Den svarta boken

I Den Svarta boken skriver jag ner mina innersta – ofta mörka – tankar och känslor. I den öser jag galla över Mannen när jag tycker att det behövs och jag känner för det. Där skriver jag sentimentala dikter och haltande haiku.

moleskine_pocket_plain_notebook

I Den Svarta Boken är jag för det mesta ilsken, sorgsen och svartsynt.

Eller … också …  himlastormande lycklig.

Jag kan också skriva om väder och vind.

Och så ältar jag. Ältar oförätter och nåstick, ältar vad den eller den personen menade, ältar, ältar ältar.

I Den Svarta Boken, skriver jag av mig, lassar ur mig, tömmer mig.

I Den Svarta Boken är jag svart.

I Bloggen skriver jag Tänk och tänker. Reflekterar om ditten och datten … som synes.

Skatans tankar – Skatans tänk – .

Kanske skulle Skatan också börja häva ur sig, spy galla, älta oförätter … inbillade eller sanna … , skriva det där svartaste svarta som ju finns där hos henne. Ibland. Allt som oftast.

Men vem sjutton skulle det engagera att läsa? Bara Skatan själv.

Det är allt tur att jag har Den Svarta Boken till det svarta och Skatan har sina Tankar – de vita eller svartvita  – här.

Var sak på sin plats … liksom.

moleskine2

6 reaktioner på ”Den svarta boken

  1. Jaså du har en svart bok du. Jag har en med kinesiska tecken på men innehållet är väl det samma ska jag tro. I och för sig har jag ingen man att ösa galla över när jag är förbannad och ledsen men det finns ju en del att vräka ur sig ibland som man inte kan häva ur sig i bloggen. Det skulle bara såra.
    Eftersom jag förmodar att du och jag är lika på ett vis så har vi väl alltid skrivit dagbok och dikter och funnit tröst i skrivandet när livet har varit grymt mot oss.
    Bloggandet är också ett sätt men som sagt. Tur att vi har våra ”vräka ur oss” böcker att ta till.

  2. Skogsnuvan! Ja visst är vi lika. På många sätt. Det kände jag direkt. Och ändå så olika. Det är det som är så spännande.

    Och tur är det, som du säger, att vi har våra böcker att ”vräka ur oss” i. 🙂

    Kram!

  3. Du är nog inte ensam om en svart bok. Jag har också en. Skaffade mig den då jag blev ensam. Där spyr jag galla över allt ont som hänt mig, men även glädjeämnen. Man måste i allt mörker se ljuset. Och det försöker jag göra, hur svårt det än är. Alla mörka tunnlar har en öppning vet jag. Och jag vill komma till den öppningen nu. Det bara förtär mig att fastna i tunneln. Så ut ur tunneln nu, säger jag till mig själv. Ikväll sitter jag dessvärre fast långt inne i tunneln och ser bara allt nattsvart. Det blir så ibland tyvärr. Och det är jättetungt. Kram

  4. Nickan! Det är jobbigt när man åker ner i de där ”svarta hålen” . Men om man försöker tänka att ”allt har ett slut” även det svarta kan det kännas lite bättre. Eller så får man bara ta sig igenom det. Och det är ju inte så ”bara”.

    Hoppas du känner dig ”gladare” i morgon! God natt och kram!

  5. mmm, det är nog bra få ur sig det där som gnager.. Får väl ligga i kassa eller vapenskåpet kanske.. Man kan ju inte vara glad jämt fast en del tror det för man inte visar allt utåt. Ha en bra helg redan nu, snart ska jag iväg på minisemester.

  6. Ingrid! Hoppas du får en riktigt riktigt fin minisemester. Jag njuter varje stund med min lilla Alice hos Sonen och Pa. Snart är jag hemma vid mitt … igen. Och sen blir det mera flax framöver. Det är alltid bra att ha Den Svarta Boken med sig … som ventil när det hotar ”koka över”.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.