Idag för elva år sedan

dog  Mamma.

Nästan på stunden just nu …

”Blommornas och barnens vän”

Det var en strålande varm härligt solig dag då jag gick till sjukhuset i jeans och t-shirt. Idag är visserligen våren på gång men då … då var det som en sommardag.

Vi var samlade runt hennes bädd alla utom pappa … som inte riktigt hann fram i  tid. Hon somnade in så lugnt och fridfullt utan någon kamp …

Vår fina älskade Mamma …

Hon är med mig vart jag går och jag tänker på henne nästan varje dag… … ja, Mamma var en fantastisk människa … och det var liksom självklart när hon levde och jag förstod det kanske först riktigt när hon hade lämnat detta livet.

Vilken fantastisk människa hon varit.

Alla älskade henne, stora som små, gamla som unga …

Jag har förstås tänkt på  på mina ”mammor” speciellt mycket  de här dagarna …

Och speciellt mycket på Mamma. För det är ju så … att jag  ju bara  har en ”riktig”  Mamma …

Och det är Mamma som jag har vuxit upp med, jag  och mina syskon i vår stora familj …

Doris var min biologiska mor som jag träffade i vuxen ålder och tyckte mycket mycket om  men Mamma … ja, Mamma var min Mamma …

Min riktiga …

 

Idag har jag och StinaFina plockat in blåbärsris … och då tänkte jag förstås på Mamma … det gjorde hon alltid så fort hon kunde ..plockade in ris när våren kom och gladdes åt alla vårtecken i sin trädgård … ”Blommornas och barnens vän” … som det står på hennes gravsten.

Jag saknar dig,  Mamma …     jag saknar dig sååå *  … men vet att du ”vinkar till mig”  när en gul fjäril är speciellt ”närgången”.    Det har du gjort ändå sen du lämnade oss ..

Hälsat på …

Skogsnuvans fjäril som hon gjort till mig i luffarslöjdsteknik …

*  I förhållande till sin mamma blir man aldrig vuxen …  åtminstone inte jag  🙂