känns det som … liksom … och jag får inte bort den.
– Vaddå då? Är du ledsen på nåt vis …
Nej, kanske inte ledsen men melankolisk.
Snart är sommaren slut. Igen …
Och ni vet … tidens gång … vad blir gjort? … hur skall jag hinna? …. vill jag? … kan jag? … är det redan kört? … osv … osv …
Så jag får ta till mitt ständigt återkommande omkväde och uppmana mig själv … och alla som känner som jag … att skynda, skynda …
Den där färgen på himlen … den där blå färgen som bara är så här blå så här års … och så solen som färgar himlen orange, röd, lila vid horisonten mot väster bortom köksfönstret där jag sitter vid min dator …
Jag blir så trött … och modstulen … och melankolisk.
Melankolisk därför att … därför att … ja det vet jag faktiskt inte. Det är bara så jag blir att känna mig … melankolisk.
”I sorgen har världen blivit fattig och tom, i melankolin är det jaget självt” (Sigmund Freud)
Lite för mycket ego-tänkande kanske … för att vara nyttigt.
(Foto: Lasse Olsson)
Kanske beror det på det. Att Skatan känner sig ovanligt ”låg” … Att hon inte flaxat på ett tag. Att hon är där hon är och nu flera dagar i sträck.
Hur många dagar blir det nu sen hennes senaste flax. Hmm … redan en dryg vecka sen jag landade efter mitt flax i Fisksjön hos Skogsnuvan.
Inte undra på att det börjar rycka i vingarna.
Men så kan hon ju inte ha det. Vara sååå beroende av sitt flax att hon känner sig låååg utan.
Hon satt där bakom den lilla gröna dörren i huset nedanför backen och funderade över livet och bläddrade lite förstrött i en gammal tidning från 2005 som låg där.
Det skall alltid ligga gamla tidningar att läsa på utedass. Det vet ju alla.
Hur det nu var läste hon en artiekl om Ayurveda (indisk hälsolära) som också ger en vink om vilken sorts personlighet man är och hur man skall leva för att må bra. Och gjorde den där självtesten som naturligtvis medföljde.
Som ni ser. Skatan är en Vata. Utan tvivel och helt klart.
Och det förklarar det mesta med hennes rastlöshet och otålighet och flaxbehov. Hon är en Vata i obalans.
En obalanserad Vata är tankspridd och ok0ncentrerad, irrationell med en diffus verklighetsuppfattning. En utmaning för en Vata är att leva ett regelbundet liv!
Om Skatan nu försöker lugna ner sig lite och l e v a ett r e g e l b u n d e t liv åtminstone en eller några veckor till kanske hon kan komma i balans och bli den hon är menad att vara nämligen en Skatta Lätt till sinnes, snabb i tanken, entusiastisk, livlig, spontan, kreativ, k o m m u n i k a t i v (den egenskapen har hon nog inte tappat helt ännu), och excentrisk !! …
En Vata-typ är väldigt kreativ men är å andra sidan också flyktig (tacka sjutton för det att en skata är flyktig) och kan lätt tappa intresset.
Mannen är en Pitta . Förstås. Oerhört fokuserad, driver sig själv och andra, noggrann, strukturerad, effektiv etc. etc …
Och vi skall samsas under samma tak.
Det heter att man k o m p l e t t e r a r varandra …
Znogge har skickat ut en stafettpinne, en utmaning, i blogg-rymden, att fånga av den som den fånga vill. Och det ville Skatan…
Om du skulle vinna många miljoner på lotto, vad skulle du köpa? Jag skulle nog inte köpa så mycket… men resa, resa, resa… och se´n skulle jag dela ut en del av de många miljonerna till barnen och barnbarnen. Och se´n skulle jag grunda en stiftelse till ett barnhem, flickhem (Sonens dröm också) i Thailand eller flickskola så att främst flickorna från fattiga familjer kan få utbildning och därmed ett fritt och ”eget” liv…
Vilken svordom använder du mest? Tyvärr, jag får skärpa mig… och verkligen ”hålla igen” när jag är med barnen och barnbarnen. För jag svär nog … måste jag erkänna… en hel del… ”Nämen..för helv*e”… är nog det kraftuttryck jag använder mest när jag blir förbannad… eller otålig och irriterad… Men jag ska skärpa mig. Det har jag lovat…
Tittade du på tecknat när du var liten? Nej… det fanns inte tecknat att titta på när jag var liten… Men läste lite serier gjorde jag kanske… Kalle Anka… Men svaret är Nej.
Hur många syskon har du? Jag har tre syskon: en storasyster (+1 år) , en lillebror (-3 år) som är död och en lillebror till (-9 år). Sent i livet har jag ”hittat” mina biologiska syskon, två på min mors sida, bror och syster, som jag träffat och tycker mycket mycket om, två på min fars sida, bröder, som jag inte träffat och som inte känner till min existens… men som jag följer lite så där på avstånd…
Vill du just nu ha någon tatuering eller piercing? Nej
Vad har du för väder just nu? Gråmulet men ändå ”högt i tak” och 8 grader…solen är nog inte långt borta…
Vad åt du till lunch senast? Bönlåda = haricot vert + tomater fräses med olja och kryddas med p + s och oregano.. hälften läggs i botten av en form… ett lager med rå köttfärs… resten av bönfräset ovanpå det. Och överst ett lager med ihoprörda ägg och riven ost… in i 225 graders ugn i 25 minuter kanske tills äggostlagret fått fin färg… Enkelt och hur gott som helst… (LCHF)
Kan du vissla? Nej, varken busvissla eller vissa melodier… Det kommer bara ut en eller annan ton… Hmmm …Kanske man skulle öva upp…den förmågan..
Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen tyvärr!
Hur många stolar står kring ditt köksbord? Sex…,fyra röda åttastolar designade av Arne Jacobsen 1952 och två allmogestolar köpta i Jönåker till vårt första hem. En av dom står oftast vänd med ryggen mot bordet och där sitter jag och hamrar på min laptop… vid ett litet inklämt skrivbord…
Har du en stationär eller bärbar dator? Jag har en bärbar…
Vilket var ditt favoritämne i skolan? Svenska med litteraturhistoria… jag tror det var uppdelat i två… med två betyg… och så Bild… som inte hette så dåförtiden… men… vad hette ämnet? Läste vidare på universitetet två betyg (idag kanske det motsvarar 40 poäng) i ”litteraturhistoria med poetik”. Studentuppsatsen skrev jag om Edith Södergran och 2-betygsuppsatsen skrev jag också om Edith Södergran….
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Efter regn kommer sol… Nej, jag försöker väl tänka … att … imorgon är en annan dag… och den blir lättare bättre… eller … Jag säger nog inte så mycket.
Får du dåligt samvete efter att ha ätit kött? Nej. Men blir förstås upprörd och skakad över grisarnas behandling nu senast i Danmark, och tycker det är en viktig EU-fråga och hoppas Marit Paulsen kommer in i EU-parlamentet. Sist gjorde hon faktiskt skillnad, tantan…
Har du åkt moped någon gång? Ja, mest bakpå.. Har dålig balans så … Själv har jag aldrig ägt någon.
Vad lyssnar du på nu? StinaFina.. som klipperiklappar på sina tassar men nu har lagt sig till ro bakom mig…nej nu skällde hon till lite otåligt…kylskåpssurr och … mina fingrars tipptapp mot tangenterna på tangentbordet…
”Utmaningen skickar jag vidare till alla som känner sig manade!” … skrev Znogge och skriver jag…
Nu skall SF och jag ut på Morgonrundan…
Det känns ju konstigt egentligen att jag… tidigt på morgonen … när jag ännu inte har dragit på mig min ”rustning”… skriver av mig… och skriver om mina ganska så privata känslor…
… och inte heller raderar inlägget när jag ”vaknat” ordentligt….
… och undviker datorn …. går lovar utan att gå in… är ute hela dagen …nästan… så att jag inte skall radera ….
Men… så här tänker jag om det…
Skatans tankar är min alldeles egna blogg… min ”dagbok” , mina tankar… där jag skriver om det mesta, stort och smått, om böcker som jag läser, om musik som berör, om min familj, mina barn och barnbarn, om StinaFina och lite om Mannen med… och så om mig själv… om den jag är… hur jag känner och tänker och tycker…
… och jag ääär ”öppen” som människotyp … privat…utelämnande… på gott och ont…
Men varför kan människan inte bara skriva av sig… och inte publicera … kan man tycka och tänka…
Då tänker jag så här …att om det nu får stå kvar… detta ältande…som jag redan har skrivit om många gånger när sorgen och saknaden ”vällt över mig”… och någon som också har en så´n här sorg… någon av de 40 – 50 dagliga besökare här hos mig läser och känner… att ja, att hon eller han inte är ensam om så´na här känslor… som ju kan vara väldigt svåra att förstå… att någon mer efter så lång tid… har så häftiga känslor… kan det ju kännas trösterikt och skönt… att ja… att man inte är ensam…
När jag skrivit ner allt i bloggen… och publicerat… och mina tankar har flugit ut… i rymden… känner jag mig genast mindre ensam.Jag har delat med mig ….och kanske någon annan också…känner sig mindre ensam…som läser det jag skrivit…
Och så alla fina kommentarer…
Vem tror på stjärnorna… vem kan tro på stjärnorna …. idag… i nådens år 2009.
Ganska många tror jag. Åtminstone har de flesta tagit reda på vilket stjärntecken de är födda i… och sneglar på veckotidningarnas horoskop…
På 80-talet… när jag som mest och ivrigast sökte mina rötter… och vem jag var… så… satte jag mig in i stjärnornas värld. Jag gick t o m en kurs i astrologi… lärde mig ställa karaktärshoroskop… beställde mitt horoskop av erkänt duktiga astrologer..
och… förvånandsvärt nog stämde de flestas beskrivning av mig och min personlighet, av mina egenskaper förvånandsvärt bra.
Ja, sa Mannen… du har väl fått ett ”knippe” egenskaper. Alltid är det väl något som passar in… och som stämmer.
Men så var det inte alls. Väldigt entydigt visade ”stjärnorna” på en person som jag kände igen mycket väl som den person jag är, de reaktioner jag visar gentemot omvärlden och de talangare jag har… och de svårigheter jag har att bemästra i min karaktär o s v o s v
Alla dessa horoskop som jag allteftersom beställt i mitt liv avspeglar förstås också den person som ställt horoskopet, astrologens person. Men utan undantag prickade alla ”rätt”…
Se´n är det ju så… att i alla ”psykologibranscher” finns det utrymme för charlataner och skojare..
Då, på 80-talet, ställde jag… för att öva mig… Margiths horoskop. Hon blev väldigt förvånad att jag ”träffat” så rätt. Visserligen kände jag henne och hade min ”egen” bild av Margith men det blev en del överraskningar… som hon kände igen… men som inte jag ännu ”lärt känna”. Margith var Vattuman (solen i Vattumannen). Sin ascendent… den uppåtstigande stjärnan … hade hon i Skorpionen, vilket förklarar hennes magnetiska karisma. Var ascendenten finns visar på ens Persona, det man visar upp för omvärlden, ens mask, ens ”utsida”…
Själv domineras jag i väldigt stor utsträckning av elementet Luft. Vattumannen är ett luft-tecken. 
Solen i Vattumannen, Månen i Vattumannen, Merkurius i Vattumannen, Venus i Vattumannen…
Ascendenten i Tvillingarna (ett annat luft-tecken)
Neptunus och Pluto i Vågen (ett annat luft-tecken)
Mars och Saturnus finns däremot i eld-tecknet Lejonet….
Vad kan då ”stjärnorna” berätta för oss?
De visar inte, naturligtvis inte, vilket ”öde” man går till mötes… Alla har ju en egen fri vilja… Men kanske det kan visa på att man t ex skall vara försiktig (extra försiktig) med droger…. o s v…. eller att man har ett ”hett” humör… är envis… ja… mycket kan man få veta… konstigt nog.
När jag satte mig in i astrologins värld… så blev det ju samtidigt ett ”navelskådande”… ett grubblande över mig själv… som har fortsatt sen dess… med studier av C G Jungs analytiska psykolog (Till skillnad från den freudianska psykologin, som ser sexualiteten som kärnan i det mänskliga psyket, sätter C G Jung människans existentiella behov och särart i centrum).
Och det är ju aldrig fel…. det här navelskådandet…
… med det är en annan historia… kanske ett annat inlägg… nå´n gång…
”But that was just a dream
To Try, Cry, Fly, Try
That was just a dream
Just a dream Just a dream, dream”
… och knycker ett av Majsans Veckans visdomsord:
Livet är fullt av stora saker för dem som vet att umgås förtroget med små saker. Sigrid Undset
Majsan själv har tagit bloggpaus men det finns ändå mycket tänkvärt att hämta där… hos henne. Som hon har samlat. Som citatet här… På något sätt kommer jag att tänka på Skogsnuvans livsklokhet när jag läser Undsets ord… Tänk om man kunde lugna ner sig lite… tänker Skatan … och flaxar vidare. Men jag flaxar iallafall medvetet.
Djupingens Skata får illustrera min tankfullhet idag…
Gilbert O`Sullivan…. bitterljuv nostalgi….
Och då… måste jag ju också spela min favorit … alltid och nu…. (eller hur Al ?)
Kort svar:
Du har så det räcker, sätt igång.
Långt svar:
Enligt Einstein innehåller en normal människa energi motsvarande hundra rejäla atombomber (7 10 joule (10 skall vara upphöjt, Skatans anm.)). Det finns ingen brist på energi, bara problem att frigöra den. I en atombomb frigörs cirka en procent av energin i uranet. Med andra ord: ingen brist på energi bara brist på självdisciplin. Sätt igång, tänk ut något och gör det sedan. Energin finns där men kanske inte intresset? Byt då till något som intresserar dig. Lättast är det att göra saker som är livsviktiga.
Den här frågan är nr 68 av Ersnt Billgrens 100 jätteviktiga frågor ur boken Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor ?
Jösses…. jag som absolut har 0 (nollll) energi… Sätt igång… oj oj oj…. Nu måste jag öva mig i självdisciplin… och se´n kommer jag bli självlysande av all frigjord energi. Så många hugskott (fint ord va?) och idéer som ligger inlåsta i mig och bara väntar ….
Vänta bara…
Skatan följde aldrig med till Leoben… Blev hemma i Ischl och bakade glutenfritt bröd till Mannen, gick på långpromenad med StinaPinaFina och har fördjupat mig i WordPress och t ex skapat Sidor (Skatan själv) med en del av mina målningar, som finns till beskådan här bredvid.
Men… trots att jag idag stannade på plats… är jag verkligen en flaxande skata. Inte bara fysiskt flaxande utan även inom mig, i mitt djupaste inre, min Skat-själ flaxar flaxar….
Det känns som jag flaxar runt i ett slutet rum, stöter emot väggar, fönster, tak, golv… kan inte nå det jag vill, komma ut… är frustrerad… har så mycket idéer, tankar som aldrig blir nå´t.. är så splittrad. Jag skulle verkligen behöva lugn och ro… söka ensamheten, ha långtråkigt. Det skulle vara bara jag, böcker, målargrejer och så datorn… i en hel vecka.
Det skall väl inte vara så helt omöjligt att ordna…. nå´n gång…
Skatans tankar 