känns det som … liksom … och jag får inte bort den.
– Vaddå då? Är du ledsen på nåt vis …
Nej, kanske inte ledsen men melankolisk.
Snart är sommaren slut. Igen …
Och ni vet … tidens gång … vad blir gjort? … hur skall jag hinna? …. vill jag? … kan jag? … är det redan kört? … osv … osv …
Så jag får ta till mitt ständigt återkommande omkväde och uppmana mig själv … och alla som känner som jag … att skynda, skynda …
Skatans tankar 
Sommarmelankolin ja… JAg har ju en lätt sväng av dito.
Och jag kan inte ens skynda, för jag har fastnat med klumpen i halsen
Den där klumpen i halsen så här års … verkar bara bli större och större år för år men brukar lösas upp framåt september då allt tar sin början igen. Skatan följer skolåret snarare än kalenderåret …
Kram!
Ååå det där vemodet drabbar mig också när sommaren är slut. Men än har jag inte kommit dit 🙂
Skynda att älska ska jag… idag ska det gosas med Valle♥
Ha en fin dag!
Det är nog bara för det regnar hos oss idag … 🙂
Kramar!
Ha det så fint med Valle!
Hundrundan var sval och spindelnäten var där massor av dagg. Det är sensommar.
Förvisso … 🙂 Kramar!
Känner så väl igen det. Redan vid månadsskiftet kom första slängen… Det lär komma flera men vad jag än gör kan jag inte hejda tidens gång. Bara försöka göra det bästa av den.
Kram
Och snart börjar det nya året också … skolåret.
Då brukar allt bli lättare när man kommit igång.
Kramar!
Jag kan också känna av det. Sommaren går så fort och här uppe är den så väldigt kort och jag tycker den nyss har börjat och som en pust drog den vidare och man står här förbryllad och undrade. Vart blev det av allt jag tänkt och planerat?
Det är ju det som är det värsta … att det verkar gå bara fortare och fortare. Tiden alltså … Men när hösten väl är här tycker jag den är en av de bästa årsTiderna (om det inte regnar för mycket) och man tar nya tag.
Vi ses då!
Kramar!
Först och främst, vilken fantastisk banner, det är en bild att återvända till under hösten och vintern. Jag hade inga planer när sommaren och min semester började så jag vet med andra ord inte om jag hunnit det jag ska eller inte. Jag har märkt sista tiden att det finns en lockande tanke då och då att något nytt tar vid. Att det är dags för höstens inträde. Hittade en dagbok igår där en av tankarna handlade om våra årstider. Hmm, kanske ska skriva i min egen blogg istället för att ta upp kommentarsplats i din.
Skynda långsamt Skatan, då hinner vi njuta av vägen.
Ja, det är en ynnest att få vakna till en sån vy som jag fångade till mitt sidhuvud.
Jag har inte bråttom men det verkar som tiden har det … 🙂 och då gäller det ju att hänga med.
Kramar!
Fler som märker av de första höstvindarna. Jag kommer på mig själv med att titta på flygbiljetter, må bli öst, väst eller söderut, bara sommaren kan pushas en stund till.
Men du hinner alltid. All tid finns alltid. Aldrig någon brådska. Det är lungt. Nothing ever happens 🙂
Kramar!
Jaaaa! Och den underbara hösten är i antågande…
Alla årstider, liksom alla väder, liksom allt annat har sina bak- och framsidor…
Det är bara att ha rätt inställning (som en bloggkollega så konstruktivt och gött har uttryckt det)!
Tjoho!
Så sant som det var sagt … och min äldsta dotter sa på FB:
Ryck upp dig … och det är just det jag skall göra.
Håller på att göra.
Kram!
För mig börjar hösten i oktober…
Det beror väl lite på var man bor.
Numera räknar jag även in september som sommarmånad.
Jag är glad att vi bor i ett land med fyra underbara årstider och varje tid har sin speciella skönhet.
Hösten tillhör min absoluta favorit med alla färger och skiftningar och ljuset är som bäst höst och vinter.
Men visst, jag tror vi alla har en släng med det där att inte hinna med allt. Så även jag.
Du har en sådan energi så jag tror säkert du hinner med vad du ska.
Kram,
/Marie
När jag väl är där tycker också jag att hösten är den bästa av årstider (bara det inte regnar varje dag) och jag ser det som att året börjar på hösten … man köper nya papper, pennor och kläder …
Och jag tänker som du … att vi är lyckligt lottade som har våra fyra årstider.
Vi har ju också alltid något att tala om också … höst-, vinter-, vår- och sommar-vädret …
Kramar!
Den där klmpen i halsen känslan drabbar nog oss alla mer eller mindre. Jag sitter nu under solparasollen på verandan med min bärbara och en kopp kaffe,känner en släng av vemodet du beskriver. Medicinen tror jag är att försöka vara lite mer här och nu, ofta måste jag läxa upp mig själv och ”stanna upp” njuta av dagen som den är……
Zarah Leander såg jag live på Liseberg i min ungdom, var väl nångång i slutet på 60-talet kan jag tro. Jag var där med mina föräldrar och det var inte alls min musiksmak på den tiden, men hon gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Minns än idag hennes knallgröna långklänning, knallröda hår, långa röda naglar och hennes ”Arne Hülphers”…. maffigt!!
Kram!
Zarah Leanders musik är för det mesta inte min musik heller … men den här lilla sångsnutten med hennes hesa dramatiska röst är bara helt underbar och har blivit min ”signatur” på något vis. Om du blippar på bilden av mig här intill är det hon som sjunger den här biten.
Jag har blivit en ”mästare” med åren att stanna upp och fånga dagen. Också. Som tur är.
Kramar!
I know the feeling. Den där melankolin, menar jag. Fast jag är ju å andra sidan väldigt förtjust i höstarna (och då menar jag de där gyllene, klara höstarna) då det liksom svalnar rent mentalt och man kan få slappna av och inte behöver vara så där febrigt aktiv hela tiden.
Men visst melankolin och vemodet känner jag väl igen (i slutet av semesterresor t ex). Det där att allt bara rinner undan i en förfärlig fart och den totala oförmågan att gripa tag i det och hålla det kvar.
Kramar på dig!
Det är det där som du uttrycker det att man inte kan … ”gripa tag i det och hålla det kvar”. Man skulle verkligen vilja ”frysa” olika ögonblick …
Men man har nog ”deppat” över förgänglighet i alla tider …
Kram!