Gråta med ett leende

Skatan såg en fantastisk film igår kväll … Gråta med ett leende … och hon grät …

Både med ett leende på läpparna då och då men också av vanmakt och sorg över Ramons öde.

Originaltitel är Mar Adentro, vilket betyder ”Hav inombords”  och filmen är gjord av Alejandro Amenábar 2004 och bygger på den sanna historien om den förlamade Ramón Sampedro.

Huvudpersonen Ramon ligger lam efter en dykolycka  i sin säng hos brodern och hans familj och tittar ut över havet, det hav som han någonstans i filmen sa … både gav och tog hans liv. För 27 år sedan dök han ner i det. Av ”tanklöshet”,  medan han var ”ouppmärksam” som han förklarade. Han var ju egentligen van vid havet, hade varit sjöman och älskade och kände det som sin egen ficka.  Han var lycklig med sin flickvän, livet lekte och vågorna och vattnet långt därnere lockande …

Och han dök och bröt nacken.

Ramon vill dö men måste få hjälp …

I hans kamp kommer två betydelsefulla kvinnor in i hans liv.

Julia är advokaten som själv är sjuk och långsamt håller på att dö och som är där för att hjälpa honom i hans kamp mot myndigheterna att få avsluta sitt liv. Men Julia bär också själv på de här tankarna … att få dö eller själv ta livet av sig när det är så dags … och har  alltså en dold agenda. Hon vill  veta varför Ramon kämpar så  för att få dö och hon vill känna efter vad h0n tycker och känner genom själv genom att träffa någon som Ramon.

Och så har vi flickan från grannbyn, Rosa, som försöker övertyga Ramon om att livet trots allt är värt att leva  …

Ramon älskar båda kvinnorna på sitt sätt och de honom … men Döden är den Ramon älskar mest och längtar mest efter att få förenas med.

Filmen tar verkligen upp många stora svåra frågor som meningen med livet och rätten till vår egen existens. Det är en film som får Skatan  att tänka på döden och livet – hur vill hon själv dö?

Men framförallt … hur vill hon leva?

Och vad är ett värdigt liv för henne?

Nästan överallt, i de flesta länder som inte har dödshjälp, är vi  fångna i vår kropp och  har inte ens den friheten att besluta om oss själva och våra egna liv , om vi vill avsluta det när vi inte är förmögna att göra så för egen hand.

Filmen skildrar alltså Ramons kamp att få dö. Han ligger helförlamad i sängen hos sin bror och broderns familj som sköter om honom  och har legat där nästan i 27 år efter dykolyckan. Hans gamla far lever fortfarande …

Vågorna brusar och slår mot stranden utanför … Ramon lever och gråter och ler … och livet tycks föra med sig både kärlek och innehåll men för honom finns bara ett mål … att få dö.

Han tycker inte att han lever ett värdigt liv.

Jag skall inte säga för mycket om handlingen … för ni måste absolut se den här filmen själva.

Gråta med ett leende tar  stark ställning  för att vi själva skall kunna få bestämma över vår kropp och vårt liv, att vi skall kunna få hjälp att dö om vi väljer det och inte förmår att dö för egen hand. Samtidigt  är filmen en hyllning till livet … och att  livet är så på djupet individuellt. Är så personligt.

Det liv som inte är värt att levas för någon,  kan av någon annan, i en liknande situation,  upplevas som att leva ett fullt och värdigt liv.

Den handlar om  den yttersta friheten

Vattnet utanför Femöre vid midnatt … när filmen tagit slut … kav lugnt …

Skatan ger filmen Gråta med ett leende … fem(5) skator av fem möjliga …

16 kommentarer

  1. Jag såg den filmen på bio, och kan bara hålla med, en fantastisk film som vågar ställa de allra svåraste frågorna och gör det så oerhört nyanserat att man verkligen måste fundera på svaren på djupet. Och sedan så underbara skådisar! Kram

    1. Ja jag blev djupt gripen … för det är inga lätta frågor som väcktes och skådespelarna var verkligen de bästa …
      Nog tycker jag det skulle kunna finna möjlighet till assistans på ett sätt som är rättssäkert ..

      Kram!

  2. Tack för tipset. Ska se om jag kan hitta den. Men det måste vara vid rätt tillfälle. Känner jag…

    Fruktansvärd olycka. Liknande har hänt i vår hamn när folk hoppt på huvudet trots förbud… Så meningslöst.

    Kram

    1. Ja …. man tycker att folk skall ha bättre förstånd än att dyka där det inte går eller är farligt att dyka. När den här Ramon dök kom han på att det inte var så bra redan i luften ner men kunde ju inte vända …

      Den är verkligen bra den här filmen …

      Kram!

  3. Å, vad spännande. Riktigt bra film är det ont om. Får minnas den till höstvintern när nästa filmtittarperiod kanske tar vid.

    Att behålla ett liv till varje pris… vilket fastklamrande.

    1. Om man känner att man vill behålla sitt eget liv till varje pris … är det väl upp till var och en. Men att inte tillåta människor att sluta sina liv när de själva inte kan utföra handlingen och enligt dom själva inte lever ett värdigt liv … det är verkligen sorgligt och … ovärdigt ett samhälle som vårt. Tycker jag i alla fall.

      Kram!

  4. Du förmedlar så fint att det är en gripande film! Jag har just börjat läsa en bok av Mats Furberg, utgiven 1970: Tankar om döden. Har fått låna den av en väninna som rekommenderade den.

    Kram

    1. Tack! Och tack för tipset … det skall jag notera. Döden undviker ju vi ofta att tala om men som vi alla ofrånkomligen en gång skall möta så … Den boken skall jag försöka läsa.

      Kram!

  5. Det verkar vara en film som jag absolut skulle kunna se. Tycker om filmer där jag själv får tänka och frågeställa lite. Precis som du tycks ha gjort. Vad meningen egentligen är, och vart livet ska föra en.

    Jag vet inte om jag tycker att det är så bra med dödshjälp. Fast ser man det ur hans vinkel så tycker jag att det är mer än okej. Precis som hon här i Sverige som nyligen fick hjälp. Det var vad hon ville, och ett värdigt slut fick hon. Hon ville det ju så gärna.

    Vi är som fångna e våra egna kroppar, precis så som du skriver. Att vi själva inte får välja när och hur vi ska dö. Men leva, det ska vi promt göra och det är påstridigheter om hur vi ska leva våra liv. Det är något vi måste bestämma själva. Om det ändå kunde vara lika för döden. Det tåls att tänka på.

    KRAM

    1. Ja det var verkligen stora frågor som togs upp i filmen … och som man behöver tänka till om då och då … även om man är ung. Tankar på döden skjuter man ju gärna ifrån sig och är man ung som du så … kanske ännu mer.

      Hoppas du får möjlighet att se den någon gång för den var jättebra.

      Kram!

    1. Jaa … den var verkligen gripande men ändå log man på sina ställen och till och med skrattade. Den var sorglig men ändå inte …

      Kramar!

    1. Det är en film för alla … som tänker på de STORA frågorna någon gång emellanåt. Den är en tankeställare och en påminnelse om vad som är viktigt här i livet.

      Kramar!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.