Doris

Kvar på jorden står vi
av idag…

Någonstans från tiden.

Någonstans av någonting,
där finns vi.
Av idag, i tiden.

I allt detta vi kallar någonstans…  *

Strax före klockan elva igår kväll  ringde min halvbror Folke och berättade att Doris, min biologiska mamma,  hade dött, hade lämnat det här livet, gått bort … lugnt och stilla efter att ha varit sjuk så länge så länge …

Hon hade fått komma till  ro …

Hur mycket man än förbereder sig, hur mycket man än vet att slutet är nära för en mamma eller pappa,  känns det ändå  så plötsligt, så overkligt och redan tomt och väldigt sorgligt.

Och jag hade inga ord att trösta Folke med … att säga.

Vad finns det att säga?

Jag själv hann aldrig lära känna Doris ordentligt innan hon fick sin stroke men vi hann  i alla fall träffas och hon hann berätta om sig och sitt liv, om min morfar och mormor och mina mostrar och förstås om hennes barn, mina halvsyskon som då ännu inte visste att jag fanns.  Först när hon fått sin stroke fick de veta …och det var nog inte lätt.

Det var inte lätt för henne.Och det var inte lätt för dom.

Men jag är väldigt glad att hon gjorde det för nu finns jag för dom och dom för mig …

Deras mamma är död … och min med på sätt och vis.

Hon blev ju aldrig bli min riktiga mamma för det finns bara en som var min mamma, men ändå. Jag tänkte att det var så sorgligt att vi aldrig riktigt hann träffas, att hon skulle få den där stroken som förändrade henne som hon var när vi möttes först, att vi träffades så sent i livet  …

Nu får jag lära känna henne genom dom … mina halvsyskon.

***

Då var det också desto roligare … konstigare …  när jag träffade min biologiska mamma och upptäcka att jag verkligen talade och hade samma röst som hon … :-) … Egendomligt men så var det. Både Mannen och F, Brorsan, sa det vid något tillfälle.- Ni har samma röst, du och D … ni talar på samma sätt liksom …

Så jag var alltså lik både min mamma och min biologiska mamma på rösten

Arv och miljö. Miljö och arv … **

* Diktraderna  är skrivna och ingår i en längre dikt av Marie Rosenqvist

** Citat från inlägget  Men jag föddes och det är jag ju glad för

17 reaktioner på ”Doris

  1. Hejsan Eva !

    Beklagar sorgen
    Men vem var Din Mamma då ?
    Du måste väl haft någon annan då, eller ppfostrades Du av Din Pappa?

    Först när jag läste Doris, trodde jag det gällde Doris Day, därför måste jag kolla nyheterna och såg då att Elisabeth Taylor var på sjukhus.

    Det var väl den tredje olyckan
    Nr.StinaFina Nr.2 Mannen Nr 3 Din biologiska Mamma Doris bortgång
    Nu är nog alla olyckorna över för den här gången.Hoppas det i alla fall

    Kram Mi

    • Jag adopterades bort när jag var några månader och fick kontakt med min biologiska mamma när jag var 45 år ungefär … så min ”riktiga” mamma är ju min adoptivmamma som jag älskade väldigt väldigt mycket och som dog 2000.

      Men jag är glad att jag tog kontakt med Doris och fick två syskon ”på köpet”

      Kram!

  2. Smyger mig in och kramar om dig – ordentligt och länge just idag. Käraste vännen. Det här lär väcka många tankar och känslor… Du vet väl att du har oss här ute?

  3. Hejsan!

    Jag beklagar att du förlorat din biologiska mamma, för även om ni inte hade så mycket kontakt är det dock ”en i ledet” som har försvunnit.

    Min mamma var också adopterad och det var ett väldigt trauma för henne. Hon vill absolut inte ha någon kontakt med sin biologiska släkt. Hennes äldsta bror följde hennes öde genom livet, men hon avvisade alla kontaktförsök han gjorde.

    Nu är han död, men min ena syster fick kontakt med honom ett par år innan han dog och han var väldigt sorgsen över att han aldrig under alla år fick träffa sin lillasyster Runa. Min syster var med på hans begravning och har också fått en sporadisk kontakt med hans änka och våra ”riktiga” kusiner.

    Ha en skön lördag!
    Kramar

    • Jag förstår din mammas sorg och frustration. Ju äldre man blivit ju viktigare har ens biologiska ursprung blivit. Åtminstone för mig också. Min biologiska pappa, som är 90 år, vill inte heller veta av mig (utan att ställa en massa orimliga, förnedrande villkor) trots att jag är hans enda dotter. Och jag är så glad att jag tog den där kontakten med Doris och att hon tog emot mig. Nu har jag två syskon till … som jag fått på köpet … och så två syskon som jag avvaktar med att kontakta tills min biologiska pappa har gått bort.

      Det här har varit viktigt trots att jag vuxit upp i världens bästa familj med mamma, pappa och fyra barn, fyra adopterade efterlängtade ungar … Jag kunde inte haft det bättre.

      Kram!

  4. Det var mycket tråkigt att höra. Men det måste ändå på något vis vara en styrka och visdom att ha träffats. Även om ni aldrig lärde känna varandra helt… Att på något sätt veta vem man är och känna sitt ursprung. Så tänker jag och tänker också på lilla söta systerdotter. Vad hon en gång ska fråga om…

    Många kramar

    • Så känns det. Vi hann träffas många gånger och lära känna varandra om än inte på djupet innan hennes stroke. Men jag är så glad och jag är alldeles säker på att din lilla söta systerdotter en gång kommer att fråga och kanske kunna få en del svar i alla fall. Alla kan ju inte det men att vara öppen och behjälplig med det så långt det går är en kärleksgåva från adoptivföräldrarna …

      Kram!

  5. Tänk vad livet är märkligt och vilka kringelikrokvägar det tar och hur det bara fortsätter för oss andra när någon kliver av. Ett mysterium är livet och svårt att förstå sig på trots att vi lever i det varje dag. Det går inte att förbereda sig som du skriver på att döden kommer in i ens liv trots att man vet om att den kommer att komma förr eller senare. Vilken tur du fick möta din biologiska mamma i livet och inte bara i minnen av andra.

  6. För att förstå den där längtan efter att få vet sitt genetiska ursprung måste man kanske vara adopterad. Har någon gång sett programmet ”spårlöst” på TV och förstått hur viktigt det är att få veta och kanske mötas. Känslomässigt starka program även om jag vet att de är klippta för att beröra, men måste ändå vara så.

    Vi som vet och alltid har levt med våra biologiska föräldrar får ju ofta en längtan efter att släktforska och gräva lite djupare i leden och det handlar säkert om samma sak fast ändå inte. En längtan efter att veta … lite mer.

    Det är tur att du har dina halvsyskon och kan lära känna din mor lite mer genom dem och förhoppningsvis kan ni ha bra relationer.

    • Jag har förstått först som vuxen hur viktigt det känns med sitt biologiska ursprung …att veta … att lära känna sina biologiska rötter.

      Så jag är lyckligt lottad …

      Min pappa (adoptivpappa) släktforskar och vi är faktiskt släkt ”på riktigt” någon gång på 1600-talet 🙂

      Kram!

  7. Pingback: Sidhuvudet och Skatan | SKATANS TANKAR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.