Den där färgen på himlen … den där blå färgen som bara är så här blå så här års … och så solen som färgar himlen orange, röd, lila vid horisonten mot väster bortom köksfönstret där jag sitter vid min dator …
Jag blir så trött … och modstulen … och melankolisk.
Melankolisk därför att … därför att … ja det vet jag faktiskt inte. Det är bara så jag blir att känna mig … melankolisk.
”I sorgen har världen blivit fattig och tom, i melankolin är det jaget självt” (Sigmund Freud)
Lite för mycket ego-tänkande kanske … för att vara nyttigt.
Skatans tankar 
Nej, det blir på din blogg jag håller utkik!! Tar för givet att du ”hoar” till lite när det är publicerat!! Vad kul att se att ni inte bara gillar Lundell utan även Winnerbäck!!
(men visst har de lite samma talande texter..) Jag gillar när man kan ha samma smak även om det skiljer lite åldersmässigt, allt från 20 åriga dottern till oss med lite mer mogen ålder ;-D
Jag skall hoa … det lovar jag …
Mmm … de är lite lika i sina texter … berättandet. Lundell och Winnerbäck. Det är de.
Kram!
Vissa känslor bara kommer så där…
Lundel är alltid rätt 😉
Kram och god natt!
Lundell ääär alltid rätt. 🙂
Kram!
Mycket musik blev det …
Kram!
Blå skymning blått vemod Vet precis fast mitt kommer senare på våren. Då när jag sitter på trappan och ser solen gå ner över sjön och duvorna kuttrar i granskogen. Då rullar vemodet in och man vet inte varför.
Det är väl den nordiska ”själen” , vemodet när solen äntligen är på ingång igen .
Men det är skönt att sjunka ner i känslan … sjunka sjunka ner i vemodet …
Kram!
Väldigt fin bild. Om man hade en sådan utsikt där man satt och bloggade 😉
Bra låt dessutom 🙂
Ja även om det är en del fabriksbyggnader snett över gatan och motorvägen en bit bort ser jag horisonten från mitt köksfönster där jag sitter och bloggar. Och det är härligt.
Kram!