… när Galleri Sjöhästens Vänner bjöd på ”Visning av Landstingets konstsamling onsdagen den 30 mars”
Bara ett stenkast från Villa Skogsberg och ”därhemma” ligger en skatt begravd … ja, man kan nästan säga bokstavligen begravd för den ligger djupt ner i en jättestor källare i flera stora rum … rum efter rum … och har i sina gömmor … ja
ALLT …
Allt man överhuvudtaget kan tänka sig …
Brudklänning från 1700-talet, datamaskin, flyghjälm, broderat strumpeband, potatisskalaren Jonas, Daniels skötbord, Safets säck från flykten från Bosnien, Hertig Karls trädgårdsurna, drottning Desirées skor och klänningar från 1970-talet…
I Sörmlands museums föremålsarkiv förvaras minnen från alla tider, från de arkeologiska samlingarna till föremål från vår egen tid. Här finns allt från sällsynta samlarföremål till alldeles vardagliga bruksföremål från alla miljöer och många perioder. (Sörmlands Museums hemsida)
Här en några skor … t ex
Vi visades runt av en verklig mästare på guidning, Gudrun Anselm … snabb, tydlig, medryckande, kunnig och rolig. Gudrun Anselm är områdesansvarig för samlingarna och antikvarie.
Skatan var alldeles lyrisk när hon kom hem efter kaffet och mackan på Järnvägskaféet efter visningen.
Nu skall hon kolla om hon kan visa ännu någon ”guldklimp” från samlingarna … det finns så många så hon måste verkligen tänka efter …
– Få se …
– Jo …
Hästfoten som tillhört krukmakaren Carl Johan Eriksson på Sofielunds krukmakeri vid Björkvik. Det var i bruk mellan 1872 och 1933.
På 1920-talet kunde det hända att slaktare piggade upp hästar med hjälp av en dos arsenik för att sälja dem vidare. För att vara säker på att Docka verkligen slaktats krävde Carl Johan att få hoven tillbaka.
Och Berns förstås … Konditori Bern vid ån … mittemot skolan … där Skatan satt och drack kaffe och rökte och skolkade från en gymnastiklektion någon gång i mitten på 60-talet (gymnastik och idrott var det värsta Skatan visste … ) , när rektorn kom in … och höll på att bli relegerad. Det var nog i tredje ring eller så …
Konditori Bern vid ett något tidigare datum …
Det var inte heller Berns som var Skatans stamlokus utan Göstas på Bagaregatan … där hon kunde sitta hela dagarna med en kopp kaffe och en halv siktkaka med leverpastej på …
Tänk ändå vad saker och fotografier och samtal … kan rensa i minneskanalerna.
Skatan ångrar inte en minut att hon var med på den där visningen … Inte en minut …
Skatans tankar 
Känns lite otäckt med den där hästhoven tycker jag!
Annars låter det som Skatan varit på en riktig nostalgiresa.
Kram Ingrid
Ja lite otäckt … men man ville verkligen försäkra sig om att hästen var dör … så det var av omtanke och kärlek till en gammal trotjänare …
Kram!
Förstår att du inte ångrade dig. Vilken spännande visning.
Kram
Ja den var verkligen intressant och underhållande och ”nyttig” …
Kram!
Det är något särskilt med gamla ”saker” med en historia till. Vi var på vandring med klassen i måndags och fick ta del lite av bygdens historia samtidigt som vi fick se de verkliga exemplaren som då användes, mycket intressant.
Konst är ännu bättre!
Kram
Visst är det något alldeles särskilt … och tänk vad människor har sparat på sig. Det fanns hur mycket söta barnkläder t ex från 1600 – talet till nutid … och skor … och …
Kram!
Verkligen en guldgruva med de mest udda grejor. Fördelen med att bo i stan är att kunna gå och titta på sånt där och gå på konstutställningar. Jag får nöja mig med att gå ner i min loppis och rota. Eller upp på spökskrubben. Jag kan hitta både det ena och det andra men jag tror inte jag har någon hästhov möjligen lite hästskor eftersom pappa var hovslagare
Ja det var verkligen en upplevelse … visste inte att den fanns så nära. Men trots att jag bor i stan har jag ännu inte hittat ”vårt skrin” du vet … 🙂
Kram!