”En livsfråga
Hur många goda nyheter behövs det för att uppväga en dålig?”
PS! Att jag kopierar Bodil Malmsten har sin grund i att Bodil inte tillåter kommentarer i sin blogg. Hon har råkat illa ut och har tagit bort den möjligheten. Att kommentera. Men hon säger så mycket som man vill kommentera … som det här. Eller hur? Så det är bland annat därför jag kopierar Bodil så flitigt … Och för att jag gillar hennes ”stil” förstås. DS
Tillägg till ovanstående: Bodil Malmsten ”säger så mycket som man vill kommentera …” skrev jag här ovan i mitt PS. Och så kommenterade jag inte. Nåväl. Den här frågan har jag ställt mig många gånger själv.
Varför är det alltid det dåliga, det onda, det gemena som ”vinner” över det goda, det fina, det vackra? Om de goda nyheterna skall ha en chans att slå igenom … måste man ”bre på” utav bara helv-e (ursäkta). Verkar det som.
Skatans tankar 
Jag tycker det är lite snorkigt av Bodil. Då kan hon ju låta bli att vara ute i datavärlden överhuvudtaget.
storabh,
jag tycker du har helt fel.
Snorkigt? Var är din blogg där jag kan kommentera?
OM du kunde kommentera hennes inlägg, vad skulle du skriva då?
Jag tycker det är bättre att hon skriver på nätet än att hon inte gör det, du behöver ju inte läsa.
F.ö är Skatan bäst på Bodil på nätet.
Jag läser också alltid Bodils blogg. Tyckte det här var roligt när hon skrev om försvunna sockor i tvätten: ”Jag känner en man som tror att varje gång en stjärna ses falla på himlen är det en socka på väg att hitta hem.”
Kram LeiaMia 🙂
Stora B! Nej jag tycker inte heller att Bodil är snorkig. Om man ständigt råkar ut för påhopp och vidrigheter i kommentarerna men ändå vill ”dela med sig” så väljer man … det skulle jag göra … att helt enkelt avstå från kommentarer. Bodil har beklagat det någon gång i sin blogg att hon tvingats göra det. Alternativet är ju att hon inte bloggar alls. Och det vore ju verkligen tråkigt. Tycker i alla fall Skatan som gillar hennes stil … som sagt. Kram!
Tomsa! Jag tycker också att det är bättre att Bodil skriver än inte alls. Har förstått att hon fått mycket ”skit” i kommentarer tidigare och därför stängt sin blogg för såna. Skatan tackar och niger för komplimangen om att hon är ”bäst på Bodil på nätet”. Tack tack.
LeiaMia! Ja, Bodil hon kan hon. Skriva. Om både det ena och det andra. Jättesöt historia om de där försvunna sockorna som stjärnor som faller. Nu kommer jag inte kunna se en stjärna falla utan att tänka på vita tubsockor. 🙂 Kram!
Media har i dag en tendens till att frossa i dåliga nyheter och mjölka dem om och om igen! Tydligen är det ett vinnande koncept som lockar läsare eftersom man fortsätter.
Personligen tycker jag att vardagens glädjeämnen borde lyftas mycket mer. Så med andra ord, bättre att tända ett litet ljus än att förbanna mörkret!
Kram
Znogge! Håller med dig att inställningen ”att tända ett litet ljus än att förbanna mörkret” är bra mycket bättre. Man kan åtminstone försöka ”vinkla” de dåliga nyheterna på ett annat ”mer hoppfullt” sätt. Kramar i novembermörkret får du av Skatan i alla fall …
Vad ska man säga. Det säljer väl mer med dåliga och hemska nyheter förmodar jag. Varför gör det det är nästa fråga? Vill vi läsa om hemskheter någonstans i vår svarta själ precis som vi läser deckare eller ser på skräckfilmer. Jag vet inte? Men en sak är säker Förbanna mörkret det gör jag för här räcker det inte med några ljus ska du veta. Kram på dig.
Skogsnuvan! Ja vi dras nog till att läsa om hemskheter, andras olycka osv osv och kan känna oss bra och rättfärdiga själva. Och vi kan pusta ut att vi bor här i Sverige när vi läser om krig och fattigdom och den sortens elände.
Jag förstår dig fullständigt. I morse var det jag som ”förbannade mörkret”. Länge och ljudligt. Kramar!