Nära Döden

Idag … en varm solig dag … för fjorton år sedan dog deras älskade mamma. Skatan var arbetslös och hade kunnat vara vid hennes sida den sista tiden, månaden. De hade haft tid att prata med varandra … återberätta händelser … minnas …  älta …

Dessa samtal förvånade ofta Skatan  …

Dessa samtal gav Skatan så många insikter om vad Livet och Döden skulle kunna vara eller bli. Eller om hur det kan vara för en gammal, sjuk kvinna med ett långt, brokigt liv … make, fyra barn och  med en hel del sorger och bekymmer också, inte bara ”lyckliga stunder” … att knacka på dörren till Döden.

Om att minnas … ”att räkna de lyckliga stunderna blott” …för de är dom stunderna som är huvudsaken i livet.

Om försoning.

Flera gånger sa mamma att hon haft ett bra liv, ett lyckligt liv. Och det sa hon inte bara för att trösta Skatan utan hon sa det från hjärtat. De hade tidigare haft samtal när hon inte varit så lycklig, när hon känt sig ensam men nu … när hon väntade på Döden .. sa hon att hennes liv hade varit bra … tillsammans med pappa som ju många gånger inte var ”där”, borta, på resande fot, hur  hon älskade sina fyra barn så oändligt mycket , att T som hade gått bort mitt i livet, som hade givit henne så många sorger,  också hade givit henne så mycket kärlek … så mycket.

Vår mamma har lämnat ett stort tomrum efter sig … (Skatan tänker på henne nästan varje dag.) Hon är levande för oss som kände henne, för barnbarnen (och många av deras vänner) som fortfarande talar om henne och t o m för ett av barnbarnsbarnen, Ida,  som var sex år när mamma dog.

Pappa som hade varit en ”frånvarande” pappa förändrades gradvis  … men ganska fort ändå … från en pappa som de knappast kände till en varm, levande person med mycket kärlek som han delade med sig av. Det är en förvandling  som de förvånad över men gläds åt (förstås) och pratar om sinsemellan, syskonen. Tidigare hade de haft en enorm respekt för honom och med en sådan respekt kommer man inte ”nära”.

Nu är de ”nära” sin pappa.

Han frågar ofta om vad mamma sagt … att hon haft ett lyckligt liv … och Skatan får berätta om och om igen vad mamma sagt.

– Jo pappa, hon sa … flera gånger … att hon haft ett lyckligt liv.

Då ler pappa och mumlar … nästan som ett mantra …

– Hon tyckte  att hon haft ett lyckligt liv.

Idag för elva år sedan

dog  Mamma.

Nästan på stunden just nu …

”Blommornas och barnens vän”

Det var en strålande varm härligt solig dag då jag gick till sjukhuset i jeans och t-shirt. Idag är visserligen våren på gång men då … då var det som en sommardag.

Vi var samlade runt hennes bädd alla utom pappa … som inte riktigt hann fram i  tid. Hon somnade in så lugnt och fridfullt utan någon kamp …

Vår fina älskade Mamma …

Hon är med mig vart jag går och jag tänker på henne nästan varje dag… … ja, Mamma var en fantastisk människa … och det var liksom självklart när hon levde och jag förstod det kanske först riktigt när hon hade lämnat detta livet.

Vilken fantastisk människa hon varit.

Alla älskade henne, stora som små, gamla som unga …

Jag har förstås tänkt på  på mina ”mammor” speciellt mycket  de här dagarna …

Och speciellt mycket på Mamma. För det är ju så … att jag  ju bara  har en ”riktig”  Mamma …

Och det är Mamma som jag har vuxit upp med, jag  och mina syskon i vår stora familj …

Doris var min biologiska mor som jag träffade i vuxen ålder och tyckte mycket mycket om  men Mamma … ja, Mamma var min Mamma …

Min riktiga …

 

Idag har jag och StinaFina plockat in blåbärsris … och då tänkte jag förstås på Mamma … det gjorde hon alltid så fort hon kunde ..plockade in ris när våren kom och gladdes åt alla vårtecken i sin trädgård … ”Blommornas och barnens vän” … som det står på hennes gravsten.

Jag saknar dig,  Mamma …     jag saknar dig sååå *  … men vet att du ”vinkar till mig”  när en gul fjäril är speciellt ”närgången”.    Det har du gjort ändå sen du lämnade oss ..

Hälsat på …

Skogsnuvans fjäril som hon gjort till mig i luffarslöjdsteknik …

*  I förhållande till sin mamma blir man aldrig vuxen …  åtminstone inte jag  🙂

Mamma

”Blommornas och barnens vän”

Min Mamma

… skulle ha blivit 95 år idag …

Jag saknar henne så … och tänker på henne med värme och ett leende.

Hon finns för mig här i närheten, alldeles runt knuten  … och gör sig så ofta påmind …

– Jag tänker på dig, lilla Mamma …

och spelar för mig själv  … Tröstevisan av Benny Andersson,  som också fyller år just idag …

Det har gått tio år redan

sedan mamma dog den 24 mars 2000. Solen strålade från en klarblå himmel och jag var bara klädd i t-shirt och jeans när jag gick för att besöka henne den där  sista gången på sjukhuset.

Det var så länge sedan och ändå inte. Tiden har gått så fort. Det var som igår. Och mamma finns med mig och är så tydlig för mig fortfarande. Jag kan höra hennes röst om jag blundar och lyssnar.

Men mycket har ändå hänt under de här åren som gått.

Lilla e var till exempel på väg ner från Uppsala med sin nya kille som hennes mormor inte träffat ännu … men hann inte fram. De har hunnit  gifta sig och få två barn sedan den dagen  och flytta från Uppsala … Lilla Agnes har fått sitt andranamn efter mormor.

Hon heter också Inga.

Sonen har gift sig … och det skulle gjort mormor så otroligt glad att han träffat en flicka som Pa … och fått sin lilla Alice Inga Elisabeth.

Inga förstås efter mormor.

Mamma hade ett särskilt gott öga till Knubbsälen … Sonen alltså … som kallade henne Rynksälen i retur.

Hon var verkligen älskad både som mamma och mormor och farmor och levde för sin familj, fanns där för den.

Alltid.

Hon hade tagit hand om fyra barn som hon och pappa adopterat. Ett efter ett … och långa tider också ensam när pappa var på sina resor … med allt vad det innebar med så många barn. Det var förstås mycket glädje men också sorger och bekymmer.

Jag saknar min mamma och kommer alltid att göra det förstås.

I år … i slutet av året … skulle hon ha fyllt 95  om hon levat.

Hon hade haft ett lyckligt liv, sa hon till oss … flera gånger innan hon somnade in för sista gången.

Idag för 9 år sedan…

… var det en underbar vårdag… ja… nästan försommardag och jag gick till Karolinska sjukhuset i jeans och t-shirt… På eftermiddagen, ganska oväntat… döden kommer alltid oväntat… somnade min mamma in… Hon hade varit sjuk i flera år och varit på Karolinska sedan julen 1999. Vi hade ringt efter pappa men han hann inte … riktigt. Precis när han steg innanför dörren hade hon tagit sitt sista andetag. Vi öppnade fönstret…  så hennes själ kunde flyga iväg… fri…

Vårens första citronfjäril förknippade jag med mamma… den kom med en hälsning från henne. citronfjaril

Förra året den 24 mars snöade det också ordentligt i Nyköping…. precis som det gör här idag. .. såg jag när jag läste  mitt inlägg för den 24 mars i min blogg som jag hade då…

På vintern är det blåmesen som kommer med hälsning från mamma…

2008_11_02-11_04_19-07531

Den här lilla blåmesen har förstås ”Djupingen” fotat… Han är ju min ”hovleverantör”…