligen som om man är ämnade för varandra.
Soldansare! Jag har varit med om det förr … och läst om det hos Carl Gustaf Jung och fascinerats av det. ”Någon” (ett gemensamt medvetande ??) ingriper och hjälper till. Kram!
Någon ville att ni skulle återfå kontakten! Träffade själv en gammal borttappad vän, efter 15 långa år. Många flyttar från båda räckte för att virra bort oss. Han satt bara på ett elskåp vi åkte förbi en dag, hade bott i många år nära stället vi flyttat till!
Och min gubbe och jag har levt nära varann, med gemensamma vänner o bekanta, skolor som grannar och så i många långa år utan att träffas. Levt olyckliga äktenskap, skillt oss och levt ensamma, bränt barn…. Så hittade vi varandra på ett helt oväntat ställe, ett forum på webben, blev vänner där för några år, träffades av en händelse och på den vägen är det.
Livet är underligt o underbart!
Boman! Livet ääär underbart och ja, helt fantastiskt! 🙂 Välkommen till mig förresten.