Lite avvaktande och misstänksam så här i början
men sedan efter viss syning ….
med farmor Skatan …
Med mamma Pa …
med nappen …
med sina två små risgryn till tänder i ett välkammat leende mot fotografen Skatan …
Lite avvaktande och misstänksam så här i början
men sedan efter viss syning ….
med farmor Skatan …
Med mamma Pa …
med nappen …
med sina två små risgryn till tänder i ett välkammat leende mot fotografen Skatan …
Skatans tankar 
”Vilken dysseprick!” hade min pappa sagt. Jag kan inte hjälpa det men jag tycker bruna ögon är så fint! Våra barn har det och ja, undertecknad också som av en slump…
Hon är verkligen söt lilla fröken AIK!
Kram
Herregud vad du måste vara lycklig. Att ha sådana söta barnbarn. Mina barn verkar inte veta hur man gör 😦
Kram
Barn är något alldeles speciellt.
Småfolket som jag kallar dom.
Din Alice är söt som socker. Brunöga…
/Marie
Hej på dig, Skatan!
Men visst är dom ljuvliga, de små barnbarnen med tindrande ögon ibland och lite misstro också. Men allt måste ju undersökas och granskas noga. Det ska börjas i tid.
Härligt att få rå om dom förstår jag.
Så har du lilla pappa också att besöka, inte alla förunnat med stigande ålder. Måste vara härligt!
Ha de så gott i sommarvärmen!
Kramen, Agneta
Hon är verkligen som en liten solstråle! Såå söt!
Vänner! Jag förstår att ni håller med. Jag säger som min gamla pappa: Barn (och barnbarn) är en gåva från Livet… (Han och mamma fick ju inga egna av Livet men fick ändå fyra barn och sex barnbarn och fem barnbarnsbarn … som han alltid visar på alla de sätt och vis att han älskar och är så glad över att ha fått … )
Ha det …
Kramar!