Tea

Jag läste först om Tea hos Mymlan … följde länken till tidningen och drabbades av sorg och förtvivlan . Inte personlig sorg (jag kände inte Tea ens i bloggvärlden)  men sorg över livets bräcklighet och orättvisa. Jag drabbades av den där tanken om att döden när som helst kan ”svänga om hörnet” och  …

Min väninna Margith dog för ett och ett halvt år sedan. Jag skrev om henne på min blogg … hon ville det, hon bad mig skriva om hennes sjukdom och död.

För mig var det ett ”reningsbad”, en tröst att skriva.

Det ääär svårt att skriva om döden som man ju inte ens pratar om, inte ens när en av ens närmaste dött. Utan undviker. Gör över gatan för att slippa höra om. Byter ämne.

Margith har lärt mig mycket om döden. Om sorgen och saknaden. Om vreden. Hon har lärt mig att döden alltid kan finnas i närheten, finns i närheten, bakom knuten. Och att det gäller att försöka leva med döden som ständig  ”följeslagare” .

Men den försoningstanken kommer inte så lätt och på en gång … det tar tid … ibland tar det kanske ett helt liv att försonas med döden … med tanken på att döden kommer vi inte undan,  skall vi alla möta en gång.  Att den kan vara orättvis. Att den är  oförutsebar och oundviklig.

Döden tog mamman och systern och lämnade brodern kvar.  Döden drabbade dom alla.  Alla tre.
Jag tänker på dom, Tea och hennes barn, syskonen,  och  tänder ljus för dom . Och tänker på dom.

Över mitt förstånd

Sveriges Gladaste Man … kan inte vara så himla glad längre. Så som han uttrycker sig … så hätskt … så oförsonligt … så  f a n a t i s k t  och h a t i s k t!

Hr Åkesson (SD) har sparkat liv i debatterna runt om i landet och det känns bra. Jag tycker dessutom att han är en modig kille som vågar ta tag i detta. Tycker däremot inte att han skall dra alla muslimerna över en kam. Det är klart och bevisat att man får med många löss i det första draget man gör med luskammen, fast sedan skall man nog avväga vilka som är hot eller ej. Klart är det att det kommer att bli reaktioner från många håll och kanter, det har det ju redan blivit, men jag tror att det kommer fler.

Ja, där fick han  rätt. Här kommer en reaktion … fast inte mot SD, för dem har jag en klar uppfattning och behöver inte reagera …  utan mot Sveriges Gladaste Mans reaktion och utfall mot de  ”etablerade” Sveriges politiker …

Just den här islamartikeln som han … Sveriges ex-Gladaste Man refererar till har fått en hel del SD-plitiker att hoppa av. Det blev helt enkelt för mycket.

”- Det är rent förtal av muslimer, jag kan inte ställa upp på den synen säger till exempel Lars-Erik Persson, lokal ordförande (före detta får man väl säga nu) för SD i Falkenberg. Han anser vidare att Jimmie Åkesson bör ””rensa” bland medlemmarna.”

På landsdagarna fanns det medlemmar som krävde dödsstraff. Den typen av förslag och människor vill jag inte förknippas med, säger Lars-Erik Persson i Svenska Dagbladet idag.

Enligt Expressen lämnade Carl-Johan Backestierna posten som ordförande för SD i Mark. Därtill har även Jan Hansveden i Landskrona uteslutits. Allt enligt en artikel i Svenska Dagbladet idag.

Men … Sveriges ex-Gladaste Man skriver vidare:

Här har man ett parti som vågar tala öppet om de problem som vi har i landet, de andra fegisarna, de som ställt till med allt detta, de borde öppna upp stora famnen och ta in dem i partiet. Vad kan och vågar en dam som Mona Sahlin göra? Vad har hon uträttat för landets bästa? Jo hon har skapat rubriker i dagspressen, sen då? Moderaterna som skulle se till att pensionärerna skulle få det bättre, jo kyss mig i röven. Värre har det blivit. Centerpartiet, har allt sedan Hr Hedlund avgick, kämpat med näbbar och klor för att utrota de svenska bönderna och folkpartiet, en samling mesiga frikyrkobröder och systrar som niger och fiser när de andra talar. Vänsterpartiet, ett enda stort skämt och jag vet att min avlidne fader (en röding på barriärerna i norr) han snurrar som en propeller i sin låda varje gång dagens vänsterpartister öppnar munnen. Ett parti helt utan ryggrad, påminner om en leguan, hasandes fram i riksdagskorridorerna. Så är det miljöpartiet, trädkramarna som tycker det är viktigare att rädda en tiger i Indien än de barn som svälter där nere. Lägg ner alla företag som inte kan miljanpassas efter deras normer och villkor. Själva kör de omkring med gamla Volvo 142:or som spyr ut avgaser, klipper sina gräsmattor med ålderstigna motorgräsklippar och så skall de städa upp utanför min dörr? Så har vi frimicklarna i Bankeryd. En handfull lärjungar som följer sin messias Göran Hägglund i vått och tort. Är varken vågskål eller någonting annat i den svenska poilitiken, de sitter bara med och lyssnar och då och då skriker de till, -Stoppa abborterna!
Pensinärspartiet är en samling överåriga gubbar och kärringar som varken törs eller kan göra ett endaste dugg av, om och med någonting. En del kan faktiskt starta upp en dator (de kommer automatiskt till en sida för släktforskning) men mer är det inte i det stora hela. Vad finns det kvar?”

Sveriges ex-Gladaste Man  avfärdar här alltså i föraktfulla rader allt och alla … hela det demokratiska samhälle han har växt upp i, gått i skola i, fått rösta i och säga vad han tycker i … och gör det fortfarande. Och kan gör det. Säga vad han tycker.*

Men, sorry, pappa B, jag känner inte längre den sympati för dig som jag gjort … det tar emot och jag kommer ta bort dig från min ”Nära till hands-lista” här bredvid.

Vi har helt  v ä s e n s k i l d    syn på livet och våra grundvärderingar kan inte mötas  n å g o n  s t a n s.

De svepande generaliseringar som du gör om folk, om religioner, och om våra politiska partier,  m den folkvalda regeringen … skrämmer mig.  … Vad är det för samhälle du vill ha?

Du skall veta att jag har tänkt över det länge … att ”hänga ut dig” här hos mig med detta  avståndstagande … och det  var inte lätt.

Men jag kände att jag var tvungen.

Så … nu är det sagt.

* Leva och Låta leva är ju mitt motto. Och det försöker jag följa … ibland in absurdum. Men när en från mig ”oliktänkande” över huvud taget inte respekterar  sina ”motståndare” som har andra åsikter och fullkomligt överöser dom med ”spott och spe” … när  r e s p e k t e n  saknas  så … så känner jag att jag måste ta avstånd.

Veckans bloggtema – Sorg

Mymlans bloggtema på Bloggvärldsbloggen denna vecka är

SORG

Jag behöver bara läsa ordet, höra det så hugger det till i hjärtat av sorg och saknad och ensamhet men också  glädje över minnen och känslor och …

Min största sorg är att ha förlorat min allra bästa vän Margith … som det känns så tungt att leva utan trots Mannen mina barn och barnbarn, min familj med pappa och syskon och StinaFina och vänner.

Men Margith var Margith …

Jag skrev en berättelse om den natten som det verkligen gick upp för mig att Margith lämnade mig, när det sista hoppet flög sin väg. För det hade funnits där hela tiden. Hoppet att allt skulle vända, bli bra. Det är en berättelse som jag tror kan återge den känslan som drabbade mig … då

LEV FÖR MIG

Margith



Skatans tankar

Det var inte riktigt sant…det där att Skatans tankar är … att de är tomma… dränerade.

Sanningen är den att Skatan … ” i denna ljuva sommartid”  måste använda all sin vilja och kraft  för att koncentrera sig på att inte den där klumpen i halsen … som puttas på ända nerifrån magen… som värker i bröstet… blir så stor att den spricker…

Nu får den där klumpen bara pysa ut, lätta lite…som tårar bakom de enorma solglasögonen när hon gör sina rundor där  i skogen med StinaFina…

Fast det… som den där klumpen  innehåller … ibland … faktiskt svämmar över när som helst. 

Först visste Skatan inte vad det var… vad det berodde på… att hon satte igång att lipa… att tårarna trillade på hennes kinder… när som… utan vidare… utan anledning…

Och att hon inte kunde höra en melodi, känna en doft…. eller… utan att …

Det skulle ju bli bättre… lättare…

”Det går bättre och bättre dag för dag…”

Det är inte sant. 

Utan förvarning… när hon stannade upp… när sommaren slog till igen…. med full kraft… i bakhåll låg den… 

Sorgen och saknaden och alla tankarna… om då… om ”aldrig mer”….om om om…

Att träffa sina barn och barnbarn… är förstås fantastiskt och då… känner Skatan sig rik… och att hon lever… men..

de bor ju inte nästgårds precis… och har ju sina liv… 

Att flaxa hit och dit… att måla …. att läsa… att träffa vänner… 

Men… 

Och Mannen och StinaFina tittar oförstående… .. på

Vad är det som händer….

Igen…

Du är alltid här… runt mig.. med mig… alltid…

Svägerskan I kom till sitt 50årsjubileum… och hade en liten present med till mig och Mannen…och … när jag öppnade paketet… 

IMG_3093… mötte mig bilden av Koltrasten… jag såg bara Koltrasten… inte att det var en olivolja… bara den… Koltrasten…

Hade Svägerskan I  tänkt på … sett… att det var en koltrast… och vad koltrasten betyder för mig… och därför köpt just den här oljan…

Neej… är det en koltrast på… jag såg bara att det var nå´t gult… Det var försäljerskan som sa att det här var en god olivolja..så då köpte jag den…menade Svägerskan I

Slump?

Tror inte det. Dels för att jag inte tror på slumpen, dels … för att hon…min Margith… alltid är med mig… finns där… ibland lite längre bort… ibland nära… och ofta ofta som en stor stooor saknad och längtan … till något som jag aldrig kan få tillbaka… 

Just nu… när jag skriver det här… växer klumpen i halsen… och jag saknar henne sååå himla mycket…hennes tankar… att bara tala en liiiten stund med henne… jag förstår inte, fattar inte… vill inte förstå, fatta… det här med … aldrig mer…

”But somehow I know it won’t be the same
Somehow I know it will never be the same. ” (Jack Johnson)

Fyra bröllop och en begravning…

… hette en så´n där feel-good-film (som jag kanske måste låna… jag har inte sett den själv).

För mig har det inom ett år… varit fyra begravningar och ett …nej … två… bröllop *…

Det är väl så… när man blir äldre…

När jag satt där i kyrkan.. och lyssnade på den vackra musiken… det är alltid  så vacker musik… och sjöng med… högt… i psalmerna, lyssnade på griftetalet och lät blicken vila på de vackra blommorna på och runtom kistan… var det inte bara på Peder, som nu har lämnat oss och  ”gått till den andra sidan” …som jag tänkte på… utan tankarna gick till alla som jag mist… och så tänkte jag på mig själv… mina förhoppningar, rädslor, sorger… ja… mitt eget liv… här och nu… och se´n … kanske… dorren201_500

Prästen talade  … i griftetalet om… att varje liten människa är unik….varje grässtrå…är unikt.  När jag dör lämnar jag ett alldeles eget, unikt tomrum efter mig… som ingen ingen annan kan fylla… jo… men inte på precis samma sätt… eftersom varje människa är bara den människan…helt och hållet ..unik…

 ”Det finns bara en av mig och det är jag Det finns bara en av dig och de är du… ”  

Det tål att tänka på…. att varje liten människa… varje grässtrå… är bara just den människan… det grässtråt…

(Det är Margith som har målat Porten i akvarell) 

* Det var Sonen och Pa som gifte sig…. först i Sverige och se´n i Thailand…

I dödens väntrum…

koltrastenIgår åkte vi Mannen och jag och StinaPinaFina och besökte P som ligger och bara väntar… på att just hans liv skall ta slut… att just han inte får vara med längre trots att han ju inte har planerat för detta… utan planerat för många långa år och sin ålderdom i sommarstugan på västkusten… på sjön… göra resor…. läsa de där böckerna… och ja, vara med syrran… och leva, obetänksamt sorglöst kanske flera år till. Då… efter pensioneringen skall man ju göra allt det där som man inte hunnit med…

Och så går allt om intet…

Och inget blir som man vill och planerat…

När jag mötte hans ögon där i det avmagrade ansiktet och såg hans vånda…

På tillbakavägen funderade jag och Mannen.

Vi har ju tusen  planer… då skall vi göra det… resa dit… träffa den eller den vännen som vi förlorat kontakt med… träffa våra barn och barnbarn mera… Fortare än vi anar kan vi också befinna oss där… i dödens väntrum. Ja, vi befinner ju oss också där… det gör vi ju alla. Men vi har kanske en högre siffra på nummerlappen. Vem vet… Nej…

Som jag ofta ofta sagt… som många många har sagt… och säger…

Carpe diem! Fånga dagen!

Varför skall det vara så svårt…

Djupingen gav mig lov

… att vara i Margiths ateljé… och där har jag legat och stirrat upp i taket… gått runt bland alla hennes bilder, penslar, prylar… och bara väntat att hon skulle kliva in genom dörren. Inget är förändrat….

Bara allt.

Och jag har gråtit… gråtit ögonen ur mig… och …lyssnat på Vivaldis Vinter ur De Fyra Årstiderna . Margith lyssnade ofta till Vivaldi när hon målade…

… men hon tyckte mest om Våren… och den kommer ju ….

alltid…. trots allt ….igen…

Sorgen träffade mig som en knytnäve…

margith1

.. mitt i veka livet när jag gick där i skogen på morgonrundan med StinaPinaFina.

Den smärtade så att jag var tvungen att vika mig dubbel och flytta knytnäven till munnen för att inte skrika rakt ut. Men tårarna rann … där i tysta skogen och jag lät dem vara….

Det var ju så här års förra året som hoppet tändes… allt var ljust och framtidstron började så sakta växa…planera för 2008 kunde vi …. om än försiktigt….

ALDRIG MER drabbade mig med full styrka… igen