Etikett: Sammanträffande

Efter mycket om och men

Det ringde på Skatans mobil … ett bud från en budfirma hon aldrig hört talas om var på väg till hennes adress i stan med ett paket.

Skatan hade väl inte beställt något som kunde komma med bud och som hon till och med måste kvittera?

Ett tag trodde hon det var en tjuv som skulle kolla om de var på plats … men … i alla fall … hon satte sig i bilen och for de 13 kilometrarna in till stan, väntade en stund och så kom budbäraren med ett paket …

från Nederländerna !

Fast  ganska snabbt ändå förstod Skatan att det måste vara den. Boken som hon beställde för ett tag sen.

Så … efter mycket om och men  … var alltså fotoboken av  Micke Berg, Stockholm, 1955 – 2009 Historien om en stad, en tid, ett slags äventyr… ,  i Skatans besittning.

Skatan packade ivrigt upp paketet och slog  upp boken  …

– Va?

Den första bild som mötte henne när hon på måfå slog upp en sida var på  Loll … ”Fembarnsmamma, poet, låtskrivare, manusförfattare, artist och vandrare” .

Loll som med tiden blivit en mycket kär bloggvän till Skatan.

Vilket sammanträffande …

Inte visste Skatan  … oj …

 

 

En italiensk lyckosten …

har Maria-Thérèse (afiori) i sin kameraväska …

tillsammans med en hel del annat …

Skatan har också en hel del annat i sin kameraväska såsom pennor, anteckningsblock, cerat, myggstift m m …

OCH

en italiensk lyckosten … vit och slät som en barnstjärt …

Vilket sammanträffande!

Läs även andra bloggares åsikter om

Slumpens skördar

Vi gick där längs Sockenvägen på Morgonrundan, Skatan och StinaFina då en cyklist kom emot oss i motljuset.

– Kerstin?

Hon vände sig om, stannade och skrattade.

– Va, är det duuu?

Skatan kunde inte tro sina ögon. Det måste vara mer än slumpen. Så många av Skatans gamla vänner som hon på så kort tid träffat de här dagarna  i Borlänge. Utan egen förskyllan.

Det var hissnande … nästan kusligt.

Kerstin är Jeppes mamma och en av  Skatans vänner som hon inte haft så mycket kontakt med de senaste åren.

Skatan  och Kerstin bestämde träff.

Idag … om en och en halv timme skall de och StinaFina gå Morgonrundan tillsammans …

Ett kvarter senare hittade Skatan en fyrklöver … och en skatvinge …

Vad är det som händer?

Peace & Love & Understanding

Alltid när Skatan besöker Borlänge, staden där man bor länge 🙂 och hon själv bott den längsta tiden i sitt liv kan hon inte fort nog gå ”upp till stan” eller … innan Sonen med familj flyttade …  ”ner till stan”. Hon är alltid så ivrig att se om hon ”stöter på nån som hon känner”.

Alice

Så det dröjde inte länge förrän StinaFina och Skatan, Pa och Alice gick upp till stan för att gå Borgarnäsvägen ner till Sveaorget där det nu förtiden är livlig torghandel med grönsaker och frukt,  runda torget förbi bibblan och gå ner Sveavägen till Stationsgatan igen och hem.

Pa betalar för vad hon köpt på torget i Borlänge, ett torg som skulle kunna vara ett torg var som helst …

Och visst träffade Skatan på bekanta. Och stannade titt som tätt och bytte några ord.

När vi gick förbi Peace & Love Cafét kilade Skatan in för att se om hon träffade på någon hon kände där. Och mycket riktigt. Jeppe (Jesper Heed, en av grundarna till Peace & Love-festivalen) som alltid verkar uppriktigt glad att se Skatan, kramade om henne och frågade  hur alla i familjen mådde  och hade det. Han hade varit ute i Europa  tillsammans med flickvän i bil och rest i Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal … för att tänka över sitt liv och hur han vill leva det framöver …

Det är något som de flesta av oss skulle behöva göra lite titt som tätt.

– Vänta ett tag, Eva …du skall få något av mig, sa Jeppe

… och gick in bakom disken och kom ut med den tjocka minnesboken över 2009 års festival och räckte över den till henne.

Skatan kan inte sticka in näbben och träffa Jeppe förrän han ger henne något.

Jeppe  är den person som utstrålar så mycket Peace & Love & Understanding som  Skatan misstänker att Jesus eller Buddah måste ha gjort på sin tid på jorden. Han är den mest genuina ”fredsfursten” i levande livet som man kan stöta på.

Och Skatan överdriver inte.

Hon gick tillbaka och tog några kort när han satt ute på sin servering i solen …  i sin nya franska frisyr …

Jesper i egen hög person i sin nya franska frisyr … och lååånga polisonger från alla håll och kanter

När vi var hemma igen ringde Skatans mobil och … det var lilla a som Skatan sökt hela morgonen. Skatan hade tänkt trumma ihop järngänget, Göran (Margiths sambo), Bert och lilla a … och så ringde hon tillbaka och hade gjort just det … trummat ihop järngänget.

Men inte för min skull utan för att hon också kände att det var länge sedan …

Ett sånt där sammanträffande igen …

Pa och Alice ville inte följa med … hon har fullt upp med trädgårdsbestyr medan Alice sover så Skatan och StinaFina for iväg utan dom  till Torsång för den efterlängtade träffen.

Men det har Skatan skrivit mer om i sin andra blogg, tidningsbloggen http://www.sn.se/bloggar/skatanstankar …

Lilla a, Bonden, Göran ”Djupingen” Bength och Bondens fru I kryper ihop i snålblåsten som efter ett tag kylde ner oss och  försommarsolen

Sammanträffande

När Skatan skrev sitt inlägg om Musik hade hon aldrig hört talas om Johnossi. Det var som sagt Åsa med sitt  blogg-motto som introducerade henne … och så händer det otroliga.

Hon läser ikapp lite kultur i  Svd och Kultur-delen och vad hittar hon väl där, ja, vad hittar hon där … om inte en stort uppslagen artikel om just de två grabbarna i Johnossi.

Som hon aldrig tidigare hört talas om …

Ääär inte det nästan kusligt så säg?

Förresten kommer de till Peace & Love i sommar så då får Skatan höra mer av dom och se dom ”live” …

Dagarna mörknar minut för minut …

IMG_3940… och så var jag då framme vid söndagens Berglin … i Svd … den 16 augusti 2009 …

Jösses …

Jag trodde jag skulle ”smälla av”.

Den 15 augusti hade Skatan ”all time high” på ett inlägg …

Just det

Skynda att älska … dagarna mörknar minut för minut … 1 199 visningar.

Och så slår jag upp söndagens tidning och läser …

Det ääär visserligen höst men ändå.

Sammanträffande i kubik … upphöjt till tre

Ännu ett sånt där sammanträffande …

Syrran IMG_3926 StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.

Vi passade på att leta efter distriktsläkarens sommarstuga där min syster varit på fest i unga år … så många gånger men för så länge sen.

Vi gick in här och där och kikade på än det ena än det andra … och resonerade.

Neej vi var inte säkra.

Brorsan och hans yngsta dotter skulle komma från Stockholm på lunch och … nej vi var tvugna att ta båten för att fortsätta leta. Det hade blivit en fix idé. Mannen körde runt lite … men bara ”inomskärs” för det blåste ordentligt. Han hade en aning om att den här sommarstugan som vi letade efter låt på ute på en speciell holme.

Vi hittade den inte.

Sen kom Brorsan  IMG_3936 och E, hans dotter och vi grillade igen som man ju gör när man är på landet …

IMG_3939… åt och drack, och drack och åt … och så skulle Mannen in till stan och klippa gräset (det är vår vecka) och vi syskon gick en promenad efter maten och drog oss ut mot Tallholmen … och snackade om denna sommarstuga som vi letade efter … fortfarande.

När vi var på väg tillbaka kom en bil och körde ut en bit mot vattnet, stannade och stod still men ingen gick ut. De stod där en stund och vi tänkte inte på det utan hade vänt och var på väg tillbaka. Så småningom kom bilen krypande , en ruta vevades ner … och någon ropade … Eeeva? Jag gick fram och i bilen satt någon som jag inte kände igen. Det är väl Eva, frågade hon. Jo … men …  jag trodde inte jag kände igen henne.

Det var  äldsta dottern till den här distriktläkaren vars sommarhus vi hade letat efter hela helgen. Som jag inte ens kände. Och inte heller min syster som hade känt hennes yngre syster.

Nej, de bodde inte där. Sommarhuset var sålt för länge sen. De hade bara fått lust att åka ut och titta på det och tänka tillbaka …

Är det klokt!

Här går vi och letar och så …

Någon hjälpte oss på traven.

Helt enkelt.

Fantastiskt sammanträffande

Skatan har en gammal studentkamrat som bor i London sen många många år. Nu vet Skatan att hon har byggt ett sommarhus lite längre norrut vid kusten och vi kom på att vi kanske skulle försöka bjuda hit henne och hennes engelska man. Men hur sjutton skulle vi få tag på henne. Vi hade inget telefonnummer här i Sverige till henne, kände inte till hennes mobilnummer och visste bara ungefär … i vilket område hon bodde. Men tänkte vi. Vi chansar och åker dit till det där nybyggda området och letar. Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och for i väg … genom Nyköping, och strax innan slottet skulle vi svänga höger ner till ringleden förbi slottet och ut ur Nyköping …

– Men där är hon ju … , skrek Skatan. ”Stanna. Det måste vara hon. Därborta. Vid museet.”

Mannen tvärnitade, backade tillbaka och vi körde fram för att titta på den kvinna som jag fått en skymt av vid museets utomhusutställning.

Jovisst var det hon. Inte klokt helt enkelt. Skatan tyckte nästan det var lite otäckt … som att bli bönhörd eller nå´t.

Vi fick vägbeskrivning och skulle köra i förväg och hittade trots beskrivningen inte rätt hus. Men sen dök hon ju upp med sin engelskregisgtrerade bil.

Och vi blev bjudna på kaffe … och pratade om alla våra gemensamma vänner och hur fantastiskt det var. Slumpen? Neej, inte slumpen,  tror Skatan.

Och nu är min studentkamrat och hennes man bjudna till oss  på en liten fest framöver.

Vaaar inte detta ett sammanträffande så säj! Ingen slump. Ett sammanträffande.

crow