Lilla e hade inte ”strukit” ungarna från dagis. Hon kände sin gamla mamma bättre än hennes gamla mamma gjorde själv. Men Skatan skall hämta dem tidigt efter lunch idag i alla fall …
Det var 19,5 minusgrader när vi, Skatan, Svärson II, Kaxe och Agnes pulsade iväg till dagit strax före åtta i morse.
(Kaxe framför morgon-TV och barnprogram och Agnes bland julkorten i väntan på påpälsning för vidare färd till Dagis … )
Skatan hade sovit riktigt gott i vardagsrummet framför brasan (inte en öppen eld utan en sån där kasett i öppna spisen) som sprakade och knastrade och small som vaggsång. Föregående natt hade hon legat på ”vinden” framför en kamin … men eftersom hon är paniskt rädd för eld och kände sig lite ”långt upp” i huset om, ifall att … och så var ju Mannen och StinaFina inte där.
Trots alla brandvarnare på varje våning … bor Skatan hellre på golvet i vardagsrummet.
Så är det …
Skatans tankar 
Jaså du. Du har dina svagheter. Har inte hört att du är rädd för någonting men nu hör jag ju att du är rädd för elden. Några rädslor ska man ha. Jag är rädd för ormar och lastbilar. Alla har vi våra rädslor. Det är väl meningen så.
Alla har vi, som du säger, våra rädslor. Ormar är väl inte mina bästa vänner men jag är inte paniskt rädd för dom i alla fall och lastbilar är jag rädd för … men behöver ju inte ”möta” dom lika ofta som du.
Men elden tjusar och skrämmer. Tjusar för den är så vacker och skrämmer för den kan ju ”ställa till det” om man säger så. Jag är ”försiktig” helt enkelt.
Kramar!
Jag är rädd för stora vatten…men visst har jag respekt för elden och vet hur lätt det är att allt brinner upp av minsta gnista.
Är det efter Estonia-katastrofen som du är rädd för stora vatten eller är det bara en sån där rädsla som man inte riktigt vet varför man har?
Kramar!