Riddarhuset

Igår var Mannen och Skatan på Riddarhuset.

Riddarhuset Foto Bielke(Foto: Bielke)

StinaFina fick stanna hos Stora E där hon fick macka till kvällsmat (vi hade glömt hennes egen) och ha det mysigt.

Det var Svenska Bergsmannaföreningen, som Mannen är med i såsom varande Bergsingenjör, som hade anordnat visningen där i Riddarhuset med macka och öl på Jernkontoret efteråt.

Intendenten Anders Lindström, IMG_3684_3anders-lindstrom foto A-M Lindqvist

(Foto: A-M Lindqvist)

var guide och en bättre guide kunde vi verkligen inte ha haft. Han hade en hög tydlig röst med betoning på tydlig … och så var han rapp och rolig också. Så framställningen som varade i två timmar ungefär,  blev aldrig tråkig eller långrandig. Man ville bara höra mer om husets arkitekthistoria, fler episoder om vad som kunde ha hänt vid adelsmännens alla riksdagar  där, och så om adeln förstås, grevar, friherrar och ”vanlig  knapadel”.

Men … Skatan hade faktiskt varit här förr. Och när hon klev över tröskeln in i den stora öppna stenhallen  kände hon ilskan stiga inom sig och sa till Mannen.

 – Tänk att jag inte glömt, tänk att det fortfarande sitter som en tagg i mig … fast jag  e g e n t l i g e n  har lagt det och honom och allt vad han står för  bakom mig.

Foto Anders Wiklund Scanpix

(Foto: Anders Wijklund/Skanpix – beskuren bild)

Förra gången Skatan var där på Riddarhuset  hade hon blivit inbjuden dit av sin biologiska far … som hade sin ätts vapensköld  i stora salen, en vapensköld som han stolt visade upp och berättade om men också snabbt poängterade  att jag, Skatan, som ”oäkting”,  aldrig kunde få del i. Trots avskaffade previlegier …

Som om jag skulle velat det  eller någonsin hade trott det!

Men det skulle komma mera från min ”noble” biologiska pappa … Något som jag aldrig hade kunnat förbereda mig för när jag tagit mod till mig och tagit kontakt.

Jag hade ju ”min familj” på annat håll. Den pappa och mamma (som alldeles nyligen dött och som jag saknade så), mina adoptivsyskon … ja min ”riktiga” famlij … och så kom ”gubben” och slängde ur sig floskler …

Men det skulle komma mera …

… och det kommer att komma mera här på bloggen också. Var så säkra.

Nu när Skatan har fått upp ”ångan”. Så …

13 reaktioner på ”Riddarhuset

  1. Fy sjutton för såna inskränkta tarvliga personer..sen må de vara ens far…förstår dig verkligen. det fanns en mening med att du fick en go familj att växa upp i. *kraam*
    Men förutom det…visst är det intressant med historia när någon kan berätta och få liv i det hela! Skillnad mot när man satt i skolbänken som barn och tyckte det var pest att prata ”gammalt skräp” hihi.

    Ha en fin onsdag! *kram*

  2. Tänk att han fortfarande ville göra sitt fel till ditt, istället för att verkligen få njuta av ditt sällskap och verkligen lära känna dig. Han vet nog inte vad han går miste om. Tror att han är det viktiga i livet…det är tragiskt med dessa människor som måste gömma sig bakom vapenskölder och titlar. Vilken tur du fått växa upp i en bra familj. En kram från mig.

  3. Ja vad är en oäkta unge egentligen. Det finns väl ingenting mer äkta än en unge. Förstår att du blev förbannad och det är jäklar i mig bra Värre om du blivit ledsen.

  4. Bra att vädra ut den där unkna luften, och så skönt att du låter det pysa ut. Bra gjort!

    Att känna sitt eget värde, sin egen persons oantastliga förmögenhet. Må vara utan ekonomiskt värde, men den där äkta kärnan…mer värd än alla sedelbuntar som vapensköldarna vilar på.

    Jag är så glad att ha upptäckt de riktiga värdena i livet…det går verkligen att leva på kärlek och vacker utsikt. Något förmätet förstås, för den gångbara valutan på Ica heter ju fortfarande kronor…

  5. En människas värde sitter inte i ett namn eller en titel! Men det har alltid funnits och finns människor som envisas med att sola näsborrarna!

    Hoppas du gav svar på tal!

  6. Ja, det är tur att vett och biologi inte har med varandra att göra. För tänk en sådan klok dotter han ändå fick. Vilket han inte verkar förtjänat!
    Skriv av dig, alltihop! Kram

  7. Moniqas! Ja, historia är faktiskt väldigt kul. Och lärorikt. Det är bara synd att gamla ”strukturer” (som här) biter sig fast hos ”vissa”. Inga adelsprevelegier finns ju längre kvar … Den siste som adlades i Sverige var Sven Hedin 1902, tror jag … men människor som bara har ”fötts” in i adeln och inte själva gjort sig förtjänta av titeln kan ändå ”sätta sig på sina höga hästar” och rynka på näsan åt oss andra. Men det är ju bara dumheter. Dumt folk kan man ju inte lära om precis. Kram!

    Britt! Det ääär verkligen tragiskt. Och då, när det hände blev jag också verkligen ledsen. Han har två söner, mina halvbröder, men ingen dotter utom mig då … så man tycker att han skulle bli glad. Först blev han det … . men det var på hans villkor så jag ville inte bli ”förnedrad” och bröt med honom. Det hade ju inte varit min mening att få en ”sådan ”kontakt. Kram!

    Skogsnuvan! Först blev jag faktist ledsen, jätteledsen … men nu har det vänt och jag är mer förbannad … riktigt förbannad. Kram!

    Peace in mind! Ja det behövs inga vapensköldar för att jag skall känna mitt eget värde. Mina föräldrar har givit mig en fin ”grund” att stå på och sen ”erövrar” man sin självkänsla allt eftersom … Kramar!

    Znogge! Det gjorde jag … så småningom! Kram!

    Loll! Jag skall nog göra det. Skriva av mig. Min farfar var genealog och kunde inte låta bli att forska på min ”biologiska” släkt. Det visade sig att jag var släkt med min adoptivpappa fast för länge länge sen förstås. Skönt att man har några ”bra” gener i alla fall. 🙂 Nej, skämt åsido … min biologiska pappa är förstås en ”produkt” av sitt arv och sin miljö … och den kan inte ha varit så lätt att tampas med … Kram!

  8. Fattar inte varför du bryr dig längre. Det där är gammal smörja. Släpp taget och gå vidare utan honom och det har du väl gjort trodde jag. Din snusförnuftiga syrra.

  9. Hej igen, du har inte ändrat om din dator till vintertid. Jag skickade inte mitt meddelande 22.30, utan 21.30, strax efter jag kommit hem från min vattengympa. Varm kram

  10. nickan! Jag blev påmind helt enkelt … när jag var på Riddarhuset. Det är väl klart att jag inte går och tänker på det hela tiden … men som sagt … jag blev påmind. Kram!

  11. Ping: Bekräftelse … « SKATANS TANKAR

  12. Ping: Bekräftelse … « SKATANS TANKAR

  13. Ping: Världen snurrar fortare och fortare och fortare för Skatan | SKATANS TANKAR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.