”När vän blir fiende ”

skriver Elin Grelson om i sin blogg …  och en tagg i mitt hjärta som sattes dit för många många år sedan och inte riktigt kunnat dras ut … vreds om ett varv.

För det här är något jag tänkt på många många gånger.

Oförsonligheten.

Man behöver bara vara född av ”fel” föräldrar så är det kört …

Och som jag ser det … oförsonligheten kommer mest från den politiska vänstern … där kollektivet bestämt att är man inte född arbetare kan man aldrig aldrig … hur man än bär sig åt … sätta sig in i, solidarisera sig med, förstå proletariatets villkor.

Vänsterrörelsen slår ur en underdogposition. Men alltför ofta misstas den ideologiska kampen för rättvisa och jämlikhet med att fiendeutmåla andra. De ideologiska motsättningarna blir en personlig motsättning och plötsligt är det omöjligt att se bortom klass och makt för att finna individen bakom. Det är ett pinsamt sätt att bygga en politik. En sak vore om det rörde sig om en liten klick, men våldsromantiken och fiendeutpekandet är så utbrett inom vänstern att det knappast rör sig om isolerade grupper. Snarare är det en mentalitet som har byggts upp under lång tid och som sällan ifrågasätts.” (Elin Grelson)

En borgarbracka är en borgarbracka är en borgarbracka är en borgarbracka är en borgarbracka …

Jag kan läsa hur många Svinalängor som helst och försöka förstå, sätta min in i.

Det är ändå kört.

Född borgare … alltid borgare.

Och på sätt och vis är det ju så.  Att jag som fötts med silversked i mun, aldrig behövt bekymra mig om pengar ”på riktigt”, alltid haft pengar kvar de sista dagarna i månaden … att jag  inte … kan sätta mig in i, kan förstå på djupet … hur det kunde vara … Hur skulle jag kunna sätta mig in i maktlösheten och vanmakten att inte ha mat för dagen eller kunna ge sina barn det som andra barn verkar ha, inte kunna åka på semester osv osv …

Och jag har förstås  i min aningslöshet och opolitiska naivitet ”klampat i klaveret”  många gånger …

Men mina vänner som inte har fötts ”med silversked i munnen”  … och verkligen lärt känna mig  och har haft ” den goda viljan” att mötas förstår att jag inte är den där kapitalisten och utsugaren och giriga borgaren utan är en männsika rätt och slätt som ser alla som jämlikar … eller åtminstone försöker göra det …

Mina vänner är inte så politiskt förblindade av hat att de inte ser ”människan” och drar alla över en kam …

Själv har jag vänner i de mest skilda läger, politiska, sociala, unga, gamla osv osv och har aldrig frågat efter kön, lön eller annan ”tillhörighet”.  Och det har inte mina vänner heller.

Antar jag.

Fast … såna här känslor sitter djupare än djupt många gånger när till och med min allra som käraste vän, Margith, som jag kallade för Isa i min berättelse som jag skrev på skrivarkursen och som handlade om  när jag fick vara med och ta farväl vid hennes dödsbädd för två år sedan … när till och med hon kunde känna den här ”klyftan” mellan oss, som kom fram när vi lite ”runda under fötterna” lyssnade till Michael Wiehe …

Det var Peace & Love-festival.  Mikael Wiehe hade stått på scenen. Den på Sveatorget. Isa och Liv lyssnade och gungade med i musiken. Liv kom inte ihåg precis vilken låt han sjöng, Wiehe, men kanske Mitt hjärtas fågel.  När Liv ville lägga armen om Isa i samförstånd över den täta stämningen som sången givit … ”låt mig drömma mina drömmar” och gunga med tillsammans, då stötte Isa bort henne.

– Du, du har ju inget med den här musiken att göra. Den är min. Du fattar ingenting.

Liv stirrade på Isas ansikte som lyste av avståndstagande.

– Du är ju en så´n där borgarbracka som han sjunger att vi skall bekämpa, folket, eller nå´t så´nt kläckte Isa ur sig, och vände sig från Liv och gick …

Liv stod kvar som lamslagen. Förstummad. Vilken vrede, nästan hat, hon hade utstrålat, Isa. Liv sprang efter Isa genom folkhopen.

– Men du känner väl mej, Isa? Du vet väl vad jag tycker?  Och jag har rätt och tycka om Wiehe lika mycket som du. Hur kan du bara säja nå´t sånt?

Tårarna fyllde Livs ögon när hon vädjade till Isa.

– Äsch, sa Isa som om ingenting hade hänt.

Överhuvudtaget.

– Vilken scen skall vi gå till nu?”

”Vi tycker inte lika, vi har olika maktperspektiv och skilda förutsättningar. Men jag tänker aldrig rata en fin människa, på basis av ideologiska motsättningar, igen.” (avslutar Elin Grelson sitt inlägg) …

Och det gjorde aldrig jag eller Margith heller …  även om vi aldrig berörde med ett ord vad som sagts den där kvällen …

17 reaktioner på ””När vän blir fiende ”

  1. Mitt inre bubblar av ord och tankar men jag får inte ner något vettigt. Inte just nu i varje fall…

    Din historia är mycket lik min. På vissa sätt…

    Men så mycket kan jag säga att Mikael Wiehe citerades i förordet till mitt examensarbete…

    Kram!

    • De här ”klyftorna” mellan människor som har olika erfarenheter och bakgrunder sitter nog ibland djupare än man kan föreställa sig.

      Så … det gäller för politiken att överbrygga dom. Och för oss enskilda människor att inte ge upp och ge efter för olikheterna.

      Kram!

  2. Den där taggen, man måste svälja att det alltid alltid finns de som inte vill dela det mörkaste. Kanske får det räcka att själv veta, själv kunna förstå…även om någon vill få en att känna sig utanför.

    Kram Skatan.

  3. Du skriver så bra hela tiden. Jag blir helt mållös och håller med dej i mycket, men inte allt. Smaken är som baken delad. Kram

    • Tack för det! Komplimanger kan man aldrig få för många av 🙂

      Om alla skulle ha samma smak och tycka lika … va trist!

      Kram!

  4. Jag tillhör ju den andra sidan. Den som måste tänka ”kan jag leva utan ska jag göra det”. Då det hänt att valet har varit mellan äta och ha råd att dansa.
    Värre lär det väl bli nu men inte kan man väl tycka illa om alla som har mer pengar för det. Då skulle jag få tycka illa om nästan alla! Alla har sin börda att bära på olika sätt så hata dom som är rika är väl bortkastad möda tycker jag. Det är bara att skita i. Var du glad att du aldrig behöver bekymra dig för pengar i alla fall.

    • Ja det har jag naturligtvis förstått … att du måste ”vända på slantarna” som det heter. Men du om nägon ”ser människan” och om inte såna som du (och jag) funnes utan bara ”politiskt låsta” som bara kunde vara med varandra… skulle världen ju inte bli bättre på något sätt …

      Jag är tacksam över att finnas till, över den familj jag fick och att jag överhuvudtaget lever (om jag blivit till idag hade jag aborterats) och är också tacksam och glad för den uppfostran och människosyn jag fått med mig hemifrån.

      Ingen människa är förmer än någon annan … hur mycket pengar och makt hon besitter. Vi har i grunden samma värde …

      Sen gäller det att göra något av detta sitt värde …

      Kramar!

  5. Pingback: Berättelser « SKATANS TANKAR

  6. Jag är personligen mycket trött på kategoriseringar, blockpolitik, partier, vänner kontra fiender och hela det köret… Jag vill gärna se oss som människor, jag menar egentligen medmänniskor… med olika egenskaper, bakgrunder, utseenden, ålder etc, men med en parallell tid på denna jord.

    Jag tror att människan genom kategoriseringar och vilja av grupptillhörighet söker stöd hos andra, eftersom man själv känner sig så liten. Med den egna gruppens stöd och styrka i ryggen ger man sig på andra, dömer, misstänkliggör och bygger murar.

    En utvecklad människa ägnar sina krafter åt annat!

    Tack för din kommentar hos mig! Kom gärna tillbaka!

    PS. Intressant blogg denna.

    • Det är nog oftast rädsla … som styr de vi-och-dom-känslor som utrycks i aggressioner och hat mot oliktänkande … istället för att försöka förstå, kanske med argument försöka ”omvända” när man brinner för en åsikt … vare sig det gäller politiska partier eller andra grupperingar som finns. Ett av mina ”valspråk” är ju Leva och Låta leva … och det kan ju tyckas ”slappt” men kanske man ändå skall ha den inställningen lite mer.

      Var och en blir salig på sin fason …

      Kram!

      Kram!

    • Ett resonemang helt i min smak. Det svart-vita och förenklande tänkandet är alltför ofta begränsande och destruktivt!

      Allt gott!

      • Framför allt leder det ju till låsta positioner. Om man ”räknar bort” vissa personer redan från början, hur skall man då nånsin kunna fösöka förstå och leva sig in i andra sidor …

        Ha det …

  7. Trist att vi människor uppenbarligen har så svårt att kliva ur vårt eget perspektiv. Tycker du tagit upp en viktig fråga med det här inlägget!

    Du har en kul och intressant blogg btw… Kan man tänkas få lägga upp den på sin egen blogglista??

    • Tack för komplimangen! Självklar får du lägga upp min blogg den på din egen blogglista.

      Nu skall jag genast besöka dig …

      PS Det ääär en viktig fråga som väcktes av Elin Grelsson. Den är speciellt viktig så här ett valår då man hellre bör profilera sig med sina egna värderingar och vad man har att ”erbjuda” än att bara racka ner på motståndarsidan. Men det är väl en utopi att tro att man skall kunna debattera o s v och förhålla sig saklig och lugn. DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.