Martin Schibbye och Johan Persson dömdes för terrorbrott idag

Rättsprocessen kidnappad skriver Kaj Schueler i SvD idag)

/…/

Yttrandefriheten är inte ett begrepp som bara lämpar sig för högtidstal utan den är ett handfast redskap för att säkra ett flöde av information och journalisters arbetsmöjligheter. Det mod Schibbye och Persson visat och de risker de tagit måste försvaras i det fria ordets namn.

När nu våra tankar går till Schibbye och Persson är det oundvikligt att också tänka på en annan svensk journalist, Dawit Isaak som sedan drygt tio år sitter fängslad i ett eritreanskt fängelse.

Det finns bara ett krav: de måste friges nu och få en möjlighet att återigen utöva sina yrken. (Kaj Schueler)

Ja, vad ska man säga?

Det finns inget  att säga. Man känner sig bara maktlös … och inte blir det bättre av allt käbbel som har satt igång.

Det var som att trycka på en knapp och så svämmade det över av käbbel… man käbblar om Bildt, man käbblar om vad som kunde gjorts mer, bättre …

Inte för att Skatan vare sig försvarar eller anklagar Bildt för vad som gjorts eller inte gjorts.

Skatan  har inte en aaaning.

Och misstänker att  inte så många av bloggkäbblarna heller har en aning …

Skatan är uppgiven … vad blir bättre av allt käbbel … och hoppas på kloka och sansade människor som Jan Eliasson … och håller naturligtvis med att det är Viktigt att Sverige agerar nu

Etiopienkännare har tidigare varnat för att rättegången mot Schibbye och Persson är politisk, och att domen kommer att präglas av politik.

Jan Eliasson.

Jan Eliasson

Men just därför borde chansen för Sverige att få gehör på diplomatiska påtryckningar, både nu och efter 27 december, öka enligt Eliasson.

/…/

Samtidigt är det enligt Eliasson viktigt att inte gå för hårt fram, och att hela tiden visa att man har respekt för det etiopiska systemet. Annars riskerar uttalanden från svenskt håll att få motsatt effekt. Eliasson menar att det kan vara bra att visa hur stor frågan är i Sverige. Då kan Etiopien förstå att hur de agerar i frågan kan ha betydelse för relationerna mellan Sverige och Etiopien.

/…/

– Det är en balansgång i sådana här samtal, man vill inte väcka ilska, säger Jan Eliasson.

Svenska regeringen bör också framhålla humanitära skäl, att de dömda har anhöriga i Sverige, och peka på hur man ser på att de är journalister, menar Jan Eliasson.

Ja, vad mer kan man säga … och hoppas att vad som än krävs också görs och lyckas …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En festivalyra utan dess like … åtminstone för några … hmmm

K, Jesper Heeds mamma och före detta granne till Skatan, förslog att vi skulle ta en öl på cafét innan vi fortsatte in på festivalområdet och Jan Eliasson som skulle framträda om temat Frihet lite senare.

Jan Eliasson, ni vet, Sveriges tidigare utrikesminister, tidigare ordförande i FN:s generalförsamlingm medlare i Dafur på FN:s uppdrag, göteborgare m m, m m …

Vi drack var sin kall öl … cafét har fått rättigheter … och lyssande till duktiga singer/songwriters som uppträder i strid ström. Den här flickan som jag trooor heter Lovisa Dahlqvist hade en fantastisk röst …  Och just därför … eller om det var ölen … var vi lite sent ute när vi skyndade för att komma in och lyssna på Jan Eliasson …

Vid grinden blev vi stoppade. Skatan hade inte läst på … och varit tanklös till max. Hon blev stoppad. Hon hade sin systemkamera med utbytbar optik … den där lilla extra zoommöjligheten … som man bara fick ha om man var ackrediterad journalist. Det hjälpte inte ett smack hur mycket än K argumenterade, ringde till Jesper och hitan och ditan. Någon från staben med Blå Band, Skatan har Rött band som besökare … det är en annan färg på banden på de som också har campingbiljett, ett annan på funktionärernas osv osv … någon med ett Blå band måste det vara som personligen kom till grinden och garanterade att det var OK.

K gav sig in i vimlet för att leta upp en ”behörig” medan Skatan satt utanför och väntade.

Men så kom flickorna, barnbarnen, förbi. Ida kunde cykla hem med kameran. En skänk från ovan.

K försöker med alla knep och knåp att övertala vakten …

Väl innanför grindarna var det ändå för sent med Jan Eliasson. Kön utanför hade varit jättelång så vi hade nog inte kommit in ändå.K och Skatan gick till ett öltält dit flickorna förstås inte kunde följa med in … men det gick ingen nöd på dem …

Och vem fick Skatan syn på där … om inte Kristian i Sugarplum Fairy, Borlängebandet som är ”lillebror” till Mando Diao och flickornas idoler framför andra …

Ingen systemkamera men en mobil … Skatan närmade sig och fråga om det var OK att jag ”knäppte honom”. Det var det. Här  har v alltså   Kristian i Sugarplum Fairy i egen hög ödmjuk person …

Kristian Gidlund i Sugarplum Fairy

Inte nog med det. Det blev Skatans lyckodag trots allt … Vad skådar hennes norra öga … om inte Jan Eliasson med följe … Hon låter honom äta färdigt innan hon flaxar fram, ler snällt och frågar om han kan ställa upp för ett fotografi. Skatan berättar också om missödet med sin kamera för att förklara sin något oproffsiga mobiltelefonkamera. 🙂

– Självklart.  Men jag vill ha mina unga fans här bredvid mig …

Jan Eliasson med två unga fans i ett av öltälten på Peace & Love-festivalen efter väl förrättat värv

Innan vi drog oss hemåt  nöjda och belåtna gick vi och hälsade på Jesper och hans flickvän Sofia som stod och målade för att förbereda musiken på Shangri-La-scenen.

Det ser nästan ut som Jesper gör ”hands up” med en pickadoll i handen … men fridsammare person än Jeppe går inte på denna jord.

Det är bara en pensel  …