K, Jesper Heeds mamma och före detta granne till Skatan, förslog att vi skulle ta en öl på cafét innan vi fortsatte in på festivalområdet och Jan Eliasson som skulle framträda om temat Frihet lite senare.
Jan Eliasson, ni vet, Sveriges tidigare utrikesminister, tidigare ordförande i FN:s generalförsamlingm medlare i Dafur på FN:s uppdrag, göteborgare m m, m m …
Vi drack var sin kall öl … cafét har fått rättigheter … och lyssande till duktiga singer/songwriters som uppträder i strid ström. Den här flickan som jag trooor heter Lovisa Dahlqvist hade en fantastisk röst … Och just därför … eller om det var ölen … var vi lite sent ute när vi skyndade för att komma in och lyssna på Jan Eliasson …
Vid grinden blev vi stoppade. Skatan hade inte läst på … och varit tanklös till max. Hon blev stoppad. Hon hade sin systemkamera med utbytbar optik … den där lilla extra zoommöjligheten … som man bara fick ha om man var ackrediterad journalist. Det hjälpte inte ett smack hur mycket än K argumenterade, ringde till Jesper och hitan och ditan. Någon från staben med Blå Band, Skatan har Rött band som besökare … det är en annan färg på banden på de som också har campingbiljett, ett annan på funktionärernas osv osv … någon med ett Blå band måste det vara som personligen kom till grinden och garanterade att det var OK.
K gav sig in i vimlet för att leta upp en ”behörig” medan Skatan satt utanför och väntade.
Men så kom flickorna, barnbarnen, förbi. Ida kunde cykla hem med kameran. En skänk från ovan.
K försöker med alla knep och knåp att övertala vakten …
Väl innanför grindarna var det ändå för sent med Jan Eliasson. Kön utanför hade varit jättelång så vi hade nog inte kommit in ändå.K och Skatan gick till ett öltält dit flickorna förstås inte kunde följa med in … men det gick ingen nöd på dem …
Och vem fick Skatan syn på där … om inte Kristian i Sugarplum Fairy, Borlängebandet som är ”lillebror” till Mando Diao och flickornas idoler framför andra …
Ingen systemkamera men en mobil … Skatan närmade sig och fråga om det var OK att jag ”knäppte honom”. Det var det. Här har v alltså Kristian i Sugarplum Fairy i egen hög ödmjuk person …
Kristian Gidlund i Sugarplum Fairy
Inte nog med det. Det blev Skatans lyckodag trots allt … Vad skådar hennes norra öga … om inte Jan Eliasson med följe … Hon låter honom äta färdigt innan hon flaxar fram, ler snällt och frågar om han kan ställa upp för ett fotografi. Skatan berättar också om missödet med sin kamera för att förklara sin något oproffsiga mobiltelefonkamera. 🙂
– Självklart. Men jag vill ha mina unga fans här bredvid mig …
Jan Eliasson med två unga fans i ett av öltälten på Peace & Love-festivalen efter väl förrättat värv
Innan vi drog oss hemåt nöjda och belåtna gick vi och hälsade på Jesper och hans flickvän Sofia som stod och målade för att förbereda musiken på Shangri-La-scenen.
Det ser nästan ut som Jesper gör ”hands up” med en pickadoll i handen … men fridsammare person än Jeppe går inte på denna jord.
Det är bara en pensel …
Skatans tankar 
Skatan var inte ensam om att ha en kamera med utbytbar optik, utbytbar och inget att byta med. Jag var ute i tid och kunde cykla hem med kameran. Jag spanade efter skatan på föreläsningen men nu förstår jag varför jag inte såg skatan på föreläsningen. Eliasson drog mycket folk och hade en bra föreläsning. Hoppas vi ses på festivalen…
Jag blev tvärtrött igår, gick hem för att komma tillbaka till Wiehe men kroknade och orkade helt enkelt inte ge mig ut. Di Leva var visst också jättebra igår.
Jag lyssnade på Carl Norén, Marcus Birro först en bra stund … och sedan Rotvälta och Lasse Lindh … Sedan kom regnet och efter en öl i ett öltält … dit inte ungdomarna får följa med in ens, trots att de har målsman med sig (dåligt tycker jag när man säger att man tar ansvar) men men … regler är regler förstås. När jag var här sist kunde man till och med gå till en spelning med en öl i näven, bara man köpt den innanför grindarna. Fast det kanske beror på det … dålig erfarenhet eller nåt.
Kramar!
Han är trevlig Jan Eliasson och dessutom sommargotlänning, det ger alltid extrapoäng. Så synd att ni missade honom, men du fick ju ett fint foto i alla fall.
Kram Ingrid
Ja, det blev lite kaotiskt och det vaaar synd att jag missade honom men han var så trevlig när jag fick ta kortet och pratade en stund … Mina föräldrar är ju från Göteborg. Göteborgare (och gotlänningar)är ju så trevliga! 🙂 Kram!