Nu har jag suttit och fibblat fram och tillbaka i Mannens dator för att kunna få in bilder.
För att kunna fortsätta att skriva om min Jordanienresa.
Vi är framme vid Amman … men utan bilder blir det lite klent.
Jag har också försökt kopiera bilder från den hemsida som en av klasskamraterna öppnat för oss och som inte är ”offentlig” (så jag kan alltså inte länka till den) men inte lyckats så bra.
Så det får bli annat ett tag till. Och utan bilder. Eller en och annan bild som jag lyckas hitta på nätet.
Ibland fungerar det. Ibland inte.
Tålamod är en dygd som jag har långt till.
Men övning ger färdighet.
Febern har förresten kommit tillbaka faastän inte hög nu heller. Och jag har hostat heeela natten, känns det som … så inte känner jag mig så munter heller.
Surkärring … ja, som en riktig sur och grinig Surkärring känner jag mig som.
Snart får jag döpa om min blogg till En Surkärrings tankar …
Men jag avvaktar lite till. Till så drastiska omändringar.
För i grund och botten är hon, Skatan, en boren optimist så det där med Surkärring är nog inte riktigt riktigt med sanningen överensstämmande.
Än på ett tag.
I alla fall.
Skatans tankar 
En surkärrings tankar skulle väl hellre passa på mig än på dig. Det vore en ide. En glad blogg och en sur blogg. För så är det väl. Både du och jag är jätteglada eller jättsura. Inget lagom här inte. Kram på dig surkärring
Skogsnuvan! Och kram på dig. 🙂 Jo vi är nog antingen uppe eller så djupt därnere … svarta eller vita . Inte lagom. Men man känner åtminstone att man lever, eller hur. Och kram på dig tillbaka (sur)kärring!
Sjukdom och datorer som krånglar kan få den gladaste att härskna.
Britt! Just det … men ”säj det som varar?” Jag är redan på bättre humör. Kram!
Du är ingen surkärring, men dum som går ut med Stina-Fina när du har feber. Du är inte 20 längre. Det kan skada dej mer än du tror. Ta ditt förnuft tillfånga min syster. Varm kram
Nickan! Ja ja ja … storasyrran. Sååå farligt är det inte. Kram!
Även vi positiva har väl rätt o vara lite gnälliga ibland.. För visst är det så ibland att man tappar gajsten, är man sen inte pigg blir det ju inte bättre precis. Har ju med lite grå dagar just nu med lite saker att smälta men sånt är livet! Kramis
Ingrid! Sånt ääär livet. Upp och ner. Och man försöker ”hålla sig över ytan” … och ”hålla humöret uppe” och allt vad det heter. 🙂 Kram!