… stod han där på vägen efter backkrönet i mörkret, dimman och i regnet .
På min sida av vägbanan.
Tvärnit en halv meter från bakbenen.
Motorstopp.
Ingen projektil kom farande bakifrån.
StinaFina hade säkerhetsbältet på.
Kameran, väskan och Gott och blandat i en salig röra … på golvet fram.
En älg!
Skatan satt en lång stund som paralyserad och klamrade sig fast vid ratten.
En älg!
Skatans tankar 
Det kunde varit värre. Det kunde varit en… tja, elefant?! 😉
Jag förstår hur du känner det. För några år sedan en tidig måndagsmorgon i oktober hade vi ett liknande möte på väg från torpet. Fast även om mannen bromsade allt va som gick blev det en ordentlig älgkrock. Rakt i vindrutan, takhöjden sänktes till strax ovan huvudet, glassplitter överallt. Takboxen vek sig mitt itu och stod rakt upp som ett L. Vår opel vectra combi dog den morgonen. Mannen, jag och våra två hundar klarade oss efter omständigheterna bra. Lite stel i rygg och nacke och några blåmärken. Mannen och jag trängdes i bärgarens framsäte, hundarna fick åka i opelns baklucka. Öronen fladdrade på hundarna där det dom satt i korsdraget i opeln, bilen var uppkörd på bärgaren. Väl hemkomna per hyrbil började vi skaka och förstå hur nära döden vi varit…..
Så skönt att det gick bra! För älgar är, om inte elefanter, rejält stora djur! Själv har jag bara krockat med en rovfågel som flög på bilen och i rena förskräckelsen släppte jag ratten… Nåja, det gick vägen för ingen mer än jag var på vägen.
Kram!
Lilla Blå! Jag trodde först att det vaaar en elefant … så himla stor var den. Men … det kunde ha varit bra mycket värre. Kram!
Billan! Vi har en liknande olycka i bagaget när ungarna var små och bilen fullpackad med julklappar, tre barn, två hundar osv osv … dååå krockade vi med en älg som vi delvis fick på vindrutan men den gled av. Vindrutan höll och vi fick skicka efter polisen som skickade efter en jägare som spårade upp älgen som sköts. En riktig blodig händelse i alla händelser. Kram!
Znogge! De ääär stora. Verkligen. Skatan kände sig lika liten som tomten på Helje-bilden där bakom ratten. Men det gick ju bra. Kram!
Skönt att det gick bra!
Kram.
Stora E! Ja, verkligen. 🙂 Jätteskönt. Kram!
Hu vilken tur att det gick bra.
Det är en mardröm att köra på en sådan bjässe.
Här nere börjar det bli farligt med vilsvinen.
Ha det gott
annika
Usch vad obehagligt. Jag är alltid livrädd att det ska dyka upp en älg när jag kör till stugan efter alla dessa skogsvägar. Jag har inte stött på någon än och hoppas att jag aldrig behöver göra det.
Här händere grejjer…
Jag blir helt matt i kroppen av att läsa. Se till att sköta om dig nu, och klappa på lilla Stinafina från oss:)
Otrevlig upplevelse,men det är ju inte bara älgar man kan råka ut för. I dina trakter Södermanland är det ju gott om vildsvin. Inte lika trevligt att få på bilgrillen som kolgrillen.
Be careful out there !
Hej Eva !
Men herregud vad har du varit ute på för äventyr.
Vilken lycka att det gick bra !
Många kramar från Irene
Annika C! Här med! Jag har en kompis som körde på ett och två låg redan döda som köttberg på vägrenen. Nästan värre än att köra på en älg, sägs det. Men det vete fabian. Kram!
Britt! Det var några skräckögonblick men jag hann … konstigt nog … tänka en hel del. Som att jag skulle försöka träffa bakdelen och inte där fram eller rakt på och hoppas bilen håller osv osv … Hoppas du slipper den erfarenheten även om det är mäktigt att se ett så stort djur som älgen. Kram!
Peace in mind! ”Här händere grejjer … ” StinaFina tittade bara lite förebrående på mig när motorn la av och jag satt där som förstenad … Det gick bra, sa jag och då la hon ner huvudet och fortsatte sitt snusande. Kram!
Morfarsblogen a k a Kuratorn! Har en vän som har provat båda varianterna, bil- och kolgrillen. Han föredrog kolgrillen. Helt klart. Jag har bara provat kolgrillen och svinet smakade riktigt gott … Kram!
PS: Fick en idé. Kanske är det vildsvinsskinka man skall försöka få tag på till jul … hmm? DS
Irene! Hallååå! Kul att du letade dig hit. Välkommen! Ja, det var tur … fast det finns ju ingen tur … så, ja, det var meningen att jag skulle få mig en liten upplevelse på hemvägen från staden där man Bor länge. Många kramar i retur! Kramar!
Lilla Skata, ni hade ”älgavakt”! Det var en ängel på älgen liksom. Kram!
Nu har du fått känna på hur jag har det. Såna här grejor händer mig tätt som oftast. Storälgarna kliver fram efter min smala väg och det är bara försynen som hindrat att jag krockat med en älg. Älgar och lastbilar är den största faran i mitt liv. Björnar och mörker är inga problem jämfört med det. Tur att vi har skyddsänglar till hjälp.
Skönt att det gick bra! Jag har alltid varit livrädd för de där bjässarna, just för att de är så bjässiga. Detta trots att jag är uppvuxen i de djupa tivedskogarna och hade dem på knuten, så jag borde ju vara van vid dem. Men stoooora är de.
Loll! Ja verkligen 🙂 ”älgavakt”. Av min skyddsängel och en liten skydds-tomte också kanske.Så här i juletid. Kramar!
Skogsnuvan! Nu förstår jag verkligen hur du har det. Och det var inte roligt. Hade jag mött en timmerbil också samtidigt så … Tur att vi har dom. Skyddsänglarna! Kramar!