… bara en reaktion. En reaktion på allt som hänt på sista tiden.
Vi hade ju kört tillbaka Sonen till sjukhuset igen och han har på nytt dragit på sig sjukhusskjortan och blivit Sjukhusbesökaren. På Annandagen kanske han ”släpps ut” till oss igen … men …
Dränaget läckte …
Kan det vara bra?
Hur som hade vi en fin julafton tillsammans. Maten, den maten, var riklig och god. Skinkan var jättegod (ekologisk) och vårrullarna ett gott nytt tillskott. Janssons frestelsen kunde haft lite mer ansjovis och sälta … tyckte en självkritisk Skata som tillsammans med Pa lagat julmaten (den som vi inte köpt färdig förstås).
Vi såg på Kalle Anka (en del) och sen Kan du vissla Johanna? med Per Oscarsson (som är Svärson II:s farmors bror) … den har nästan blivit viktigare än Kalle för oss och vi rättar vårt intag av föda efter den snarare än Kalle … men vi missade Karl-Bertils julafton. Vi var på på Falu lasarett då. Men Karl-Bertils julafton skall man se på julafton och inte i efterhand … så vi får vänta till nästa jul.
Och så telefonerade vi förstås. Och fick själva samtal. Kors och tvärs och tvärs och kors över Sveriges långa land. Fast från oss räknat, bara söderut. Ner till Skåne och alla där … till Nora, till Stockholm och Stora E och Mannens StoraSyster Kristina, till Lidingö … där pappa och Skatans StoraSyster Nickan firade jul med Lillbrorsan och hans barn … Telefonerna gick varma.
Vi fick veta att Svärson I:s mormor hade ramlat omkull när hon skulle ta av sig stövlarna (inte några nedvikta gummistövlar som man … hör och häpna … faktiskt sökt på igår, googlat på, och hamnat här hos Skatan igen. Igår. På självaste julafton).
Hon låg på ortopeden på Falu lasarett.
Mannen inhandlade en chokladask och vi passade på att göra ett besök hos henne när vi lämnat Sonen på sin avdelning.
Eftersom vi bara träffat Svärson I:s mormor vid något enstaka tillfälle fick vi fråga bland sängarna om det var Ella som låg där och hänvisades fram till ett litet knyte som låg längst in i en sal och sov. Vi väckte henne varsamt och räckte fram chokladasken med våra hälsningar.
Efter ett bra tag … och en något avvisande uppsyn … hon gillade inte choklad just nu, sa hon … men … o s v … och … efter det att vi berättat om igen och igen vilka vi var och varför och hur … ja, ni vet … utbrast hon …
– Men … oj … oj …oj … jag som trodde ni kom från Frälsningsarmén.
Ahaaa. Det var förklaringen till hennes avvisande uppsyn. Kanske. Eller så hade hon inte vaknat till riktigt. Sen pratade vi om hennes stora familj med alla åtta barnbarnen, vilken olycka att ramla på självaste julafton … och Skatan och Mannen enades om när vi lämnat henne där på salen, att hon var en sjusärdeles gammal kvinna med mycket krut i. Dom finns faktiskt överallt de där gamla krutgummorna och -gubbarna.
Vi slirade hemåt på sliriga vägar. Kylan hade avtagit och vädret var mildare. Mycket mildare.
Bara det inte blir tö. Det är ju kul med all snö. Trots allt. Och så blir det ju när allt kommer omkring lite ljusare.
PS. Mannen påstod att det var ”uniformen” som gjorde att Ella tagit fel och trott oss komma från Frälsningsarmén. Uniformen? Jo, Skatans mörka hatt och kappa … kunde ju uppfattas som … ja som … tyckte Mannen. DS
Skatans tankar 
Såg ett par filmer på TV om gamla kvinnor, en danska som rustade för sitt 100-års kalas och en gammal svensk kvinna som vägrade sälja sitt hus för upptrissat pris när hon skulle till äldreboendet. Två fina porträtt av åldrande och äldre. Tror det gäller att hålla både knopp och kropp igång och vara social också för den delen. Vad tråkigt att höra om sonen. Hoppas verkligen han blir frisk och får komma hem snart. God fortsättning på julen och fler varma kramar!/Loll
Jaså du du är ute och låtsas vara frälsningssoldat du hi hi. Hade du med bössan också??? hi hi
Bra ide Kanske något för mig när jag ska leva på fattigpension.
här vräker snön ner som vanligt men det har varit en lugn dag. Sonen skottar och plogbilen har kommit. Vi ska till brorsan på middag. Ingen disk idag hurra.
Så du har gått in i ”armén” ;-)Hoppas i alla fall att sonen tillfrisknar planenligt och blir utsläppt i morgon!
Kramar och god fortsättning!
Så illa det kan gå, hoppas att chokladen smakar bra när den nu inte kom från armén.
Ha en god fortsättning på julen!
Kram Ingrid
Fniss. Vilken rolig scen jag fick i huvudet när jag läste ditt inlägg!Hennes ansiktsuttryck och så kommentaren om att du såg ut som en Frälsningssoldat! Så dråpligt! Du skriver så roligt om detta. Tack för att du delar med dig. Ni var så snälla som besökte henne och jag tror att när hon väl kryat på sig så kommer hon att uppskatta er gest ännu mera. Ang. sonen och bekymren med dränage så förstår jag så väl att man vill skriva av sig och att oron ligger och vibrerar i hela ens väsen. Jag kan inte påverka något för er, men vet att jag tänker på er i alla fall. Kram på er alla. Själv fick jag och hela familjen en kanonjulafton. Det var 6 år sedan vi samlades hela släkten från min sida och mina barn älskade att få leka med sina tremänningar, (numera heter det väl sysslingar när det är kusinbarn?). Sedan min älskade fostermor dog så blev det glesare med släktsamlingarna. Hon var den centrala samlingspunkten. Som sig bör så åt vi oss fyrkantiga och väntar nu på tidningarnas årligen återkommande ”nytt liv och gå ned 6 kilo på en vecka”-artiklarna…. Ändå berömmer jag mig med att valt mest fisk, (sill, lax och lutfisk), vid julbordet. En klen tröst när man ändå smaskar i sig klenäter, saffransbullar och andra godsaker. Men det är skönt att veta att det är samma sak för de flesta, eller hur? Håller tummarna för din son. Kram.
svärson I:s svärmor är inte du det???
Loll! Ja, man är verkligen glad att det finns dessa krutgummor och -gubbar som förebilder. Hoppas man har tågan uppe när man blir sååå gammal. Kramar!
Skogsnuvan! Skönt att du slapp diska idag i alla fall när du nu var tomtemor och jobbade ”häcken av dig” igår. Jag tror det är en bättre idé med att spå och göra vackra tavlor och drömfångare som du kan ”slå mynt av” än att gå ”med bössan”. 🙂 Kram!
Znogge! Jo vi både vill att han skall vara ”frisk” på måndag när de drar dränet … och inte. Han har talat med sin storasyster som i rask takt fick fyra lungkollapser innan de opererade och lungan blev starkare än tidigare. Det skrämmer förstås och Sonen vill ha det avklarat en gång för alla. Sen har han ju förstås en lunga till att oroa sig för. Men vi kan inte göra annat än att se tiden an … vänta och se, ta dagen som den kommer och en dag i sänder … … … Kram!
Ingrid! Den smakar säkert jättegott. Ella är väl en sån där gumma som man inte ”får tycka synd om” och när hon då trodde att det var Frälsningsarmén som kom så uppfattade hon det antagligen som ”medlidande” och barmhärtighet och slog ifrån sig. Sen när hon vaknat ordentligt blev hon glad och pratsam och ”sig själv”. Kram!
Liselotte! Vad härligt det låter med ert Storfamilj-julfirande. Förra året firade vi så nere i Skåne hos äldsta dottern där vi får rum alla (eller nästan alla) men i år, sa vi oss just, var det alldeles lagom med en liten jul hemma med bara vi fyra vuxna och så lilla Alice. Lugnt och skönt och så hann vi med varandra också. Det känns olika år från år vad man gillar. Kramar!
lilla e! Självklart. Hur dum får man vara? Svärson I:s mormor skall det ju vara. Förstås. 🙂 Kram på dig!
Och så önskar jag er alla EN RIKTIGT FIN FORTSÄTTNING PÅ JULEN!
Ha det!
OK fick svar från lilla e:s inlägg.Det gäller alltså mormor till svärson 1. Det var inte helt lätt. Kram
Nej … där hade jag krånglat till det. Det är inte lätt med alla relationer hitan och ditan. Nu skall jag in och redigera … så det bliiir rätt. Kram!
God fortsättning!
Hoppas Sjukhusbesökaren fick ”permis” även i dag!
I dag har jag och Lotta (med hunden Nelly) promenerat på Djurgården – visst är det vackert nu med all snön!
Kramar till er alla!
Ja det är härligt med allt det vita. Sjukhusbesökaren fick sin permis och vi slirade upp till Baggbo där Per och Janta bjöd på Annandagsmiddag. Nu har Sjukhusbesökaren (som en annan Askunge) fått lämna festen för att vara tillbaka till klockan 1800 och en penicillin-shot. Kramar!