Kerstin Thorvall är död

I Svenska Dagbladet läste Skatan att Kerstin Thorvall gått bort .

Boken till dig (1959) fick Skatan som tonåring och hon älskade den.

Vi var ju liksom de ”första” tonåringarna, vi 40-talister.

(Foto: Christian Evers)

Det som gjorde ”Boken till dig”    så sensationell när den gavs ut, var att den inte bara tog upp kläder och utseende, utan även tog upp andlighet och relationer ur tonåringens perspektiv. (Challe Lundholm i Aftonbladet)

Och eftersom Boken till dig just tog upp ”skämmiga” saker läste Skatan den lite i smyg. Gömde undan den som en dagbok. Ville framförallt inte att pappa eller lillebror (3 år yngre) skulle se när hon läste den.

Och Kerstin Thorvalls egna teckningar i den … var för Skatan så avundsvärda. Kommer hon inte ihåg alldeles fel så försökte hon härma stilen …  linjerna när hon tecknade själv.

Provokationerna  … som vissa böcker uppfattades som eftersom  Kerstin Thorvall där skrev så  ”utlevande” om kvinnor som inte var bekväma i sina roller … skrev om kvinnor så att vi kände igen oss lite till mans …  vi som inte ”vuxit i” våra vuxna kroppar och eller riktigt ville veta av vad som förväntades av oss av allvar och ansvarstagande, vi barnsliga  … som ständigt var i puberteten …  om ”tantblivandet”  och kvinnligt åldrande …

Om det sexuella …

Så när Skatan läste ”Det mest förbjudna” … kändes också det lite ”skämmigt” … inför Mannen och barnen … att en hustru och en mor läste ”sånt” …

Och så Berättelsen om Signe … de tre självbiografiska böckerna i en tjock en: När man skjuter arbetare … , I skuggan av oron, Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förtvivlat. Från  prologen citerar Skatan:

””Och hur skulle du vilja ha det då?” frågade psykologen.

”Jag skulle vilja vara en äldre, något alkoholiserad kvinnlig författare på 1920-talet. Engelskspråkig. Jag skulle ha några rejäla säljframgångar bakom mig, vara ogift eller frånskild och utan barn. Jag skulle bo på hotell, inte då och då, utan permanent … Jag skulle bo på det här hotellet år efter år, bli alltmer krävande och egocentrisk, röka turkiska cigaretter och bära turban. …

… Jag skulle vara både ung och gammal, överklass och underklass, sprungen ur enkla förhållanden, nu rik och berömd …Varken fågel eller fisk, människa och omänniska, på andra sidan passionernas tyranni …” osv  osv  i samma stil …

Trots att Skatan tycker att familjen är det viktigaste i sitt liv och inte skulle tänka sig att kunna leva utan den …. även nu sedan barnen blivit vuxna och flugit ur boet …finns det ändå en del av henne som kan känna den där längtan efter frihet och oberoende och ett eget egoistiskt, egocentriskt liv kan kännas lockande … i dagdrömmar och ”tänk-om-livet-hade-tagit-en-annan-vändning-just-där-eller-där”-tankar och funderingar.

Ja, Kerstin Thorvall var en författare som betydde en hel del för Skatan … och nu har också hon gått ur tiden.

Men Skatan har en bok kvar att läsa. Upptäckten. Och det ser hon fram emot.

Men Kerstin Thorvall faller inte till föga. Hon befinner sig i trotsåldern även i den sista åldern. ”Någon måste ju rapportera från fronten” har hon sagt.

– Upptäckten är en förteckning över vad man kan komma att missa när man levt sitt liv på tvärsen. Den sätter fingret på en akut ensamhet och nedtecknar metodiskt kroppens förfall. Kerstin Thorvall är så fruktansvärt motvals. Hon vill inte vara uppbygglig och konstruktiv.” (Anna Sahlén)

24 reaktioner på ”Kerstin Thorvall är död

  1. Det är intressant hur olika man ser på ett författarskap. Jag känner ett så tydligt glapp – inte bara personligt utan generationsmässigt – när jag läser det här. Fint, va, som att kalla dig gammal? 🙂
    Jag menar – jag mötte henne mer som person, utan att ha massa historia bakom. Jag är inte från 40-talet, jag kom långt efter ABBA, och att ändå på något sätt klicka med en människa som är 50-60 år äldre som hon var.

    • Jag ääär ju gammal. Inte lika gammal som Kerstin Thorvall som blev 84 år. Jag är tjugo år yngre men ändå gammal nog att ha följt Kerstins författarskap och modeillustrationer. Det var intressant att läsa dina intryck av människan Kerstin Thorvall. Det har ju framgått tydligt hur olycklig och rotlös hon alltid känt sig i hennes verk men då naturligtvis konstnärligt bearbetat och inte som du fick möta det … ansikte mot ansikte.

      Kram!

  2. Har också läst en hel del av Kerstin Thorvall men minst mest hennes illustrationer – så enkla med ”bara några streck”. Om jag drar några streck så blir det garanterat inte samma resultat 🙂

    • Ja hon var verkligen fantastisk som modeillustratör och illustratör till Astrid Lindgrens Kalle Blomqvist och Rasmus t ex (den gamla alltså) och andra böcker.
      Så enkelt … några streck som du säger.

      Kramar!

  3. Hennes perspektiv, det där ”inte vara till lags, kärringen som går egna vägar” är så beundransvärt. Såklart tar även ett sådant liv slut, men att minnas det är vi skyldiga.

    Kram!

    • Det är beundransvärt … hennes livshållning till dels. Men … hennes barn … jag tror att hon hade fyra eller fem söner …lär ha tagit avstånd (kanske inte så konstigt med en så ”utlämnande” mamma) och hon var nog väldigt ensam på slutet. Har jag läst och förstått. Priset skulle i alla fall för mig vara för högt att vara så egocentrisk som hon var …

      Men en fantastisk författare 🙂 som formulerade det många kvinnor känner när de åldras, kropparna förfaller men psyket och sinnet inte ”hänger med” .

      Kramar!

  4. Onekligen en häftig kärring och hennes böcker var ju lite speciella. Lite speciell var hon själv också. Vågade leva ut livet fast hon var gammal.
    Om hon levde ett lyckligt liv är väl däremot lite tveksam. Hon lämnar i alla fall ingen oberörd.

    • Ja, hon levde verkligen ut … dansade t ex afrikanskt och hittade glädjen i dansen långt in på åren. Som jag läste hos Maria-Thérèse här ovan (http://blog.afiori.com/2010/04/kerstin-thorvall.html) som träffade henne, ville hon dansa fast hon knappt kunde gå.

      Nej, har man träffat på henne, glömmer man henne inte … och avundas henne inte heller för hennes livsval. Både du och jag lever nog lyckligare liv en hon …. trots att vi kanske ”håller igen” på vissa områden. Kramar!

  5. Har inte läst något alls av henne var min första tanke. Men sedan slog det mig att jag läst två ungdomsböcker som hon skrivit. ”Vart ska du gå? Ut.” och fortsättningen på den som hette något liknande.

    Min mamma däremot har nog läst det mesta som Kerstin Thorvall skrivit.

    Kram!

    • Det var en period … runt klimakteriet … som jag läste henne, en tid som jag kände mig väldigt obekväm i, obönhörligen ”tant” fastän det ju inte kändes så inombords. Detta tillstånd kunde hon beskriva väldigt bra. Men sen var det ju andra sidor som man ”hisnade” inför. Hennes kallsinnighet mot modern och relation till henne och alla hennes karlar … hennes ”icke-relation” nästan, till barnen osv.

      Nu har du något att ta igen. Fråga din mamma vad hon tyckte.

      Kramar!

  6. Såg också att hon dött och hon lämnar tomrum efter sig. Har också läst hennes böcker. Man gjorde liksom det då. Nyfikenheten.Kram

    • Jag läste de flesta av hennes böcker efter mina femito … utom förstås Boken till dig. Men gillade hur hon illustrerat Kalle Blomqvist och Rasmus t ex, och hennes modeillustrationer.

      Ha det …

      Kramar!

  7. Thorvall har varit/är en betydelsefull författare för mig också. Har läst Det mest förbjudna flera gånger och har också skämts lite för den där kittlande känslan som till exempel hur hon beskriver sin relation till sin mamma skapar hos mig, jag som kämpat med det omöjliga att vara den perfekta dottern hela livet, om än på helt andra sätt.

    • Relationen med mamman och att hon gav ut de här utlämnande böckerna när mamman levde visar ju en väldigt egoistisk och självcentrerad sida hos Kerstin Thorvall som både ”kittlade” för att man aldrig skulle kunna det själv … men så är jag inte författare heller, samtidigt som hennes dotter-mammarelation naturligtvis snuddade vid ens egen. Den relationen … även om den är bra … är ju väldigt speciell. Man är alltid dotter till sin mamma och mamma till sin dotter … jag har två döttrar … så jag vet.

      Kramar

  8. Onekligen en fantastisk författare, jag har läst det mesta av henne och berörts oerhört. Men hennes liv känns som jag uppfattat oerhört ensammet och svårt……
    Kram!

    • Ja, hon stod på ”kvinnornas sida” … och skrev om ”det mest förbjudna” så att ens egna mest förbjudna tankar delades med någon …

      Kramar!

  9. I olika runor beskrivs nu Det mest förbjudna som explicit när det gäller sexualitet. Det som gjorde mest intryck på mig i den boken var relationen till mamman. F.ö. är det väl klart att en mamma som ibland hamnar på psyket som KT gjorde kanske inte får den bästa relationen med sina barn. Att bara se KT som mamma är att förminska henne för i sin livsgärning har hon inte varit enbart reproduktionsassistent utan framförallt producent. Vilken produktion har hon inte överlämnat till oss! Ca 70 böcker!

    • Är det så många som 70! Då har jag många fler kvar att läsa. Igår gick jag genast till bibblan och fick med mig en. Dock inte hennes sista, Upptäckten, om den nu är hennes sista?

      Kram!

  10. pancho.
    Har tyvärr inte läst något av Kerstins böcker,men u ska jag kolla.Dt mest förbjudna verkar intressant.Men efersom jag också är gammal och
    väntar mig samma scenario som KT så undrar jag,
    finns det någon bok av henne som talar om åldrandet och dess problem som hon skrivit när hon var ung.Tyckte hon då någonsin:stackars de
    gamla. Kan kanske katan svara på dt

  11. Hej! Jag tycker att alla som gillar Thorvalls författarskap borde sända en tacksamhetens tanke till alla dem som gjort det möjligt för henne att jobba så mycket. har ni tänkt på ”bonusmödrar” till sönerna t ex. Hon ville gärna framställa det som om dessa inte ställde upp, men det var medvetet förtal från hennes sida, hon ville hämnas på dem genom sin penna.

  12. År 2010 bör vi ha kommit längre i vår syn på föräldraskapet och inte se det som i första och enda hand kvinnornas ansvar. Pappor är ju som bekant också föräldrar.
    Ingen skulle väl komma på tanken att bedöma en mans författarskap efter f.d. fruns insats som förälder och ännu mindre efter hans nya fruars!
    Att åsikten ens ventileras visar hur aktuellt och viktigt KT:s författarskap fortfarande är. Vem skulle få för sig att tala om t.ex. Strindberg som i huvudsak pappa?

  13. Jag förstår ingenting av vad Yvonne domeij skriver. Det är väl många som skrivit om Strindberg som pappa? T ex hans dotter Karin Smirnoff m fl.
    Hur många begåvade kvinnor finns det inte, som fastnat i omsorgsträsket så att de tystnat? Det har ju debatten handlat om väldigt länge, Karin Larsson är bara en i raden. Jag håller med om att det finns en storhet att som K T kräva att få barnfri tid för att jobba. Men det är viktigt att den biten finns med – för det är det alldeles för få kvinnor som gör.
    Papporna till sina barn brukade hon ofta skryta om i TV hur utmärkta de var.

Lämna ett svar till Skatan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.