Morgonrundan

… med StinaFina är helig.

Den skall Skatan gå med sin StinaFina var hon än i världen befinner sig. Om Skatan är där  men inte StinaFina,   får  Syster Yster, som brukar ha hand om henne när jag är på resande fot,  göra det.

Gå Morgonrundan

… varje dag … i ur och skur. Är det skur brukar den bli lite kortare för StinaFina gillar inte att bli blöt. Men annars en timme eller kanske lite mer. Ibland lite mindre … trekvart eller så. Och alltid händer det nåt.

SF gillar ju katter. På sitt speciella sätt. Hon vill helt enkelt jaga dem. Och det gör hon så fort hon kommer åt.

Igår på morgonrundan fick hon syn på en. Men Skatan-Matte hade fått syn på den före henne och kopplat henne. Hon blir vild och galen och helt okontaktbar. Men med lugnande ord och avledning har det blivit mycket bättre.

Så vi promenerade vidare. I parken släppte jag henne, trots en väg strax bredvid. Hon är verkligen lydig.Förutom det där med katter … och kanske harar också och …

Skatan såg en hund komma spankulerande på siiin morgonrunda på andra sidan vägen. Mol allena. Utan husse eller matte. De gör så här i Bad Ischl. Ofta. Släpper ut sina hundar som går sina rundor och sen hem igen. Inget konstigt med det …

StinaFina brukar inte vara så förtjust i hundar. Brukar inte uppsöka dem eller springa fram och hälsa. Utan är mycket försiktig. Så Skatan gjorde ingenting.

Och så plötsligt. Som en gaaalning … i ett huj … formligen slänger sig StinaFina fram och ruuusar över gatan mot den lilla i och för sig kattlika hunden … och tvärnitar.

Hon ser verkligen snopen ut. För att inte tala om den andra hunden som bara stod där och tittade på StinaFina som inte ens hälsade utan med svansen mellan benen och skamset utseende snabbt drog sig tillbaka till Skatan-Mattes sida.

Det vaaar ingen katt.

Snopet va !

Att en hund kan ta så fel. Med sitt formidabla luktsinne och allt. Men det, luktsinnet,  hade StinaFina inte hunnit ”koppla på”  i upphetsningen.

Och sen fick Skatan-Matte ”koppla på” StinaFina för resten av rundan.

För säkerhets skull.

StinaFina på ”sin” bänk i parken. Bredvid papperskorgen. Idag med en vänstersko, en vandringssko i. Som någon har tappat …  Om tappade skor har jag en hel lång berättelse … men det är ju förstås en annan än den här …

Visst är det en vänstersko? Det skulle bara bekräfta mina teorier om borttappade skor …

… och strax därefter låg en borttappad socka … men det var en tubsocka så om den tillhörde en vänster- eller högerfot är ju svårt att sia om …

Vi gick över bron över Ischl vid Kaiservilla, kejsarens sommarresidens … och vad fann vi där. Ännu en borttappad socka … eller en avknipsad S*orre eller  Q*… */

Nej usch då. En banaaan ju … som låg där i gräskanten och hade blivit gammal och svart.

Så det kan se ut … och bli …

På en alldeles vanlig Morgonrunda.

*/ Gamla kärringars fantasi kan ta sig  underliga vägar. Ha överseende gott folk …