Tea

Jag läste först om Tea hos Mymlan … följde länken till tidningen och drabbades av sorg och förtvivlan . Inte personlig sorg (jag kände inte Tea ens i bloggvärlden)  men sorg över livets bräcklighet och orättvisa. Jag drabbades av den där tanken om att döden när som helst kan ”svänga om hörnet” och  …

Min väninna Margith dog för ett och ett halvt år sedan. Jag skrev om henne på min blogg … hon ville det, hon bad mig skriva om hennes sjukdom och död.

För mig var det ett ”reningsbad”, en tröst att skriva.

Det ääär svårt att skriva om döden som man ju inte ens pratar om, inte ens när en av ens närmaste dött. Utan undviker. Gör över gatan för att slippa höra om. Byter ämne.

Margith har lärt mig mycket om döden. Om sorgen och saknaden. Om vreden. Hon har lärt mig att döden alltid kan finnas i närheten, finns i närheten, bakom knuten. Och att det gäller att försöka leva med döden som ständig  ”följeslagare” .

Men den försoningstanken kommer inte så lätt och på en gång … det tar tid … ibland tar det kanske ett helt liv att försonas med döden … med tanken på att döden kommer vi inte undan,  skall vi alla möta en gång.  Att den kan vara orättvis. Att den är  oförutsebar och oundviklig.

Döden tog mamman och systern och lämnade brodern kvar.  Döden drabbade dom alla.  Alla tre.
Jag tänker på dom, Tea och hennes barn, syskonen,  och  tänder ljus för dom . Och tänker på dom.

4 reaktioner till “Tea

  1. Ja, det är verkligen sorgligt. Usch… Att det ska behöva vara så.. Att man ska dö. Och sättet att dö på.. En stor sorg följer de anhöriga efter en sådan tragedi…

    Kristoffers kusin, 26 år, trillade i badkaret och avled för någon vecka sedan. Bara lite otur kan beröva en livet.

  2. turez! ”Bara lite otur … ”

    Ja det är så sorgligt att unga människor, mammor och barn skall behöva dö i förtid … med hela livet egentligen … framför sig. Medan andra ligger ”som paket” eller ”grönsaker” och kanske inte gör något annat än längtar efter döden. Orättvist är livet och döden. Kramar!

  3. Znogge! Ja så oerhört tragiskt … FÖr det mesta läser man ju notiserna om olyckor i tidningen och tycker att … ja att det är hemskt … och stackars de efterlevande och sen bläddrar man vidare. När man väl försöker leva sig in i tragedin är den ju nästan ofattbar. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.