Smått och gott i decemberblåsten

Skatan, Mannen och StinaFina for till Stockholm i blåsten och snöslasket.

Det hade några ärenden att uträtta.

  • Först ett spännande besök i Fruängen. Hos Dahlboms fanns skrivmaskiner från golv till tak.   Och många gamla … riktigt gamla manuella skrivmaskiner …den ena finare än den andra. Skatan och Mannen köpte den allra finaste förstås. Skatan passade också på att ta ett foto av en bild som hängde på väggen.  IMG_1865

Både Östergren, Guillou och Lundell skriver ”manuellt”. Det går långsammare då så tankarna hinner med … 

  • Hämta kvardröjda kängor och bok på Nordic Light Hotel

Pippi Långstrumpskängor

Skatan har köpt riktiga Pippi-kängor. Det tycker Skatan passar bra på henne 🙂

  • Byta babushkan som var ett syetui och som Skatan hade behövt i helgen som gick. Synålarna fattades … hm …  Babushkorna var slut och Skatan fick pengarna tillbaka.

Bushka syetui

  • Besöka pappa.  Sist men inte minst …  *

Och idag ska de ha gäster till lunch. 🙂  Skatan ska bjuda på Skogsnuvans fisksoppa med gott bröd därtill och så sina egenbakade  maränger med frukt och chokladsås och grädde (nästan marängsviss alltså) till efterrätt. Och drycker förstås  …  kalla som varma.

Ha en fin fredag från norr till söder och från öst till väst …

* Ni må tro det var svårt att nå pappa på hans adress. Bilen är utrustad med dubbdäck och på Hornsgatan är det dubbdäcksförbud. De vimsade omkring runt, runt bland återvändsgatorna och till slut tog de ”risken” och körde ändå den korta sträckan på Hornsgatan som det gällde. Kommer de bara söderifrån är det ingen match … de svänger in på Högalidsgatan direkt men kommer de norrifrån, från stan är det ”pin kiv” … *suck*. Inte för att Skatan tycker det är fel med dubbdäcksförbud men alternativa färdvägar måste SKYLTAS tydligt för utsocknes … Så det så. 

Förbud mot dubbdäck

Nu står den här skylten alldeles precis vid infarten till Hornsgatan. Ska man tvärnita, göra en U-sväng eller hur ska man bära sig åt? Lite framförhållning med skyltningen … skulle inte vara helt fel …

En minst sagt händelserik dag

Mannen skulle skjutsa Skatan till busstationen. Som tur var i god tid för de skulle göra en sväng om ICA och hämta ett bokpaket.

Bilen gick inte att öppna. Mannen och Skatan tryckte och tryckte på öppnaknappen på nyckeln. Inget hände. Extranyckeln letades fram uppe i våningen och så tryckte och tryckte de igen.

Inget hände.

Bilen var ordentligt låst.

Skatan hade en liten tidsmarginal i alla fall och nu gällde det att springa för att hinna med bussen i andra ändan av stan.

I väntan på Swebus

Skatan hann.

Bussen var några minuter försenad 🙂

Väl i Stockholm hittade hon inte sitt lilla röda etui där hon har ALLA sina kort inklusive det blå acesskortet till tunnelbanan. Skatan lever i det kontantlösa samhället och igår var hon verkligen helt  ren på kontanter.

Det lilla röda etuiet

Det lilla röda etuiet … ser ut som en resväska men har måtten som ett kreditkort … ja lite större

Skatan tänkte och funderade och kom på att hon senast haft etuiet bredvid sig på bordet när hon köpte bussbiljetterna.

Panik.

Hon ringde Mannen.

Varför det då?

Hm… ja, varför. Skatan brukar ringa Mannen när hon är desperat. Han skulle ju åtminstone kunna bekräfta att det röda etuiet låg därhemma på bordet.

Mannen var på Femöre.

Skatan fortsatte desperat att gräva i sin väska, tog upp ALLT … Skatan har en mycket välfylld och djup handväska … och la det på en bänk där på Centralstationen  bredvid sig.

Det var solglasögon, Moleskineskrivboken, hennes Ipad, en bok (Jeanette Wintersons Varför vara lyckling när du kan vara normal? med hårda pärmar), en mängd papper till Anhörigrådet etc etc etc … pennor och nycklar och medicinask och nagelfil och cerat och …  etc etc etc  … och …

Ja, just det … där låg etuiet. 🙂

Skatan ringde Mannen.

När Skatan lugnat ner sig och tittade sig omkring fick hon syn på en sååå söt liten valp,  en  söt liten chihuahuavalp som påminde väldigt mycket om Johannas Nikki … fast Nikki är förstås ännu sötare. Den var lite ovan vid kopplet men fick förstås bra träning att vara ute bland folk för Centralen i Stockholm är en plats där det verkligen myllrar av folk … .

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och när Skatan sedan tittade upp fick hon ögonen på Johanna.

Johanna?

Nej, när det flickan med det blå håret vände sig om var det förstås inte Johanna. Inte alls. Men bakifrån så …  (Skatan fick inte fram mobilen i tid att ta ett foto innan ”Johanna” försvann)

Johanna och Ida väntar på Mando Diao

Johanna och Ida väntar på konserten med Mando Diao  i Borlänge i somras… 

Väl hos pappa var det trevligt som vanligt … de pratade och när det var dags för Anhörigrådet lämnade Skatan en nöjd pappa som läste DI som Skatan haft med sig 🙂 Han hänger med i svängarna och gillar att läsa just DI och Affärsvärlden etc …  och väntar nästan som ett barn på att tidskrifterna ska plockas fram 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och sen åkte Skatan hem och såg den spännande dokumentären om psykologen som styrde Säter och i förlängningen fick Thomas Quick dömd för en massa mord som han nu blivit frikänd från. Diskussionen med Leif G W Persson och Göran Lamberz efteråt var minst sagt livlig … 

En rättsskandal utan dess like …

Ljudnivån

är öronbedövande  i Stockholm. Åtminstone i innerstaden. Fast inte runt äldreboendet där pappa bor men så fort man rör sig på andra platser … t o m på Gärdet hoppade StinaFIna högt vid alla höga ljud och ryggade för att gå vidare …

Unknown

Det byggs och byggs om … mest byggs om, tror Skatan  och det smäller och skräller och borras och grävs i gatorna för att laga ledningar och trafiken är högljudd och …

Skatan har kanske fått någon hörselskada och blivit överkänslig. Men t o m på grekrestaurangen där Mannen och Skatan åt lunch tillsammans med Stora E mådde hon illa till en början av skramlet från porslinet och stolar som drogs ut och högljudda samtal.

Men där vande hon sig och de hörde faktiskt varandra när de samtalade. De åt en jättegod lunch (lammfärsbiffar med tzaziki och klyftpotatis) som var så rikligt tilltagen att de bokstavligen rullade därifrån och inte behövde äta någon middag när de väl var på hemmaplan igen.

Pappa mådde som vanligt bra och satt i den blå fågelstolen när de kom. Han brukar bli utskälld av StinaFina men nu börjar hon förstå att rollator inte är något odjur som man behöver skälla på och hälsar istället glatt. Han blev glad åt förskottsbuketten (det är visst Fars dag på söndag) från Skatans syster och Skatan … men allra gladast blev han över den ”rosa tidningen” DI. De ger honom den alldeles på slutet av besöken för annars kastar han sig över den direkt och alla försök till samtal efter det går inget vidare.

Gustav II Adolf

Idag är det Gustav Adolfs-dagen, noterade han. Då marscherade eleverna  från skolorna i Göteborg till Gustaf Adolfs torg för att fira stadens grundare.

Och så förhörde han sig om barn och barnbarn som han alltid brukar. Han har ett levande intresse för sin omgivning … pratade spanska med en vårdare som kom in för att ge honom hans medicin 🙂

De fick också veta av ”spanjorskan” att Malla hans väninna som hann fylla 106 år hade gått bort för någon dag sedan och han blev lite nedstämd att höra det och att det nu bara var två 100+ -åringar kvar på hemmet, pappa och Hanna, 104 år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På stor fot i Stockholm

… traskade Skatan omkring. Fötterna hade väl i och för sig inte bivit större men de kängor som hon hade stuckit ner dem i och vandrat i väg med var STORA.

När Skatan satt och åt lunch på Kulturhuset och tittade ner på Sergels torg på alla som kilade fram och tillbaka därnere och just vad i färd med att fundera och slå  vad med sig själv om en man som tiggde skulle få någon slant inom den närmaste kvarten …så… så ringde hennes mobil och en upprörd röst påstod att hon tagit hans kängor.

Det var Mannen som ju inte fick i sina egna fötter i Skatans kängor 🙂 .

Han var inte  glad.

– Jag tyckte väl de var lite stora, sa Skatan och började skratta. Hur kan man vara så knäpp att man vandrar iväg i tre nummer för stora kängor …  Det ska väl vara en skata till det 🙂

Först hade Skatan varit hos pappa och haft en trevlig pratstund. Han berättade bland annat att när han haft några experter där för att titta på  faten  och grejerna  från Kina hade experten varit mycket intresserad av lådorna … men pappa sålde inte en enda … så det finns flera. Nu bevarar han breven från mamma där …

– Visst ääär de fina?

När Skatan sedan tog tunnelbanan tillbaka in till city steg hon av i Gamla Stan och promenerade sedan hela Drottninggatan fram till Sergels torg och Kulturhuset. Med en liten avstickare till den där bokhandeln som har sån´t utbud på billiga böcker. Det var ju rea. Men redan i tunnelbanan var hon trött på sta´n … en riktig pundare satte sig mitt emot henne. Han var hög som ett höghus och kunde inte sitta still och skrek oavbrutet ”Fuck you” till henne och Skatan visste inte vart hon skulle titta eller vända sig  … och så gick han av samtidigt också. Hon var faktiskt riktigt rädd. Det var så längesen som hon bodde i Stockholm att hon alldeles glömt bort hur det kunde vara …


På Åhléns orkade hon inte ta sig längre än till bottenvåningen där hon inhandlade ansiktsvatten och dagcreme. Det var allt. Sedan gick hon till Vete-Katten på Kungsgatan och fikade och sedan till Centralen en timme innan tåget gick hemåt där hon satt och läste i sin Dylan-bok och spelade Wordfeud.

Förresten … vet ni vaaad …

Skatan såg en häger på Morgonrundan med StinaFina … som hon tog en bild med med sin iPhone eftersom hon inte har någon bra kamera. Men kunde inte zooma in ordentligt …

Men det är en häger.

Skatan är så omtumlad efter sitt storstadsbesök idag

… att det inte blir många ord här på bloggen …

Hon orkar inte samla ihop sig helt enkelt …

Idag har Skatan nämligen haft sitt återbesök hos doktor ”Kortisol” som gjorde en koll på läget.

Det tar sig … men Skatan får ta och  utveckla det lite närmre framöver …

Skatan var förstås också hos pappa   … som hastigast för vi skall ju fira honom ordentligt i morgon på hans riktiga dag (98 år)  … och fick en kyss till Lilla Blå som fyller på samma dag som han. Pappa returnerade den glatt när Skatan berättade att han fått en av henne …

Sedan berättade han för Skatan  att han själv håller sig frisk av allt äppleätande … när Skatan berättade om sitt egentliga ärende i Stockholm idag … besöket hos doktor Kortisol.

– An apple a day, keeps the doctor away …

– How do you manage to hit him? … skrockade pappa förtjust över sin egen lustighet …

Tänk om man kunde åldras så som han ändå …

Och med den ”medicinering” som Skatan har i sikte  … kanske det  ”finns hopp om livet” … ändå.

Skatan har varit i stan idag

… storstan alltså.

I Stockholm.

Hon och Mannen och StinaFina åkte tidigt i morse så StinaFinas och hennes morgonrunda blev något kortare än vanligt … för det var så tidigt … Kanske inte kortare för vi gick … nej sprang … den nästan hela. Och Skatan såg ut som Halta Lotta med sin hälsporre …

Väl i Stockholm gick Skatan till sin gamla fysioterapeut med sin hälsporre. Han knäckte till höfterna på henne och ryggen och behandlade foten med ultraljud … och den kändes genast mycket mycket bättre. Skatan har inte vågat tala om för Kinesen att hon varit ”otrogen” men i morgon skall hon ringa återbud till tiden hos honom. Hon kan ju inte springa hos ”healers” varje dag …  Kinesen gör sin grej … och Thomas i Stockholm sin … och ibland behövs båda …

Vi åt en jättegod lunch hos K, Mannens syster i hennes nya lägenhet högt upp i luften, så ljus och luftig och härlig så Skatan skulle kunna flytta in där i morgon dag … om det var så.

Nu är det inte så och hon trivs alldeles utmärkt i sin ”småstad” som är lugnet själv i jämförelse. Rytmen och trafiken och stressen skulle ta kål på henne efter bara några dar … inbillar hon sig. Stockholm i små portioner är allra bäst …

Och sedan hade vi så pappabesöket förstås. På lördag fyller han (och Lilla Blå också förresten) år. Pappa fyller 98 och hur många år Lilla Blå fyller vet inte Skatan … och kan inte ens gissa. Då skall vi fira pappa med lunch och filmvisning (filmer som han själv tagit med sin filmkamera under hela vår uppväxt) ch träffas vi syskon som vi brukar när han fyller.

Tja … nu är Skatan helt slut … nyheterna, Rapport, och sens läsa lite och sen …  till sängs.

Godnatt!

Stockholm

Snart, om en timme, flaxar Skatan iväg till Stockholm, Mina drömmars stad, igen.

Det är det gamla vanliga.

Healern, Pappa, och så hem …

Fast den här gången skall jag ta en vända till Kameradoktorn med min kamera. Få se, om han kan hjälpa Skatan att få ut de resterande bilderna från minneskortet …

Och så fixa kameran förstås.

– Ursäkta … tusen gånger om

Skatan är verkligen ledsen över det ovårdade språket, alla svordomar och utbrott i morgonens inlägg . Men som sagt  … hon ber tusen gånger om ursäkt.

Fortsättningen på dagen blev angenämare. Mycket angenämare.

Mannen fixade till det hela och betalade biljetten med sitt kort … tåget kom punktligt och solen lyste från en blå himmel och alla var glada i Stockholm.

Nollåttorna  har bara så himla bråttom … Det är det enda.

Men Skatan lät sig inte påverkas utan strosade runt. Eftersom hon åkte med ett senare tåg blev det inte tid över för museibesök men fönstershopping förstås. Och inte en enda frestelse föll hon för. Annat än för böcker.

(Solen lyste på slottet som laddade för någon skidtävling … )

(Och på Operan … )

På Drottninggatan, alldeles i början när man lämnat Gamla stan och passerat förbi riksdagshuset ligger en bok- och pappershandel, Bok & Bild  som har alla böcker och alla böckerna är mycket billare än någon annanstans. Det är en väldig ruljans där. Fullt med folk och trångt och byschigt med böcker, böcker, böcker överallt.

Skatan hittade tre pocketböcker á 52 kr styck och betalade för två. Inte dåligt va?   Hypnotisören av Kepler, som ju alla har pratat om ett tag,  Barbro och Ruffa  Alvings Bang om Bang och så en helt underbar bok som Skatan redan kommit halvvägs in i som heter No och jag och är skriven av en fransyska,, Delphine de Vigan. Skatan tänker inte säga ett ljud om den förrän hon har läst den helt klart … men en sak kan hon säga  … som sagt … det är helt underbar.

Skatan tog tunnelbanan till  Söder och steg som vanligt av vid Hornstull, gick till kondiset i närheten av pappas äldreboende och åt en paj till lunch som väl inte var så mycket att hänga i julgranen. Men julen är ju över för längesen och Skatan struntade i den uteblivna kulinariska upplevelsen.

Sedan inträffade något som kunde ha blivit fortsättningen på de där  Makternas försök att kullkasta allt. Skatan  hade ätit, läst lite, betalat för sig och hade promenerat upp till grinden på äldreboendet och skulle just slå in koden … då hon upptäckte att hon glömt handväskan

Panik!

Haltande, linkande, zigzackande mellan isfläckarna tillbaka till kondiset … med hjärtat bokstavligen i halsgropen … hon höll på att kvävas av skräck eller dålig kondition … men där hängde den,  väskan, i alla fall precis  som Skatan  hade hängt den och hennes avätna tallrik stod också kvar … ingen hade rört något.

Pust!

Det blev en liten intervallträning helt till skänks för Skatan. Kunde behövas efter den där pajen kan hon tillägga.

Eftersom Skatan rest upp till Stockholm enkom för pappas räkning den här gången, placerade hon de inköpta solgula tulpanerna i den stora tennvasen som hon sett alla år därhemma … mitt på bordet, drog fram en stol och hade för en gång skull nästan all tid i världen att bara sitta där tillsammans med pappa och prata. Inga inplanerade möten med någon ”healer” eller tandläkare eller någon annan heller …

Och pappa har alltid något nytt och roligt att berätta om sitt liv där ”på hemmet”. Nu hade han nyligen varit på Herrklubben där de har frågesport … något han egentligen inte tycker är så spännande (eftersom han är bland de piggaste där) men han är svag för Helena  som är svag för honom och lockar dit honom. Och det kan Skatan förstå. För det kommer alltid någon liten anekdot till ett svar på en eller annan fråga. Som den här till exempel när man hade svarat på vilken flod som flöt genom Rom … Tibern är ju svaret, förresten.

På 1860-70-talet befann sig Ibsen och andra unga lovande författare i Rom och en dag möttes ett gäng vid Tibern för att äta tillsammans på en taverna. När det skulle betalas kom kyparen med en räkning för alla. – Nä, var och en för sig. Men kyparn förstod inte. Då kom Ibsen ihåg en sentens ur Dantes Divina Comedia  … ungefär :  ?? uno per se, per tutti il cielo. – Var och en för sig, för oss alla himmelen.

(Ibsen – Lithographie de Frank Wedekind (1864-1918) – Théâtre Ibsen de Vienne, Autriche, juin 1898)

Så redan på den tiden ville man spalta upp notan. Det är nog väldigt nordiskt att göra så. I Österrike till exempel, brukar man alltid få en enda räkning och oftast är det också en som betalar  … och så turas man om.  Eller räknar ut i efterhand, vad var och en skall pröjsa.

Ja, det var en fin dag i Stockholm och hos pappa och nu sitter hon här igen … och kan inget annat … eller vill för den delen.