Det retar Skatan att hon inte får sitt bloggnamn Skatans tankar synligt i sidhuvudet nu när hon bytte till ett nytt tema för att än en gång försöka ta tag i bloggandet igen. Detta kostade också en liten slant så hon måste försöka komma underfund med hur hon ska göra …
Kärt nöje kanske … men nej …
Hon kanske ska teckna och skriva själv … hmmm …
men då måste hon lägga ner lite mer omsorg om texten så det blir snyggt och inte slafsa iväg i vanlig ordning.
För länge sedan fick Skatan lov att använda Björn Bergstens skata. Hon kanske med hjälp av den kan försöka få till något …
Hå hå ja ja … Skatans tankar springer då sannerligen envist i sick-sack.
Lever sitt eget liv där hon kraxar och flaxar om allt och inget …
Detta kraxande … och flaxande …
I ena stunden om politik … som ju hon INTE skulle engagera sig i och därför inbjöd sin brylling KråkanBråkan att ta hand om den biten … men det gick ju inte … Det fixade han helt enkelt inte på egen hand så han fick ”flytta tillbaka” .
I andra stunden om blaj och inget alls för att…
i tredje stunden skriva om sin familj och barnbarnen … och
i fjärde stunden om StinaFina om vilken Skatans inlägg bara har blivit färre och färre. Det är den eviga Morgonrundan med StinaFina … punkt slut.
Inget fel i det … men Skatan själv då …
Hon ville ju skriva om böckerna … som hon inte hunnit läsa … om filmerna … som hon inte hunnit se … om musiken … som hon inte hunnit ta in … om konsten … om sitt eget målande …som hon knappast tagit sig tid att ägna sig åt.
Hon ville ju vara mer … mer konciiis och avklarnad och utmejslad … som person … som skata menar hon … men det är som förgjort.
Skatan måste helt enkelt konstatera att hon mått skit en längre tid … inte varit ”snäll” mot sig själv … inte orkat måla ett endaste penseldrag efter akvarellkursen i somras … läst mycket få böcker men desto mer tidskrifter i och för sig … och nu måste hon ta ett nappatag med sig själv.
För nu är det höst och alltings början … det tas nya tag … överallt … vart hon ser …
Och så en sak till …
Skatan är livrädd också att sluta blogga och helt ”komma av” sig … liksom.
Ibland funderar hon på att starta en helt ny blogg … alldeles från skratch … hur det nu stavas. Inte säga det till någon och se om sedan någon upptäcker att det är Skatan som skriver i den där nya bloggen …
Men det skall hon nog i alla fall inte göra …
En sak är säker i alla fall … hon skall stänga sin sn-blogg. Det blir varken hackat eller malet och den fick leva ”en sommar” … och det var kul … men … nu är det dags för
KONCENTRATION …
Finns det någon … därute … out there som man säger over there … som kan ge Skatan tips, råd, ledning … coachhjälp … som det så vackert heter nuförtiden …
Åsa bloggar och väcker tankar. Egna tankar som kanske flyger lite väl långt från Åsas tankar.
Men ändå. inte.
Det berör det hon säger … Skulle jag skriva en kommentar hos henne om det här, skulle den bli lång som ett inlägg.
Så jag använder den nya funktionen ” *You like this ” så jag kan förbli den där mångordiga Skatan.
Tänk så bra … den där funktionen … *You like this …
Mitt signalsystem har fastnat på grönt …. från början. Och ändå har jag varit gift i snart 41 år, förlovad i 3 år dessförinnan och gifte mig när jag bara var 23 år.
Ungefärlig översättning av texten under stoppet:
Reagera nu!
Vänta inte tills det är försent!
– Du måste vara färgblind … kan jag avvärjande påstå när det har missuppfattats och ”bränner till” på deeet sättet. Men skall jag vara ärlig var det längesen. *suck* Nuförtiden vistas jag mest på slingrande lantliga ”småvägar” utan signalsystem överhuvudtaget och långt mellan mötesplatserna
Och det fick/får jag ta … dessa ständiga missuppfattningar.
Ta det onda med det goda … för visst är det mest det goda. Även om närmandena från början kan ha haft andra avsikter
Jag har fått massor av manliga vänner också. Många VÄNNER.
Jag står vidöppen för alla … En riktig flörtis, en sån där ”skrattmödis”, sa man när jag var ung …
Fast egentligen ligger det mera allvar bakom denna min ”framtoning” än man kan tro.
Och till och med sorg.
Detta ständiga behov av bekräftelse, bekräftelse, bekräftelse …
Varför är det så svårt att förstå om någon intresserad eller ej? Varför tror sig vissa se intresse från min sida som inte är där? Eller vem vet om det är där, jag är sällan ointresserad av människor och det är först i det färgsprakande mötet i ett samtal och en kyss som jag kan dra de riktiga slutsatser. Men dessa intresse-signaler är ju lockrop långt innan man kommer dit hän: Att smaka på läppar görs med omsorg och väl utvalda objekt. Varför för … Read More
men då måste hon lägga ner lite mer omsorg om texten så det blir snyggt och inte slafsa iväg i vanlig ordning.
Skatans tankar 