Författarkryssningen

Det var ”grållar” så långt ögat kunde nå när vi äntrade färjan Silja Galaxy vid Värtahamnen.

Och många!

Och det var ju inte så konstigt egentligen. Vem kan kryssa på en måndag … om inte just ”grållar”

Silja Galaxy tar 2800 passagerare. Det   var 800 på den här resan   och av dessa var det 600 som firade Bonniers Bokklubbs 40-årsjubileum.

Skatan blev allt lite besviken först när hon fick höra det. Hur i hela världen skulle vi ha en chans att mingla 600 personer med 10 författare, tänkte Skatan … men det gick bra visade det sig … över all förväntan.

Det var ett ambitiöst program.

Efter middagen i buffématsalen där vi lassade in för fulla muggar både mat och dryck … underhöll oss Lill Lindfors ackompanjerad av en fantastisk gitarrist som Skatan inte kände till tidigare, Mats Norrefalk … här nedan i egen hög person. Han var nästan ett snäpp bättre än självaste Lill Lindfors denna kväll, tyckte Skatan …

Lill Lindfors skämtade på Lill Lindfors-vis förstås med publiken … denna segregerade grupp 65 plussare. Och allt var väl inte helt lyckat kanske … tyckte Skatan.

Det var mycket snack om ensamhet … och hur man skulle bära sig åt för få lite kroppskontakt och beröring … i vår ålder. Och mycket snack om fast hull och inte ”örongodis” utan ”ögongodis” …

Hmm …

Och …

”Är man ensam är man ingen men tillsammans är ett sätt att finnas till ”

Vad är det för trams … Är man ensam är man ingen …

Där satt sexhundra 65+++-are , en del med sina sambos , en del änkor med väninnor och en del ensamma förstås … en hel del ensamma … som Syster Yster, änka, ensam och Någon …

För Alla  är Någon i alla högsta grad … vare sig man är ensam eller inte …

Sen blev det dans förstås och till och med Skatan dansade och det var  så längesen … och det var hur kul som helst och hälsporren glömdes bort … den kände hon inte alls.

Ovanpå detta show och sen blev det kojen … för det var ju bara första dagen och en morgondag väntade med ett så digert föreläsningsprogram som började redan klockan 8.45 att man måste hinna få lite frukost dessförinnan för att ”klara dagen”.

Skatan vaknade som vanligt tidigt och för att inte väcka någon höll hon till på toa … klädde på sig och fixade sig i god tid och satt där sedan och läste och tog några bilder för att föreviga det hela och få tiden att gå …

Först ut var Björn Ranelid … en fantastisk estradör följd av Karin Wahlberg, deckarförfattare och läkare och så … dagens höjdare förutom Björn Ranelid … enligt Skatan … Christopher O´Regan  … en fantastisk person som förmådde levandegöra 1700-talet så man tyckte man gjorde en tidsresa och befann sig där. Hans böcker tog också slut innan Skatan hann köpa någon. Däremot frågade vi, Syster Yster och Skatan, om han kunde tänka sig föreläsa på pappas äldreboende. Och det kunde han 🙂 … han sa att han kände sig mer hemma med många 90-åringar än med kompisar i sin egen generation … han är väl cirka 40 år 🙂

Det var en häftig mix av författare så det fanns någon för alla, Annika Borg t ex präst och författare talade om sorg och sorgearbete, Ulrica Norberg om Yoga, Håkan Nesser om hur han skriver rent ”handgripligt” och så läste han ur en bok som han håller på med, som kommer ut nästa höst och så Birgit Hemberg, kokboksredaktören och Elizabeth Gummesson, livscoach.

Då och då … emellanåt  fick vi kaffe med dopp.

Och så var det bokförsäljning och signering förstås … och mera mat och dryck … och mingel

Björn Ranelid minglade med damerna förstås inklusive Lill Lindfors

Väl hemma  igen efter tågresan till Nyköping och efter att ha hämtat StinaFina som haft det sååå bra hos extramatten Helen …  somnade vi ovaggade … efter en verkligt givande Författarkryssning …

21 reaktioner till “Författarkryssningen

  1. Grållar! VAD FINT!!! Jag såg framför mig små, små hästar. Men ändå!

    Vilken bullshit om att vara ensam. Pfft.

    Och vad tuff du är som frågade om författaren kunde komma till din pappas äldreboende. Du är toppen!

    1. En sak vet jag … och det är att Christopher O´Regan kommer att uppskattas som föreläsare där … Han talar så TYDLIGT och så ARTIKULERAT att även om man är halvdöv hörs han. Pappa är väldigt intresserad av historia och många fler med honom där han bor … kan jag tänka mig … och så är Christopher O´Regan en väldigt fin person, ödmjuk med humor och massor av kunnande.

      Kram!

  2. Nu var det en ännu tjusigare Skata i headern, toppen!

    Så härligt ni verkar ha haft det på kryssningen.
    Christofer O´Regan skulle jag också velat träffa och få lyssna på. Vi älskar honom både Åke och jag och när han har sina program på TV om Stockholm och om de gamla kungaätterna sitter vi andäktigt båda två och lyssnar. Han ger intryck av att vara en väldigt fin man.

    Nu ska jag gå till sängs och så får vi se om det är någon snö när man vaknar till i morgon!

    Kram Ingrid

    1. Tackar, tackar för det … Mannen fotade och fotade och ännu är jag inte nöjd. I morgon skall jag till frissan och sen får jag se om det blir någon förbättring eller om jag byter helt till något ”juligare”.
      Christopher O´Regan kan man bara inte låta bli att tycka om. Han bjöd så mycket på sig själv och kan verkligen levandegöra historien.
      Här är det snööö … säkert en dm eller två … och vindstilla idag. Snart är det Morgonrunda …

      Hälsa Åke!

      Kram!

  3. Hej, förstår din förtjusning. Jag åker varje år med tidn Vi:s Litterära Båtsalong i mars. Den har funnits i många år o är mycket populär o välbesökt. Upplägget är snarlikt. Bra ord, grållar, det är mest grållar där också, men många fortfarande i arbetslivet. Ett år ca´mpade jag tillsammans med ett gäng från bibliotek. Bra att du nyttjade dryck o mat, det tillhör dessa resor. Du kommer igen.

    1. Då skall jag kanske göra en repris med Vi istället för med Bonniers … för det gav onekligen mersmak att träffa författare. Samtidigt tänkte jag på vilket JOBB de har. Inte nog med att de författar och har fullt sjå med att skriva. De skall ut och ”promota” också !!! En del kanske gillar det men … vilket jobb!

      Jag kommer igen … förstås 🙂

      Kram!

  4. Låter som om det hände en hel del! men jag håller med dig: ensam är man ingen… vad är det för snack? Vem fanken är intresserad av att umgås med en i så fall? Om man inte skulle va någon alltså. Ibland svänger folk runt sig med såna där gamla klyschor som när man analyserar dom faktiskt är helt käpprätt åt skogen. Ensam är man sig själv. Sin egen härliga person. så det så. KRAM

  5. Ensam och ensamhet är inte lätt. Det är skillnad på påtvingad och självvald ensamhet. Risken finns att den påtvingade ensamheten övergår till en ”självvald”. Man intallar sig att det är en självvald ensamhet, en ensamhet som blir mer och mer inåtvänd och startar en massa grubblande.
    Alla har det inte lika lätt att ta sig ur ensamheten. Det är kanske den här resan ett bevis på. Det var de som kommit ur sin ensamhet, eller åtminstone på väg, som var där. Det finns många som är kvar i sin ensamhet.
    Se det som en utmaning/uppgift att hjälpa alla dessa som inte kommit så långt i sin resa, som kanske står kvar och stampar och inte tar sig framåt.
    Då är det positivt med medmänniskor som kan vara ett stöd för att komma vidare.

    1. Så är det förstås … men trots en inåtvänd ensamhet är denna ensamma person NÅGON … det var det jag reagerade mot. Du är alltid NÅGON. Och själv talar jag mycket och ofta … det kanske har framgått även här 🙂 … med många som jag möter överallt och ingenstans och träffar alltså på väldigt ensamma människor också. Emellanåt. Som blir så glada för en pratstund … en del … och som kan berätta om sina liv och hur det varit och varför och …

      Kram!

  6. Verkliga livsöden från verkligheten är mycket mer intressanta, än alla dessa konstruerade och påhittade filmer och böcker. När verkligheten och den verkliga historien i sig själv, innehåller så mycket. Släktfejder, kärleksdraman, maktkamper, umbäranden och elände. Bara den tanken att här sitter jag med en person framför mig, lyssnar på en som upplevt detta som han/hon berättar om.
    Inget emot författare, men fram för det talade/berättade ordet.
    Även den lilla okända människan kan ha upplevt både fantastiska och tragiska händelser under sitt liv.

    1. Det finns ingenting som motsvarar ”verkliga möten” med människor, författare eller inte. Och dessa ”möten” kan man ibland också få till i en ”diktad” berättelse… genom orden. Själv skulle jag inte kunna leva (jag är lagd för överdrifter men du känner ju mig) utan också dessa möten i böckernas värld.

      Kram!

  7. Vilken tillställning!!!!

    Inte var den väl BARA för grållar? Jag känner att jag mer än gärna deltagit på något sådant.

    Jag fnissade gott åt att du satt parkerad på toaletten, det brukar ju inte direkt vara utrymme för något morgonmyspys i de ”lokalerna”…

    1. Ja den var verkligen givande hela författarkryssningen … och hade den ägt rum en lördag/söndag istället för som nu söndag/måndag hade det säkerligen inte bara varit ”grållar” utan mer blandad publik vad beträffar åldern. Det brukar ju alltid vara roligare .,.. tycker åtminstone jag.

      Man ville ju inte störa … 🙂 … och jag kunde åtminstone slänga upp ett ben på en kant där …

      Kram!

  8. Sv. Tack för att du läser SN-bloggen. Jag känner att man inte får särskilt mycket feedback, bloggverktyget uppmuntrar inte direkt till kommenterande/återkommenterande och jag saknar interaktionen jag har på blogg.se.

    1. Det var mycket därför jag slutade med min blogg där. Kanske har de riktigt unga mer respons … och framförallt läser de tidningen på nätet oftare än åtminstone min generation. Det var både kul och frustrerande. Det som var roligt var när människor kände igen en och frågade … är det du som är Skatan … och det som var verkligen frustrerande var bloggverktyget som ju är klumpigare än klumpigt.

      Det är hur som helst väldigt roligt att läsa dina inlägg … även om jag inte är ”inne ” varje dag.

      Kram!

  9. Lät som om det var en trevlig resa men……. ensam är man ingen. Vilket trams som sagt. Bättre att vara ensam och vara själv än att vara ensam tillsammans med en tjurig karl kan väl jag tycka. Är men ensam är man fri. Lever man med en tråkig eller elak människa är man varken fri eller o-ensam (på vår dialekt lägger man till o framför vissa ord)
    Du tillhör nog gruppen ”lite egen”precis som jag och det är inte en dålig grupp det inte.

    1. Det är en alldeles utmärkt grupp den där lite ”egna” och jag är stolt att få tillhöra den. Jag tror faktiskt Susanne Alfvengren har sjungit om just det … det hemska i att vara ensam i tvåsamheten. Och det är nog inte alltför ovanligt.
      Då är det bra mycket bättre att vara ensam och fri som en fågel …

      Kram!

  10. Tror du inte hon menade att det är den allmäna synen i samhället att ensam är man inget? Jag vill ju så gärna tro det i alla fall. För visst är man något även om man blir ensam eller väljer att leva ensam. Även eremiten har sitt värde för någon.

    Jag säger som Anne att jag gärna varit med ombord och lyssnat till alla dessa författare och kanske köpt en och annan bok…signerad och allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.