… storstan alltså.
I Stockholm.
Hon och Mannen och StinaFina åkte tidigt i morse så StinaFinas och hennes morgonrunda blev något kortare än vanligt … för det var så tidigt … Kanske inte kortare för vi gick … nej sprang … den nästan hela. Och Skatan såg ut som Halta Lotta med sin hälsporre …
Väl i Stockholm gick Skatan till sin gamla fysioterapeut med sin hälsporre. Han knäckte till höfterna på henne och ryggen och behandlade foten med ultraljud … och den kändes genast mycket mycket bättre. Skatan har inte vågat tala om för Kinesen att hon varit ”otrogen” men i morgon skall hon ringa återbud till tiden hos honom. Hon kan ju inte springa hos ”healers” varje dag … Kinesen gör sin grej … och Thomas i Stockholm sin … och ibland behövs båda …
Vi åt en jättegod lunch hos K, Mannens syster i hennes nya lägenhet högt upp i luften, så ljus och luftig och härlig så Skatan skulle kunna flytta in där i morgon dag … om det var så.
Nu är det inte så och hon trivs alldeles utmärkt i sin ”småstad” som är lugnet själv i jämförelse. Rytmen och trafiken och stressen skulle ta kål på henne efter bara några dar … inbillar hon sig. Stockholm i små portioner är allra bäst …
Och sedan hade vi så pappabesöket förstås. På lördag fyller han (och Lilla Blå också förresten) år. Pappa fyller 98 och hur många år Lilla Blå fyller vet inte Skatan … och kan inte ens gissa. Då skall vi fira pappa med lunch och filmvisning (filmer som han själv tagit med sin filmkamera under hela vår uppväxt) ch träffas vi syskon som vi brukar när han fyller.
Tja … nu är Skatan helt slut … nyheterna, Rapport, och sens läsa lite och sen … till sängs.
Godnatt!
Skatans tankar 
Vilket trevligt firande ni planerar för er pappa! Kan tänka mig att det är uppskattat. En i vår familj fyller år spå söndag såhär är lite att fixa!
Kram och ha en avkopplande kväll!
Vi brukar alltid … nu för tiden (pappa har förändrats till det ”bättre” med åren ) … ha trevligt tillsammans, han kommer med sina överraskningar och vi kommer med våra … Ibland har han delat ut gåvor … fast det är han som vi firar och vi … ja, han uppskattar bara att vi är dääär … men att ta med sig filmprojektorn vet vi att han gillar … drömma sig tillbaka …
Kram!
Nu kysser du din paps från mig, hör du det? 🙂
Jepp … Det skall utföras … Och du får säkert en ”klapp på kinden” tillbaka om jag känner honom rätt …
Kram!
Jag vill ha en kyss! Han får klappa till nån annan.
O’key … han gör nog ett undantag för just dig 🙂 … Det är jag nästan alldeles säker på.
Massor av kramar!
Hej ! Det tar lite tid mellan varje gång jag återvänder till Dig. Jag hajar till varje gång jag är här för mitt namn står ju där, men det är inte jag.Det är en annan med samma namn som jag.
Vad kul för Dig att ha Pappa kvar i livet, inte illa 98 år.Min Pappa dog i samma veva som jag skulle fylla 40 år.
Fast han har varit på besök i andlig bemärkelse.
Inte Mamma, men Mormor.
Och en kompis, men det var ett tag sedan, så nu har de nog fått frid.
Jag har så svårt få till något att skriva om i min blogg. Nu det sista, var som ett rop på hjälp, och det fick jag också. Hurra !
Jag har inte varit inne i stan på bra länge, måste bara åka in någon dag.Nu i Tisdags i Johanneshov.Nja, det smäller inte lika högt.
Kram Mi
Inte du? Någon annan? Är det för att du kalla dig Mi?
Visst är det fantastiskt att ha sin pappa kvar så här länge … och att han är frisk och pigg och inte har ont och bara är … äldre.
Ibland tryter idéerna om vad jag vill skriva men jag märker att sätter jag mig bara vid datorn och låter fingrarna själva ”ta vägen” så blir det alltid något.
Kram!