Inte ointresserad, men inte intresserad (via Osorterade tankar från villaförorten)

Åsa bloggar och väcker tankar. Egna tankar som kanske flyger lite väl långt från Åsas tankar.

Men ändå. inte.

Det berör det hon säger … Skulle jag skriva en kommentar hos henne om det här, skulle den bli  lång som ett inlägg.

Så jag använder den nya funktionen ”  *You like this ” så jag kan förbli den där mångordiga Skatan.

Tänk så bra … den där funktionen …  *You like this …

Mitt signalsystem har fastnat på grönt …. från början. Och ändå har jag varit gift i snart 41 år, förlovad i 3 år dessförinnan och gifte mig när jag bara var 23 år.

Ungefärlig översättning av texten under stoppet:

Reagera nu!

Vänta inte tills det är försent!

– Du måste vara färgblind … kan jag avvärjande påstå när det har missuppfattats och ”bränner till” på deeet sättet.  Men skall jag vara ärlig var det längesen. *suck* Nuförtiden vistas jag mest på slingrande lantliga ”småvägar” utan signalsystem överhuvudtaget och långt mellan mötesplatserna

Och det fick/får jag ta … dessa ständiga missuppfattningar.

Ta det onda med det goda … för visst är det mest det goda. Även om närmandena från början kan ha haft andra avsikter

Jag har fått massor av manliga vänner också. Många VÄNNER.

Jag står vidöppen för alla … En riktig flörtis, en sån där ”skrattmödis”, sa man när jag var ung …

Fast egentligen ligger det mera allvar bakom denna min ”framtoning” än man kan tro.

Och till och med sorg.

Detta ständiga behov av bekräftelse, bekräftelse, bekräftelse …

Inte ointresserad, men inte intresserad Varför är det så svårt att förstå om någon intresserad eller ej? Varför tror sig vissa se intresse från min sida som inte är där? Eller vem vet om det är där, jag är sällan ointresserad av människor och det är först i det färgsprakande mötet i ett samtal och en kyss som jag kan dra de riktiga slutsatser. Men dessa intresse-signaler är ju lockrop långt innan man kommer dit hän: Att smaka på läppar görs med omsorg och väl utvalda objekt. Varför för … Read More

via Osorterade tankar från villaförorten

10 kommentarer

    1. Ja inte bara hur omgivningen reagerar och har reagerat för ens egen ”framtoning” utan också ens eget ansvar för deras reaktioner … om man så säger.

      Hon sätter ofta igång mina funderingar, Åsa. Många finurliga och kloka tankar kläcks i hennes blogg må jag säga.

      Kram!

  1. De fulaste, töntigaste typerna kan visa intresse för mig så det måste vara något fel på deras signalsystem.
    Ok italienare är annorlunda. Liksom en annan sort och då tror man inte sina ögon. Jag vad då jag.

    1. Ditt eget signalsystem kanske passar italienarna bättre än svenskarna eller … ja, inte vet jag egentligen.

      En gång i tiden överfölls av en f d granne i 70-årsåldern som jag visat omtanke för när hans hustru levde och var sjuk. Jag var ofta där och satt och pratade med båda två. Så fort frugan hade dött och jag kom med blommor för att beklaga och visa mitt deltagande, slängde han sig över mig och försökte kyssa mig. Och när jag protesterade sa han … men jag trodde, jag har trott att … jag trodde du var förtjust i mig också. *suck* Och jag var gift på den tiden också…

      Man undrar ju. Fast jag framhärdar i att vara spontant vänlig så det så …

      Kram!

  2. Tankeväckande att intresse för folk och gemensamma skratt och kanske en liten klapp nästan alltid ska tas för inviter… Du verkar vara en underbar person tycker jag.
    Kram på dig…och förlåt för att det var länge sedan jag besökte dig, men det gäller alla mina bloggvänner. Här har det hänt saker sedan sist igen. Alltid lika kul att kika in här och se vad som är på gång!
    Kram!

    1. Förlåt ? Det måste bli ömsesidiga ursäkter i så fall. Min länklista på bloggvänner har ,som jag redan sagt, växt mig över huvudet och jag hinner inte med … och har glömt bort … och …

      Fast egentligen. Man kan inte vara överallt alltid och någon gång ramlar man över varandra igen om det är meningen och man skall framförallt inte ha dåligt samvete … då blir bloggandet och bloggbesöken plikter och då faller allt falleralla …

      Ha det … gôtt

      Kramar!

  3. Som alltid: Rörd över de fina orden.

    Och sen måste jag tacka att du fortsätta tanken. Det är ju det som är så härligt med ens tankar när de lämnar bloggen, tar nya vägar och tänks åt andra håll. För ditt inlägg fick mig att stanna upp… Vänta… Det är ju rätt bra egenskap: Att fastna på grönt. Måhända att folk misstolkar mitt intresse för människor som intresse för dem, men i slutändan: JA visst gör det att jag lär känna människor lättare.

    Tametusan, det var visst en tanke som inte tänkts klart.

    Kram

    1. Man är som man är som man är som man är …

      Men visst är det ”roligare” att ha grönt ljus i längre intervaller än rött …även om det kan vara mer ansträngande …

      Om rött är på för länge håller man nog många borta också. Sådana som man skulle ha velat släppa förbi och fram. De tar helt enkelt en annan väg. Kanske en med det där moderna påfundet rondeller …

      Kramar!

  4. Tänkvärt.
    Jag snurrade in mig mycket i de här tankarna i yngre dagar.
    Nu, jag bryr mig inte lika mycket.
    Känslan måste finnas där, om inte gå vidare.
    Passion, passion – vad vore vi utan?

    Jag ska susa in till Åsa nu…

    /Marie

    1. När jag läser tankar som jag tänkt eller som väcker något hos mig som får mig att ”flytta tillbaka” i i tiden märker jag förstås att tiden har gått men att jag ändå är densamma inombords.

      Detta bloggeri är fantastiskt … dessa bloggvänner …

      Kramar!

Lämna ett svar till skogsnuvan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.