”Jag är nog bara en avart” …en sämre variant … kan Skatan tänka i sina mörkaste stunder nu sedan hon blivit äldre, ja hon är ju till och med gammal snart.
Räknas man inte som gammal när man ”fyllt pensionär”?
”Jag är nog bara en avart” som blir mer och mer otydlig, osynlig … och som man inte räknar med.
Längre.
För att inte tala om ”underhållningsvärdet”
Jag är nog bara en avart
av den borgerliga kulturens allra sämst
heminredda krukväxter.
Jag är nog bara en sorg av svenskt tenn
i en kropp som har förlorat hela sitt
underhållningsvärde.
… skrevs av Kristina Lugn i Hundstunden (1989).
Men i Skatans bästa stunder är det väl ”skit samma” hur hon ser uuut … hon ser ju ”bra ut för sin ålder” fick hon höra så sent som igår …
Så vad tjatar hon om?
Kanske bryr hon sig egentligen inte så mycket om det yttre … utan mer om tidens gång … hur fort det gååår … och … hur hon skall hinna …
Bländverk, sken och villa
är dagar, timmar, år.
Tiden, tiden den står stilla.
Det är bara vi som går.
… skrev Alf Henriksson.
Hur vi använder Tiden … som alltid finns där … kvar … sedan …
Valet är Skatans. Hur …
Hon måste lära sig att ”lägga sig raklång i nuet” (Wilfrid Stinissen) … bara vara och göra det som hon gör.
När hon läser så skall hon läsa, när hon skriver så … skriv, när hon lyssnar … så gör det då Skatan … lyssna!!!
Det är nu … som Skatan … vågar ta de där riskerna och
… riskera … ja vad?
Riskera att göra bort sig.
Skit samma …
Dessa ovanstående citat har Skatan norpat och dessa reflektioner har Skatan fått under tiden som hon läste en viss bok för tredje gången … eller till och med för fjärde gången . Fast för den tredje gången låter bättre. Skatan läste Den tredje åldern av Patricia Tudor-Sandahl … en bok som Skatan kan rekommendera till alla som är där eller snart skall träda in dit … in i den tredje åldern.– Våga skratta högt, och ta risken att göra dig löjlig (den risken har i och för sig Skatan alltid tagit)
– Våga visa tårar, och ta risken att framstå som sentimental.
…
– Våga tro på någonting, och ta risken att misslyckas.
– Våga leva och ta risken att dö.
Skatans tankar 
Att vara en avart, att vara en egen del av arten. Är inte det lite fint egentligen? Tillhörighet och distansering, blanda och ge…och bitar av allt behöver vi nog alla…
Se bra ut för sin ålder? Du ser helt underbar ut, vilken ålder du än befinner dig i! Älskar dina kontraster, svarta mot vitt och vita mot svart…och så lite blodrött därtill. Kärlek.
… och Frid 🙂 … in mind!
Kram!
Problemet är att det går så fort livet och att man gör så mycket trist och så lite det man vill under tiden.
Ja just det … det är det som är det STORA problemet egentligen. Man för verkligen tänka sig för hur man ANVÄNDER den … tiden … framöver. Men det behöver ju inte vara något STORSLAGET. Att njuta av det lilla … en blomma … en lässtund … är en bra användning också . Och så vara den man ÄR.
Kram!
Inte är väl du/vi en avart, vi är väl en väldigt bra art, äldre visserligen men, med massor av vishet och erfarenheter i bagaget. Nu gäller det bara att utnyttja både tiden och det där extra vi har i bagaget på ett klokt sätt!
Kram och ha en fin söndag!
Nej det är vi inte … bara i mina ”mörka” stunder.
Och jag har nog aldrig mått så här bra … som just nu. (Jo förstås med barnen och ja … det finns förstås tider när jag mått alldeles förträffligt) … Men nu har jag i alla fall ett INRE lugn (för det mesta) som jag saknat tidigare.
Kram och du med … ha en fin andra advent.
Du är den du är och med en strakt personlighet! Absolut inte åldersrelaterat så glöm det.
Kram
Visst är jag den jag är … men att åldras kommer jag inte undan och nu gäller det att bli lite mer av den man ÄR … framöver. 🙂
Kram!
Baby baby baby…
Du är så förtjusande tjusig i en dag!
Puss!
/Marie
Puss … 🙂 … och Kram!
Jag såg ett program på 5-an som handlade om galna gamla pensionärer som man släppt ut bland människor ungefär som dolda kameran och det var minsann riktigt kul För visst väntar man sig att äldre ska vara på ett sätt och blir aldeles handfallen när det är annorlunda. Ja hua vad vi börjar bli gamla skatan. Ser bra ut för sin ålder är ju ett långt ifrån tröstande ord minsann. Jag går hemma och fryser och ser ut som faaaan men det gör mindre hur jag ser ut just nu. Känns som om att vara varm och mätt är det mesta man kan önska av livet just nu. Små fodringar man ack så viktigt.
Föresten på din vinjettbild ser du verkligen ut som en fransyska, fattas bara en cigarett i långt munstycke. Lite häftig ser du ut och inte ett dugg gammal.
Ja inte skall du och jag bli ”vanliga” pensionärer inte … Vi kommer att vara VI och ta för oss och äntligen vara de vi Är och ännu lite mer … 🙂
Kramar!
PS Synd att jag slutat röka men kanske man kan ta till något ”fusk” för att göra bilden fullständig. Där ligger hon Skatan och drömmer och tänker …
Åh, vilket vackert och klokt inlägg! Vilken vacker poesi och vilka bra citat att ta till sig och vilka kloka ord och funderingar från Skatan. Själv har jag haft åldersnoja, eller kanske snarare tidsnoja sedan tonåren. Har alltid känt mig väldigt dödlig och haft oerhört svårt att vara i nuet. Att lägga sig raklång i nuet, var ett väldigt bra uttryck som jag genast ska öva mig på så här på söndageftermiddagen när man känner att man måste skynda sig och göra två saker samtidigt, minst, för att få gjort allt som man ville göra den här helgen innan den tar slut.
Kram på dig!
Boken Den tredje åldern … som jag citerar ur och som jag reflekterar över kan man nog med stor behållning läsa även om man inte är ”dääär” ännu. I tiden menar jag. Den får en att tänka till …
Kram!
Så som jag, en ung själ, ser på de äldre:
De äldre vet vad de talar om ( oftast ).
De har alla åldrarna i sig och kan plocka fram dem när de vill. Medan jag inte har så mycket att se tillbaks på om jag inte vill vara fem år igen.
De äldre vet vilka smaker som passar till vad i olika maträtter, de har hunnit testa sig fram.
Äldre har varit med i historien. En del minns andra världskriget, när tian blev mynt m.m.
Jag tycker att de äldre är de bästa människorna. Vi ynglingar har så mycket att lära av er.
Så var inte depp. Varken va det gäller de yttre eller det inre.
Vi yngre är alltid underlägsen en äldre. Ni vet bäst, så ere.
Nej det är inte så att jag vill vara ung igen … det är inte det. Utan att nu närmar jag mig den sista fjärdedelen av mitt liv och då gäller det att verkligen LEVA det livet LEVANDE … om du förstår vad jag menar.
Kram!
Du är bäst! Och jag är bäst! Och alla andra med 🙂 Så är det bara.
Kram!
Så är det 🙂 … Visst !!!
Kram!
Visst är det märkligt att man ska bry sig om hur ung eller gammal man ser ut…och i såfall borde det inte vara bättre att se gammal och erfaren ut? Borde inte vi alla längta efter vishetens utseende och beundra det linjerade ansiktet som visade alla de underbara år vi fått leva?
Jo visst är det så. Och EGENTLIGEN bryr jag mig inte så mycket om just utseendet. Utan mer om bara tanken på att Döden flyttar närmare liksom … (även fast man inte vet så mycket om det heller) och att man måste ta tillvara på tiden och inte spilla den på massa tjafs.
Kram!
Så fult ord: ”avart”, och så fel om något naturligt som vår kultur har gjort till en dödssynd. För mig har livet blivit bättre ju äldre jag blivit, men visst kan jag också känna sorg över att det blir mindre framtid och mera förflutet. Det är ju så mycket man vill göra och hinna med! Och du är vacker! Så det så!
Tack snälla du! Det är den krympande tiden som får en att bli eftertänksam och jag blir mer och mer medveten om hur viktigt det är att LEVA och inte schabbla bort tiden på oväsentligheter … och sen vad deeet är … att leva menar jag … kan ju vara väldigt olika för oss människor. Boken är i alla fall väldigt bra för att just ”tänka till” och ”tänka efter”.
Kram!
För en timme sedan lämnade jag 50+ som min svärdotter så vackert sade. Håller med dig, det är inte åren eller åldern som känns. Kan bara tala för mig själv. Det som känns ledsamt är att jag inser att jag har kortare tid framför mig än jag lämnat bakom. Invändningar… man vet aldrig när stupet kommer. Men…, jag tänker mer på det nu än för 20 år sedan. Tar verkligen vara på tiden nu, umgås med mina barn o barnbarn. Ett av mina barn tänker också mycket, han sa ”mamma hur blir det sedan när ni inte finns?” Vad säger jag. ”Du har din fina son, du har din bror och hans familj, ta vara på er”.
På något sätt känns det som en tröst för mig att han kan uttrycka den känslan, det kunde aldrig jag gentemot mina föräldrar.
Lev väl!
Åhhh … stort grattis så här i efterskott.
Det är ju sant att vi aldrig kan veta när det är ”vår tur” att lämna denna världen … men om vi lever ”normallänge” så har vi i alla fall vår mesta tid bakom oss och man reflekterar nog lite till mans om HUR man vill leva den tiden.
Kram!