och hur hon än flaxar halkar hon på efterkälken.
Igår fick hon veta att hennes biologiska far också var död.
Och det redan för ett helt år sedan!
Det blev ett konstigt sammanträffande i alla fall.
Skatan och en väninna hade precis samma kväll som hon fick beskedet att han var död … via ett mail … kommit att tala om Skatans biologiska far och hans märkliga vilja.
Och mitt i natten öppnade Skatan sin mailbox när hon låg sömnlös. Avsändaren av har ”släktforskat” om Skatans biologiska föräldrar och just denna kväll skickat en radda mail om Skatans rötter, främst på hennes morssida.
Bland dessa fanns alltså en nekrolog över Skatans biologiska far.
Den ”märkliga viljan” som Skatans biologiska far gett uttryck för … och som de samtalat om … var att Skatan inte skulle få ta kontakt med sina halvbröder… varken när han levde eller efter hans död.
Detta var förstås något som Skatan inte kunde ”skriva under på” och lova och Skatans och hennes biologiska fars kontakt bröts abrupt.
Han skickade tillbaka alla brev från Skatan, alla foton som han fått så nu har Skatan en komplett ”berättelse” om vad som hände vid deras möte för många år sedan.
Det tänkte han inte på.
Gubbstrutten!
Så här i efterhand har förstås Skatan resonerat om hans mentala hälsa. Han måste ju ha varit dement för att agera så ologiskt. Men … det vaaar hans yttersta rädsla ändå … att han skulle ”ertappas” med byxorna nere för så länge sedan … att sönerna skulle få veta att de också hade en syster.
Ja, herreminje …
Nu är allt fullbordat.
Och Skatan ska samla ihop sig och ta kontakt med sina halvbröder på sin biologiska fars sida.
Skatans tankar 
Min mamma var också adopterad och först efter hennes död har vi fått lite kontakt med hennes ”riktiga” släkt. Nu är syskonen döda, men vi har en kusin på Lidingö och henne har min syster lite kontakt med och vi brukar gå och titta på familjegraven.
Mamma kunde aldrig tala om att hon var adopterad. Det var ett stort trauma för henne och präglade nog hela hennes liv. (Jag kanske har skrivit om det förut, du får ursäkta i så fall.)
Varm kram till dig Skatan!
/Ingrid
Tack Ingrid! För mig har det aldrig varit jobbigt att vara adopterad och jag tror att det beror på hur mina föräldrar har agerat. Det har aldrig varit en hemlighet … de har hjälpt till med allt för att jag skulle få kontakt med mina biologiska föräldrar och blev nog lite förvånade att min biologiska far reagerade som han gjorde. Det jobbigaste har ju varit för min biologiska mamma. Hon hade det nog inte så lätt innan hon bestämde sig. Men nu … när jag lugnat ner mig (på många fronter … arvskiftet, julfirandet etc) ska jag i alla fall ta kontakt med mina halvbröder. Jag kan ju inte annat än att bli avvisad så att säga.
Kramar /Skatan
Vilken gubbstrutt. Klart du ska ta kontakt med dina halvbröder. Vad har du att förlora?
Ja … de kaaaan ju vara likadana men jag har som du säger inget att förlora. Kram!
Bra att du kontaktar dem. På något vis tycker jag att de har rätt att veta att det finns en ´syster också. Jag hade själv velat veta. Hoppas att deras reaktion blir av den mänskliga sorten och att de inser mervärdet. Hoppas du rapporterar om hur det går!
Kram och lycka till!
Ja jag ska ta kontakt … det har jag längtat efter att göra men ville vänta till vår gemensamma pappa hade dött och nu har jag ju fått veta att han redan för ett år sedan gick ur tiden. Fast jag kommer ladda ordentlig så det blir nog inte förrän efter jul … Jag kommer att skriva … inte ringa. Och jag kommer att rapportera hur det gick … 🙂
Kram!